Ännu ett år har gått!

Hej på er alla, ett år har gått, igen! Det innebär att det är dags att avsluta detta "verksamhetsåret" och påbörja ett nytt. Alltså har jag startat en ny blogg och adressen till denna är

www. varttredjeliv4.blogspot.com

Vilket innebär att själva bloggen heter "Vårt tredje liv fortsätter, fjärde året". Jag ändrar inte på så mycket, jag byter bara trean till en fyra - lätt som en plätt.

Ni är alla så välkomna att följa oss genom livets olika händelser, genom sorger och glädjeämnen i Göteborg, Stockholm, Hunö, Sydafrika, kanske även i London och kanske lite var som helst. Familj och vänner sprider ut sig både i när och fjärran. Följ med när du får tid och lust!

Vad passar väl bättre än en fin Sydafrikabild med sköna berg och den lilla staden
Hout Bay vid Atlantkusten i bakgrunden?

Nu bär det snart av till Sydafrika igen, närmre bestämt i morgon, torsdag den 6/11. I dag blev det mörkt redan klockan 16. Jag tror det är dags nu, kram på er alla! Må gott och njut allt ni kan!

Vilda med sin gympagrupp i Visby!

Vilda går på gymnastik, jättekul tycker Vilda och vi andra är förstås mycket imponerade över alla dessa volter och hopp på studsmattan! Vi ser också hur kul det är.
Plötsligt hör vi att Vilda har åkt till Visby på tävling med sin grupp, som heter Minigruppen 2. 18 tjejer i samma ålder, det kan inte bli annat än mysigt! Ledare, tränare och lite föräldrar åker i väg, se så fina bilder.

Alla 18 tjejerna, ser ni Vilda längst ner till höger?

Fina tjejer laddar med extra kex

Samling allihopa, nu gör vi det bästa vi kan!

                                             Men det bästa var så klart att det var jättekul!

Ärkebiskop Desmond Tutu på besök!

Desmond Tutu, denne gode och kloke man, pensionerad ärkebiskop i Kapstaden och fortfarande i viss mån verksam, har varit på besök i Sverige. Tillsammans med sin dotter Mpho har han besökt Bokmässan, talat om förlåtelse och presenterat sin och dotterns bok om samma ämne och också blivit intervjuad i TV-programmet "Min sanning" av Anna Hedenmo.

Det är snart dags för Stefan och mig att återvända till Sydafrika. Det känns som en fläkt från Afrika och nära hjärtat att se Desmond Tutu här. Det väcker mycket tankar att höra honom berätta.

Desmond Tutu talade i TV mycket om Mandela och vägen till frihet. Som nära vänner betydde dom mycket för varandra. Gemensamt för båda var kampen för frihet men också ett strålande sinne för humor. Ofta kritiserade Desmond Tutu Mandela för hans afrikanska skjortor men Mandela kontrade med att kritik från en man i klänning behövde man inte bry sig så mycket om.

Många glada skratt ....

Det framkom också att Desmond Tuto och hans fru var i Dalarna i Sverige på 80-talet och vad i all världen gjorde dom där? Jo, då hade deras svenske livläkare, Ingrid le Ruox, skickat dom dit på retreat, för att vila upp sig. Och vad kommer Tutu ihåg ifrån detta? Jo, att han hade uppmanat svenskarna att skratta lite oftare, vi var alldeles för allvarliga, säkert helt sant.





En vändpunkt för Desmond Tutu i arbetet för lika rättigheter i Sydafrika, var att han tilldelades Nobels Fredspris 1984. Livet blev så mycket lättare. Plötsligt blev han inbjuden att möta Amerikas president i Vita Huset, innan dess hade han förgäves få tillträde. Portarna öppnades överallt!

Arbetet mot frihet fortsatte och 1994 utropades Nelson Mandela till president. 27 år tidigare hade Nelson Mandela varit en arg, militant ung man. Åren i fängelse hade gjort honom oändligt mycket klokare, klok nog att leda en nation mot frihet.

Har det då hänt mycket under de 20 år ANC varit vid makten i Sydafrika? Ja, säger Desmond Tutu, vi har rent vatten, alla får gå i skolan, vi behöver inte bära legitimation hela tiden och trakasseras av polis om vi inte har leg med oss, vi har rösträtt och många har det mycket bättre. Men klyftor mellan rika och fattiga är fortfarande störst i världen. Skillnaden är att nu finns det både svarta och vita som är omåttligt rika. Korrumptionen blande de styrande är utbredd. President Zuma och upprustningen av säkerhetssystemet på hans privata boende Nkandla för 200 miljoner Rand/kronor har vi alla läst om.

Men låt oss säga, att "There are dark clouds but there is also a rainbow", hoppet finns alltid där!

Snart är både Stefan och jag åter i Sydafrika, då skall vi åka in till Kapstaden en fredag och besöka St George´s Cathedral. Kanske kommer Desmond Tuto att vara där och hålla gudstjänst och prata med alla människorna efteråt, vi får se!

Lunchteater på Stadsteatern

Tänk, när jag jobbade för fullt, så läste jag alltid lunchteaterprogrammet på Stadsteatern och tyckte att det var höjden av lyx, att få gå på teatern mitt på dan! I onsdags, så gjorde vi det! Stefan och jag var på plats strax före 12 uppe i övre foajén. Vi konstaterade raskt att medelåldern var hög, helt klart är det väldigt få i yrkesarbetande ålder som klarar att gå på Stadsteatern mitt på dan.

Människorna och den väntande scenen, alla på plats i god tid!

Men trevligt var det, snabbt och lätt serverades den förbetalda lunchen, kalops med rödbetor, ättiksgurka och lite pickles - helt i Stefans smak.

Vår trevliga servitris serverar, god och glad

Maten och melodimenyn, fint och rent!

"Underbart är kort", en Monica Zetterlund-föreställning med ljuvligt fina melodiösa Monica-sånger.
Monica, "ett lingonris i ett cocktailglas", hade en fin karriär, omgiven av många herrar, Beppe Wolgers, Hasse och Tage, Olle Adolfsson m fl. Alla skrev de låtar till Monica, som hon tog väl vara på och melodiöst smekte fram. Carina Johansson sjöng och gjorde det bra. Bäst gjorde hon sitt sista nummer "Sakta vi gå genom stan", denna underbart fina melodi.

Carina Johansson före föreställningen

Tack Carina, detta gjorde du fint och massor med applåder fick du också! Detta gör vi gärna igen!

Bok- och Biblioteksmässan, Göteborg

Bok- och Biblioteksmässan är alltid sista helgen i september. I år firar den 30-årsjubileum och för 30 år sedan var antalet besökare 5000 och nu så kommer gott och väl 100 000 besökare under 4 intensiva dagar. En klar succé och en inrättning, älskad och hyllad av så många bok- och litteraturälskare.

Stefan och jag gick till Bokmässan på söndagen. Stefan skulle samla in pengar för Rotary i tre timmar och syftet med detta var att få in pengar till poliovaccin. Det fina var att för varje 20-lapp som Stefan med flera fick så bidrog Bill och Melissa Gates med två tjugolappar till, vilket räcker till ett stort antal vaccinationer. Stefan gjorde som alltid ett entusiastiskt jobb och fick in åtskilligt med slantar.

Men jag var denna dag mera inriktad på annat och det absolut första jag ville se och känna på, var en klump glaciäris, 2 000 år gammal, från Salajeknaglaciären i Arjeplogsfjällen. Av den rejäla klumpen var det inte så mycket kvar men ändå var det ju otroligt att den klarat mässvärmen i 4 dagar. Glaciäris är tydligen mycket tätare än vanlig is.

Glaciärisen i sin låda och fotografen Maria Söderberg. Maria är initiativtagar till
denna isflytt och har med egna ögon under några år sett Salajeknas is krympa.

Syftet var förstås att väcka debatt och ge människor kunskap om att Salajekna har krympt med en km på 100 år. Detta minner mig om att jag för ett tag läste att visserligen smälter isen uppe vid Nordpolen men Sydpolens is växer i omfång av olika anledningar. Men frånsett detta, det kan aldrig vara fel att minska på utsläpp och föroreningar. Att däremot inte göra det, kan vara gruvligt fel!





Hälsa och livsstil, alltid intressant och på deras scen skall Karin Björkegren-Jones, min första yogalärare prata om ansiktsyoga och dess inverkan på hy och annat och har skrivit en bok om detta. Hon berättade också att yoga hjälpt henne genom hennes bröstcancersjukdom. Genom att yoga nästan varje dag kunde hon stå emot smärta och behålla fokus och mening i livet. Härligt nog ser Karin verkligen nu ut som hälsan själv.

Avspänt samtal på scenen med en veteran från morgonsoffan
i TV 1, Marianne Rundström

Karin Björkegren Jones signerar sin bok åt intresserad mässbesökare

Ett av skälen till att vara mässbesökare på söndagen är att då kan man bara slinka in på seminarierna i föreläsningssalarna. Den första jag hade spetsat in mig på var "Om barns självkänsla och vuxnas ledarskap". Petra Krantz Lindgren hade skrivit en bok om detta och i sin presentation började hon med att berätta om sin dotter, Frida, 8 år.
Frida och hon hade pratat om att dom älskade varandra jättemycket och så frågade Petra sin dotter om hon älskade sig själv. Ja, svarade Frida, men när du är arg på mig så är det svårt för mig att älska sig själv.

Boken heter "Med känsla för barns självkänsla"

Petra tror att det viktigaste vi kan göra för att ge våra barn och barnbarn självkänsla är att tala om för dom "att du duger - som du är"! Att ge positiv, ovillkorlig uppskattning bara för att du är du!
Varför så viktigt med en god självkänsla? Kanske för att det ger så mycket mera, såsom mod, självständighet, civilkurage och självrespekt.
Vad kan då behövas i en relation mellan barn och vuxna? Kanske intresse för varandra, likvärdighet, behov av varandra och empati, respekt och ärlighet. Hur ska vi då möta barnet? Jo, med respekt för den människa hon är och inte för det hon har eller det hon gör. Visst låter väl detta klokt!

Två tips, som speglar detta -
istället för att som vi så ofta gör, bara säga att en teckning är fin så istället med intresse fråga:
hur tänkte du nu, vad är detta för ett hus, vem bor där, vad är det för en liten figur i hörnet och vips, så får man reda på så mycket mera och får vara med och dela en annan värld, viktig för en liten människa.

Eller, ställ oväntade frågor och du kan få reda på många saker och med det bättre förstå och bättre respektera ett barns uppfattningar om sin värld. Fråga tex "Tänk om man bodde i ett hus gjort av maränger, hur skulle det vara?"
Man kan gå in på Petras hemsida och läsa om många klokheter, www.petrakrantzlindgren.se

Världen är onekligen intressant. Per Schlingman, en av personerna bakom Nya Moderaterna, och Kjell A Nordströms, professor i ekonomi på Handeshögskolan i Stockholm, har skrivit en bok "Urban Express" om sitt framtidsperspektiv - Framtiden tillhör kvinnorna och storstäderna!
Deras seminarium var välbesökt, dom var ett gott radarpar och raljerade friskt runt hur mänsklighetens och civilisationens närmaste framtid ser ut. Dom andades en orolig optimism nför framtiden

Lite suddiga herrar, som andades en "orolig optimism" inför framtiden.

Världen utvecklas och mår bra, vi lever längre, fattigdomen minskar, utbildningsnivån höjs och vi väljer mer och mer att bo nära varandra, i stora städer. Schlingman och Nordström tror att väldens befolkning kommer att samlas i 600 stora städer i världen och städernas betydelse kommer att öka. De myntar uttrycket "ensam tillsammans", vi behöver varandra, men ändå inte, med dagens utbud av datorer, ipads, telefoner etc. För 100 år sedan bodde 90 % på landet och 10 % i staden, nu är det tvärtom.

Kvinnorna är fler än männen, utbildar sig mera och flyttar till staden före männen. Kvinnorna lever dessutom längre. 80 % av studerande på juristlinjen är tjejer och tjejerna dominerar de högre utbildningarna. Vi går mot en säker kvinnlig dominans, alltså "girlpower", och vi går mot större städer. Kan kvinnor göra världen till en bättre värld, ja, det vill jag gärna tro på! Kommunikation istället för krig, långsiktiga och fredliga lösningar för en hållbarare och människovänligare värld! Det tycker jag vi kan hoppas på!

Men nu åter till böckernas värld, tuffa Annika Lantz, har skrivit en ny bok, "Det elfte budet" och den ska jag läsa! Den handlar om en en ung arkeologistuderande, Mlissa, som hittar en stentavla, vid en utgrävning i Jordanien. Tavlan har ett mycket tydligt budskap, "Må kvinnan styra".

Annika, snabb i munnen och färgstarkare än dom allra flesta!

En tvättäkta satir om vårt samhälle och självklart ett inlägg i vår allid så aktuella och levande jämställdhetsdebatt.











Den 7 juli 2014 spelade Håkan Hellström på Ullevi inför 69 349 glada och entusiastiska fans, ett publikrekord av ett otroligt slag! Se dessa otroliga bilder.

Världen är din, Håkan!

69 000, så ofantligt mycket människor, som alla bara älskar Göteborgs meste Göteborgare,

Detta är fångat i en fotobok, gjord av musikjournalisten Gradvall och fotad av prisbelönte fotografen Paul Hansen, så många otroligt starka bilder!

Det var lite tunnare med både helt vanliga människor och med kändisar denna söndag, tyckte jag allt. Å andra sidan kunde man med riktigt stort nöje lätt ta sig fram i vimlet. Helt plötsligt står Per Gessle där och låter sig glatt fotograferas. Per har skrivit en bok, som heter "Texter, klotter och funderingar", som handlar om hantverket bakom textförfattandet, om musikaliska förebilder och om sina inspirationskällor.

Per Gessle, förtröttas inte, låter sig glatt fotograferas

Den här tjejen heter Susanne Macfie och har skrivit en bok, som heter Vilda Våghals och denna Vilda ser ut precis som vårt barnbarn Vilda med stort lockigt hår. Jag tror dom är ganska lika och vår Vilda ska få en bok om Vilda Våghals, så får vi diskutera detta.

Susanne MacFie berättar att hennes Vilda är glad, snäll, försöker göra
rätt men ibland blir det fel, stark och orädd.

Barn- och ungdomsavdelningen på mässan är väl tilltagen. Här hittar jag Mamma Mu pussel till Viola och till Viggo en spännande bok om när det kom tjuvar till skolan.
På Ung Scen hittar jag Elsa Billgren, ung modebloggare, som älskar vintage, som bloggar och skriver böcker. Hon äger inga långbyxor och är precis som i dag alltid klädd i kjol. Mysig frispråkig tjej med mycket åsikter.

Färgstark Elsa till vänster, väntar på att komma upp på scen

Intill ligger också avdelningen för serier, fantasy och science fiction och här är det alltid massor med folk. Det surrar av ljud och unga människor bara myllrar överallt.












Sist, men inte minst, träffar jag på kocken Leif Mannerström, som på GPs scen, pratar om sina två nya kokböcker, Mästarnas menyer och Färs.

En frodig Mannerström hyllas av en matglad supporter, som
håller med om kritiken av de gamlas mat.

Samtidigt passar han på att vädra sin ilska över den urusla mat, som många gamla människor får att äta. Dålig potatis, som luktar gammalt (ska det vara så svårt att koka lite potatis?) och slemmiga såser, ofta tillagade av människor med totalt ointresse för mat.
Självklart finns det undantag men alltför många gamla svälter pga för dålig mat.

Folklivet!

Tack snälla Bokmässan för en trevlig dag! Det var kul som vanligt men lite för mycket söndagsfrid, så nästa år blir det lördagsbesök igen!

Innan vi åkte hem till Göteborg ..

Vivian och och Håkan bjöd sista veckan på Hunö in till ett mycket trevligt lunchkalas. Alla vi septemberboende på ön och Lisbeth och Åke på Skavdö kom mycket gärna. Även Henrik, vår nyblivne doktor, som var hos oss några dar för att fiska lite och ta det lugnt efter disputationen, kom med och sänkte medelåldern ordentligt, kul!

Vivian tar emot oss alla på trappan.

Vi njöt god mat och god dryck och sjöng en och annan liten snapsvisa. Och se, det var så trevligt så denna lunch varade lika länge som våra väl tilltagna söndagsluncher nere i Sydafrika, nämligen från klockan ett till fyra på eftermiddagen.

Här sitter vi och mår bara gott, Åke, Inger, Tommy, Vivian, Håkan, Henrik, Ann-Kristin, Lisbeth
och Lars. Tack Stefan för att du knäpper denna bild!

Mätta, belåtna och glada stimmade vi sedan hemåt i eftermiddagssolen. Tack snälla Vivian och Håkan för detta trevliga höstinitiativ! Väl mött nästa vår!

Innan det blev dags att ta upp båten åkte vi också en sista sväng över till Skavdö, till Lisbeth och Åke. Det blev sista kvällen med gänget, en kväll i lite regn och rusk. Här fanns ingen tanke på att sitta ute.

Hej på er säger Lisbeth i rusket ..

Som vanligt får vi en härlig middag och det är med vemod vi sen säger tack för oss och nu ses vi inte förrän nästa vår igen. En lång och fantastiskt fin sommar är nu oåterkalleligen över men å, vad vi alla är nöjda med dessa underbara sommarmånader. Men innan vi åker hem över sundet får vi en guidad tur i Åkes bod och det var verkligen intressant!

Åke, rätt så nöjd med sin fina bod!

Arbetsbänken är från 1923 och tillhörde Åkes far, så gedigen och så tung

Fina gamla verktyg, inte minst hyvlar där uppe på toppen

Ett gammalt såll pryder sin plats

Tack för titten, Åke, det var verkligen kul att se! Och hej då säger vi en gång till, ha det gott och sköt om varandra och Zelda så ses vi i maj! Tack för denna mysiga sommar!

Nu återstår bara en natts sömn på Hunö och sen tappar Stefan ur vattnet ur alla rör och vi bommar igen och åker över till Lindnäs båtvarv med båten. Där väntar Thomas med kranen och båten åker upp lätt som en plätt. Efter tvätt och motorbestyr inför vintern så packas den in i sin knallröda presenning och därmed är Hunösommaren över. Vi säger hej och hemskt mycket tack till Thomas för all fin hjälp denna sommar och väl mött igen till våren!

Prydligt men inte speciellt diskret

Hej då, sköna Misterhults skärgård

Stänga Hunö-helg!

Näst sista helgen i september och hela, stora familjen samlas för att plocka i ordning och stänga Heslevik för säsongen. Peter och Miriam kommer från England och Lisa och Ola med alla barnen och barnflicka Isabelle kommer från Stockholm. Sent fredag kväll dyker alla upp, Stockholmsgänget redan vid halv 11-tiden men Peter och Miriam landar på Skavsta ungeför samma tid och dyker upp mitt i mörka höstnatten. Det blir sen hämtning, det är kolsvart och vi är mycket tacksamma för farleden med alla fyrar utanför oss och vår nya bryggbelysning!
Men nästa dag är det full rulle, frukost 9.30. Solen skiner och det är en underbar dag, varmt och skönt! Bättre väder kan man inte önska sig.

Lördagfrukost på gång, alla utsövda och gkada

Man måste vara snygg även på landet, Viola med nya guldskorna på!

Kajakerna måste tvättas, Miriam, Viola och Peter gnider och fixar

Vilda kör med högtryckssprutan på stora båten

Men nu kommer mamma Lisa och då blev det bus, mängdens jubel! Ta i då!!!

Ah, man blir ju helt utmattad, vila! Alla utom Vilda så klart ...

Att göra-listan är inte superlång detta år men vi har två diskussionspunkter:

Vilket jobb, rött vin, jordgubbar och blåbär! Det 
finns hur mycket faror som helst!

- det är dags för nytt kök, spisen och köksfläkten har sjungit på sista versen i flera år, vedspisen fungerar inte, allt är efter 36 år lite slitet och nedgånget. Vi får nog slå till nu och också skaffa en diskmaskin. Äntligen, säger nog vissa! Oj,oj, vad vi har diskat stora diskar här på Heslevik!
Så lite planering inför detta behövs.
Vi är alla överens om ett vitt kök och tillika att vi ska rationalisera bort Ingers blåa duk!! Hur många har kämpat med den? Nu ska den äntligen bort! Visst måste det finnas nya fina material att ersätta en träskiva med!

Och vad ska vi ha på vedspisens plats? Mycket att diskutera och tänka på.

- vi har fixat och byggt om lite, hur planerar vi för att få iväg alla byggrester? Vi har fällt träd och gjort om en del av bryggan. Inte minst, inför att bygga om ett kök, då blir det ännu mer att ta hand om. Att elda är inte så lätt om man inte är så mycket här när det regnar och är vindstilla. Vi behöver en plan! Och jag tror vi har lite bättre kläm på detta nu efter diskussion!

Som ni ser, ved och virke finns det gott om, Ola och Stefan sorterar och plockar in

Så här blir det: såga, klyva, dra ur spik, sortera smått för eldning i öppna spisen, sortera stort, kanske elda mera ute om vi kommer åt och så blir det nog en och annan tripp till tippen! Först med pråm och sen med släpkärror! Men detta blir nästa år eller nästa år igen. Vi ser fram emot detta, nej, det gör vi inte, men resultatet ser vi fram emot (mest jag)! Det får ta sin tid.

Men vi hinner mycket mera än bara jobba. Äta, leka, klättra i träd, äta lördagsgodis, sparka boll, gå skogspromenad, göra ingenting, det sistnämnda en fantastiskt underskattad och mysig sysselsättning, som vi är lite bra på här på Hunö!

Kul med lite fotboll tycker Ola och Viggo

Men vips, så är Viggo högst upp i trädet, ser ni honom?

Vilda och Violabus

Vi har det bra i solskenet

Man måste faktiskt vila ofta!

Fånga småfisk är alltid kul!

Självklart måste vi gå promenad, Miriam, Isabelle, Stefan, Peter och Lisa
på väg mot Djupviken

Djupviken, att bada eller inte bada, det är frågan??

Vi väntar lite, jätteskönt här!

Nej, jag har inte heller tänkt att bada, 14 grader i vattnet!

OK, vi drar hemåt, skönt att vara liten!

Men, nu blir det bad, modig Peter hoppar i, sen Ola, sen kanske Viggo?? Kaallt!

Nästa dag, söndag, lite gråare väder men ändå helt OK. Lite jobb har vi kvar att göra. Ta in grillen, stapla trädgårdsmöbler under taket på framsidan av vårt hus och så måste vi ge fisket en sista chans.

Ola skär upp fryst fisk i bitar, att användas till metbete, Viggo ger inte upp och nån mask kunde
vi inte hitta på vår ö. Men denna gång var fiskelyckan som bortblåst. Miriam och Peter
paddlar iväg på en tur i bakgrunden.

Men Viola var glad. Hon fick fiskhuvudet i en burk och sa glatt, den ska jag ta med till dagis!

Ärtsoppa och pannkaka till middag, Vilda gräddar plättarna!

Så här fina blev dom och så goda, bra jobbat Vilda!

Ses snart igen, hela kära familjen! Tack snälla Isabelle, för att du tog detta fina kort! Vi ses också snart, kram!

Tack hela familjen och Isabelle, för en fantastiskt, mysig helg! Vi är så glada och tacksamma för att vi har er alla och för att ni finns! Och tusen tack för allt arbete som vi gjort tillsammans, flotten och badstegen är uppe, småbåtarna rena, fina och på plats, ved inne och ved i vedbon, allt är färdigt för nästa år!  Det ser vi fram emot! Många kramar och tack från Mama Inger och Papa Stefan!