Miriam och Peter i London, dags för besök!

Miriam och Peter, härligt att bo i London! Solen skiner men paraplyet är med!

Så äntligen var det dags, att hälsa på Peter och Miriam i London. I två månader har de varit Londonbor och nu i oktober duggar besöken från Sverige tätt, först kommer vi och helgen efter kommer Miriams föräldrar och lillebror Isak.










Peter fyller 30 år den 2/12 och nu skall detta firas om än något för tidigt. Lördagen är utvald till firardag! Självklart måste man väckas med sång, hurrarop och ballonger! En lätt yrvaken Peter överraskas i tidig morgontimme med ja, må han leva och dito presenter!

Grattis på 30-årsdagen  !!!

Frukost, och sen promenad på stan längs Themsen och London visar sig från sin bästa sida. Peter hade uttalat en önskan att se Churchills Cabinet War rooms och vår väg dit går förstås via puben. En stärkande publunch och en öl måste vi ha, innan beskådandet av de intressanta underjordiska gångarna börjar.

Mys på puben

Intervjuer med människor som verkligen var med i The War Rooms under andra världskriget, t.ex. maskinskriverskor och vaktmästare, visas på TV-skärmar. Kanske var dom knappt 20 när det hände och inte som den gode Churchill nästan 60, alltså hann dom överleva länge nog och blev filmade. Helt klart  var det jobbigt att vistas länge under jord. Dålig ventilation, i princip "alla" rökte, bristen på dagsljus gjorde tillvaron tuff.

Själva högkvarteret, här höll man kontakt med omvärlden via alla telefonerna

En separatutställning om Churchills liv var jätteintressant, hur många vet att han bytte parti två gånger, att han som liberal genomdrev ett antal viktiga sociala reformer för arbetare långt före andra världskriget, att han som konservativ trodde benhårt på kolonialismen, att han var absolut emot att Indien skulle släppas och bli självständigt? Jätteintressant! Det tyckte vi alla 4 men vi blev alldeles utmattade av de alla gångarna, säkert var det lite dålig ventilation även i nutid där nere.

Far och son, lite lika! Tom klädseln!

Vi vederkvickte oss med födelsedagsmiddag på Smolensky´s på The Strand. Fullt med folk och trevligt innan det är dags att gå på kvällens höjdpunkt, The Lion King på Lyceum Theatre.

Vilken fantastisk föreställning! Vilka fantastiska kostymer! Hur är det möjligt att få människor att via rörelse och dräkter, se ut som giraffer, zebror, antiloper, elefanter, lejon och vårtsvin? Man blir så imponerad! Savannens gräs böljar i vinden, djuren rör sig i glädje, flykt, i slughet, allt kan visas på scen. Som vanligt i dessa sammanhang så finns fantastiska artister med fantastiska sångröster, vi tyckte det var mycket bra!

Sun Inn, fin och fräsch numera

Nästa dag, söndag, är det dags för promenad till Barnes, där vi bodde för 20 år sedan. Otroligt nog bor Peter och Miriam i nuläge i Chiswick, bara en halvtimmes promenad från 5 Belgrave Road i Barnes.





Vi promenerar dit längs Themsen, vi kommer till Barnes High Street. Mycket är sig likt, Sun Inn, puben, ligger kvar mittemot Barnes Pond, den lilla dammen. En butik med svensk mat är ny. Svenska skolan ligger kvar i området, alltså är det fortfarande mycket svenskar som bor här. The Red Lion, vår andra favoritpub i Barnes är kvar, också den är uppfräschad och fin.

Gruppbild framför Red Lion i Barnes, här har vi varit många gånger

Panoramabild över Belgrave Road, vi bodde i nr 5, det beiga på vänster sida

Söndag eftermiddag, Peter och Miriam går hem till sig och förbereder sig för måndagens värv. Stefan och jag åker på utflykt till Camden Lock, marknaden vid Camden Locks kanal. Massor av stånd, massor av mat, trevligt. Stefan köper keps av glad madam.

Rätt så nöjd med ny keps ..

Sedan dags för La Trompette, enstjärnig restaurang hemma i Chiswick, dags för avskedsmiddag i stor stil. Underbart god mat, vi åt en fantastiskt god fisk till huvudrätt, allt var gott! Men vi hade en sommelier från Indien och vad fick vi smaka om inte ett vin från Indien!! Han var så övertygad om att detta var helt rätt till vår fisk. Så här i efterhand kan man nog bara säga, lita inte på en indisk sommelier, som säger att indiskt vin är perfekt till fisk!!!!



Vad gjorde vi mera i fina London hos Peter och Miriam? Jo, vi var på en läcker restaurang i Earls Court. Ingen skylt utanpå, bara en helt vanlig diskret svart dörr. Men detta var en detektivrestaurang, där man bara fick komma in om man hade ett mysterium att lösa och det hade vi! Miriam hade ett problem med sin katt, varje vecka nästan, så försvann katten och kom sen tillbaka klippt och fixad som en pudel. Detta hade upprepats flera gånger och vi behövde hjälp att lösa detta problem! Det skulle vi få och vi kom också in i dunkla, lite hemlighetsfulla lokaler och fick en god middag med smårätter, där vi bla åt vi en fantastisk Makaroni Cheese!

I Earls Court besökte vi också huset och adressen där Miriam och Peter skall flytta in inom kort, nämligen 7 Flaxman House på Coleherne Road. Hyde Park, Kensington Gardens, Harrods och hela centrala stan ligger inom gångavstånd och inte är det billigt men det är härligt!

Tack Peter och Miriam för en härlig helg! Så fantastiskt mysigt att se hur ni har det, att ni har det bra! Kul att fira Peters födelsedag, må din riktiga födelsedag bli fantastisk, kram på dig! Nu kan vi lugnt fara väg till Sydafrika över vintern! Ha det jättebra!

Hos Vilda, Viggo och Viola en helg i oktober!

Efter en otroligt hektisk septembermånad för Lisa och Ola är det dags för föräldra-lillsemester, en långfrihelg. Vi är inbokade långt i förväg och ilar så gärna upp på barnvaktsuppdrag. Vi kommer på torsdag kväll sent och laddar för fredag kväll och fredagsmys! Först blir det köttfärslimpa och potatismos, sen fredagsmys med chips och ostbågar. Vi tittar på Kalle och chokladfabriken till allas vår förnöjelse. Willy Wonka är inte att leka med, helt klart.

Hur bra som helst på att skala äpplen, man blir imponerad!

På lördag ska vi bara vara hemma och helt enkelt bara "chilla" lite. Jag bestämmer helt självsvåldigt att vi ska baka äppelpaj på gammelmormors fina äpplen, som jag har med mig. Entusiasmen är först lite så där men den tar sig och vips skalar Vilda alla äpplena, och dom var ganska många!









Viola, Viggo och jag hjälps åt att göra smuldegen. Jag tar fram ingredienserna, Viggo mäter upp i måtten och Viola häller i skålen, mycket strukturerad arbetsfördelning. Hoppsan, vi glömde tvätta händerna! Det är ett måste, så brytning för handtvätt!

Att jobba med händerna var absolut bäst!

Sen kunde vi bearbeta smuldegen med händerna helt hämningslöst! Och smaka på degen, mums! Den färdiga pajen blev jättegod, tyckte Viggo, Viola smakade lite och Vilda åt bara av den goda vaniljsåsen. Stefan och jag tyckte det var jättegott, vi var mycket nöjda.

Efteråt, kunde varit värre!

Tacos på kvällen till allas förnöjelse, köttfärs = ett alltid vinnande koncept i svenska barnfamiljer.
Sen fortsättning på Willy Wonka! Rätt sen läggning!

Nya färgpennor var också mysigt!

Lugnet lägger sig, två ipads och en dator, frid!

Nästa dag, söndag, ska Viggo på fotbollsskola och sen kalas - detta tar morfar hand om! Var ligger nu fotbollsplanen? Googles kartor = kass! Men Viggo hittar vägen precis, höger, vänster i precis rätt ordning. Morfar är vederbörligen imponerad!

Vilda och Viola och mormor far iväg på museum under barnens milda protester. Det blir Nordiska museet, där barnen har en egen avdelning som kallas för Lekstugan. Och det visade sig ju vara supertrevligt!

Viola på plats på bred hästrygg!

I lekstugan ser det ut som för 100 år sedan, när Emil och Ida var små. Här finns det en häst som heter Brunte, som man kan sitta på. Här finns det kossor som ska mjölkas och hönor som värper ägg. Griseknoen ligger i stian och har tom fått egna kultingar.

Lite hjälp av storasyster behövs helt klart

I köket finns det grytor och kastruller och en oändlig mängd potatisar, som man kan äta. Kaffe kan man också mala och koka.

Vilda får väldigt mycket att göra med att laga mat, koka kaffe och se till att vi äter ordentligt. Under tiden bäddar Viola till babysarna, som ska sova. I de lilla köket finns en barnstol kombinerad toastol. Det gällde att vara praktisk förr i tiden, att tvätta blöjor var ett slit, för småttingarna blev det rumpan bar som gällde.

Viola, vår bäddexpert

Sen blev det pannkakor i restaurangen, barnportion x 3, alltså även till den hungriga mormodern, gott, billigt och bra.

Bara bus hela tiden ...

Nordiska museet, otroligt pampigt, så fina ytor att springa på. Väldigt trevligt, tyckte vi! Sen var det dags att åka hem för att träffa de glada och utvilade föräldrarna.

Nästa dag var det måndag och arbetsdag, dagisdag och skoldag för alla utom för den glada mormodern, som tog sig en sväng på stan, utomordentligt trevligt! På Lisas inrådan besöktes flashiga Mood Galleria, där Stockholms Jet Set handlar. Läckert!
Zara Home var en dröm i vitt, guld och beige, massor av snygga saker. Akademibokhandeln var en oas med fantastiska böcker, fem i toppboklista för barn i olika åldrar och trevliga Waynes Coffee, där man dricker gott kaffe och får sig lite god paj i sällskap med en trevlig bok eller tidning.

Fantastiska, underbara bokmässan!

Bokmässan i Göteborg, visst är den helt enkelt underbar, höstens mesta och bästa höjdpunkt! En sådan kick den ger! Vi vanliga bokälskare får möta våra älsklingsförfattare, vi får komma nära, vi får se dem i vitögat och om vi vågar, ev. öppna en dialog med en kringvandrande, försvarslös författare och smyga iväg en kommentar om varför just deras litterära verk är så fantastiska och i just mitt tycke, så högt värderade. Det är ett myller av människor, det är trångt och varmt, debatter och diskussioner pågår överallt.

De stora tidningarna, DN, SVD och GP, har var sin scen, radio och TV likaså. Svenska kyrkan har blivit folklig, utåtriktad och mänsklig och har en stor hörna, som heter Se Människan, där intressanta samtal med intressanta människor löser av varandra. Det är livligt, välbesökt och riktigt, riktigt bra! Intresseorganisationer, företag inom media och skola, allt som kan tänkas relaterat till böcker, bildning, bibliotek, aktuell debatt, det mesta finns på plats här, just här! Och det gör det hela så sagolikt intressant!

Bokmässa fyllde 29 år i år!  Den började så stilla 1985 och hade då 5000 besökare. Året därpå kom 25000 människor och sedan har den vuxit för varje år och var år 2003 uppe i drygt 110 000 besök, vilket var rekord. År 2013 kom 96 315 besökare, inte illa det heller.

I bokförlagens montrar sker spännande intervjuer med våra favoritförfattare. På 15 minuter får man en bild av aktuell bok och författaren bakom den. Bokmässans program är digert men slumpen och trängseln styr många av våra möten på mässan.

Men Jonas Jonasson höll jag koll på och passade noga tiden för att få en glimt av mannen bakom ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”. Jonas är journalist, jobbade på eget mediaföretag, blev utbränd, började skriva och hundraåringen var född.

Nya boken ”Analfabeten som kunde räkna” handlar om en ung sydafrikansk latrintömmerska från Soweto. Varför Sydafrika, kan man undra men Jonas berättar att han tillbringat mycket tid i Sydafrika, han har ett gudbarn där och han tycker precis som så många av oss att Sydafrika är ett fantastiskt land.

Dessutom vill han förutom att skriva en rolig, humoristisk och underhållande bok också göra upp med de två dumheterna i Sydafrika, apartheid och atombombstillverkning.

Sydafrika hade 5-6 atombomber, sedan länge skrotade. Hans åsikt om apartheid är att om det inte vore så tragiskt så rymmer det massor av komiska detaljer. Det är så monumentalt dumt! Man kan bara hålla med!

Mannen under n är Mircea, lägg utseendet på minnet, det dyker troligen upp igen!

Annars är det Rumänien som är temat detta år. Helt säkert får den rumänska litteraturen in en fot på den svenska marknaden genom detta. Det stora författarnamnet är en bohem och som han själv uttryckte det ”en evig tonåring”, som heter Mircea Cartarescu. Han är omnämnd som en blivande Nobelprisvinnare, tycker om hippiekulturen och skriver i tidningen Elle. En man med många strängar på sin lyra!

Dagens Nyheter har en väl besökt debattscen. Här talar DNs Björn Wiman med Lena Sundström om Lenas nya bok, ”Spår”. Lena, själv journalist, har skrivit en historia om tre TV4 –journalisters sökande efter sanningen.  Lena fick tillgång till allt material de tre journalisterna byggde sin berättelse på, mail, anteckningar, foton och hon gjorde också djupintervjuer med dem alla. Allt är sant, allt går att bevisa, ner till, som Lena uttrycker det, varje litet hål på en strumpa.

Detta handlar om amerikanska CIA –agenter, som av svenska staten år 2001 fick tillåtelse, att på ett förnedrande sätt, hämta två egyptier i Sverige  och föra dem till fängelse i Egypten där båda utsätts för övergrepp och tortyr.
Hur är detta möjligt i vårt lugna, fredliga land? Lena menar att allt hänger ihop med terroristrädslan efter 11 september, som skapade en rättsosäkerhet i världen. Om trettio år kommer vi att skämmas för det över hundratalet fångar som sitter på Guantanamo i mer än 10 år, ej ställda inför rätta eller dömda!

Kunde vi ha förhindrat kidnappingen? Ja, säger Lena, någon, vem som helst, som såg, anade vad som var på gång, kunde ringt t.ex. en journalist och berättat. Transporten gick från lugna Bromma flygplats, Lena menar att vi måste öppna ögonen, mycket försiggår runt omkring oss som vi måste reagera på!

Dawit Isaaks fängelsecell från Almedalsveckan fanns på Bokmässan, stor som en halv friggebod, inga fönster. Den 23 september var det tolv år sedan svensk-eritrianske Dawit fängslades i Eritrea. Hans brott var att han kritiserat regimen i sin tidning, han är inte åtalad och inte dömd. Oändligt sorgligt, man vet att han levde så sent som 2005 då han var frisläppt några dagar.  I nuläge är det så att vi vet inte att han är död, alltså får vi anta att han lever!

Dawit Isaaks cell, kan man verkligen överleva här?

Andra överlevare på Afrikas enorma kontinent är journalisten Martin Schibbye och fotografen Johan Persson, som väcker stor uppmärksamhet och drog storpublik när de kommer  för att berätta om sin bok ”438 dagar”.  Den beskriver tiden i fängelset i Addis Abeba i Etiopien, dit dom kom efter att olagligt ha tagit sig in i Ogadenprovinsen i syfte  att undersöka oljebolagens verksamhet.

Martin Schibbeye och Johan Persson laddar inför nästa monteruppträdande.

Boken är en rapport från deras cell, ett plåtskjul, där de smygskrev och antecknade för att komma ihåg vad som hände, vad de kände, vad de tyckte och tänkte om sina dagar. De beskriver 3 veckor i isoleringscell, hur viktigt det är att hela tiden hålla sig hel och ren, hur anteckningar skrevs i sängen på kvällarna, hur 13 anteckningsböcker lyckades smygas ut från fängelset och blev basen i denna bok. Dom beskriver humorn som en överlevnadsstrategi mitt i eländet och böckerna som de fick till sig via Svenska Journalistförbundet, via ambassaden, via nära och kära, som en fantastisk hjälp. Dom startade ett bibliotek där alla fick låna. Böckerna handlade om fängelser och läger och populärast bland medfångarna var den engelske journalisten Richard Dowdens bok ”Africa”.  Varje kapitel berörde ett afrikanskt land söder om Sahara och alla kunde läsa om sitt land, om politiken och korruptionen och om hur det verkligen var. Det engagerade, samtalen tog sig till nya höjder och tristessen och oron över framtiden sköts åt sidan för en kort stund.

Fredrik, en helt vanlig kille i keps, signerar sin nya bok, jättelång kö!!

Men vilken bok ligger just nu, under bokmässetid, högst eller i alla fall högt,  på bokförsäljningslistorna? Jo, Fredrik Backman, med ”En man, som heter Ove”. Lagom till bokmässan kommer nästa, ”Mormor hälsar och säger förlåt”. Den har jag redan hunnit läsa, en så underbar bok, en favorit! Den handlar om en mormor och hennes sjuåriga barnbarn och är saga och absolut verklighet blandad på ett otroligt levande sätt.  Den berättar om sorg och människors tillkortakommanden men ger också oändlig mycket hopp.  Den tillåter oss alla att vara olika, läs den!

Lena Einhorn sitter runt hörnet och pratar om vår berömda och vackra Greta Garbo genom sin bok, ”Blekingegatan 32”. Den handlar om Greta innan hon blev berömd, hur hon som 17-åring började på Dramatens elevskola, hur hon där blev förälskad i väninnan Mimi Pollack och hur hon upplever denna tid med utbildning, kamratskap, förälskelse och välbefinnande, som kanske sin lyckligaste tid. Sen dyker den store regissören Mauritz Stiller upp och hur han förklarar för henne att hon kan så mycket mer, hon kan nå mycket långt! Han tar henne till USA och hennes värld förändras och som vi alla så väl vet – hon nådde mycket, mycket långt!

Så kul att skriva tillsammans med sin syster tycker både Sigrid och Linda!

Ni kommer väl ihåg Linda Skugge, feminist och provokativ debattör? Systrarna Linda Skugge och Sigrid Tollgård har nu skrivit en bok tillsammans och helt uppenbart tyckte dom att det var jättekul!

Av den tidigare så arga Linda syns inte ett spår utan avspänt sitter de och myser på Piratförlagets lilla scen och pratar med Fredrik Belfrage.  ”1989 – leva eller överleva” är en thriller men är också en relationsroman.  Ett mystiskt dödsfall sker, samtidigt handlar den mycket om trasiga människor förmåga eller kanske oförmåga att leva och överleva.  Är man som läsare litterärt bevandrad finns det en hel del att bita i. Det är en bra bok, säger de båda, köp den!

Barn och ungdomslitteratur och serier tar upp sin beskärda del av mässan.  Här finns mycket bus tex Busiga Bebben har ett alldeles eget stånd där pappan till bebben, Thomas Svensson,  marknadsför sig och sina böcker.

Thomas, en glad "pappa" till Busiga Bebben.

Första barnet döptes till Busiga Bebben redan innan han poppade ut i denna värld och sen följer upplevelserna och böckerna som på ett snöre, ”Busiga Bebbens potta”, ”Busiga Bebben borstar tänderna”, ”Busiga Bebben fixar allt” m.m. Dom är hur mysiga som helst. Inköp gjordes till minsta barnbarnet Viola, som nu borstar tänderna precis som Busiga Bebben, i örat, på håret, på näsan och så lite på tänderna förstås!

På vandring bort mot internationella delen av mässan ligger Svenska Kyrkans scen, Se människan. Här ser jag ärkebiskopen Anders Wejryd, denne kloke, sympatiske och lyhörde man, som väntar på att Leif GW Persson skall ta sig fram genom folkmassan mot scenen.

GW på väg genom folkhavet, många vill lyssna!

Fördomsfullt har min uppfattning om Leif GW Persson inte varit så speciellt hög utan min åsikt har varit att detta är en självgod och bufflig typ. Dock har jag precis läst självbiografin ”Gustavs grabb”,  som jag bara kan uppfatta som ovanligt ärlig, intressant och välskriven. Den är en berättelse om vår tid  och om en, som GW själv säger, en klassresa.
Samtalet i dag handlar om vad det är man vill med sitt liv och vad som driver en. GW Person menar att han försöker hålla sig till att leva ett anständigt och gott liv och sköta om sin familj, gör inte heller det mot andra som du inte skulle göra mot dig själv.

När man läser Gustavs grabb misstänker man, nej inte bara misstänker, man ser, att Leif GW Persson inte alltid har varit Guds bästa barn. Alkoholen har flödat och ett stort ego lyser stjärnklart. Dock, intressant är han, Gustavs grabb är en mycket läsvärd bok och samtalet mellan ärkebiskopen och professorn i kriminologi var klart underhållande och trevligt!

Internationella organisationer och förbund är samlade runt Internationella scenen och sprider sina budskap genom samtal, broschyrer och debatter på scenen. FN informerar om sina 8 milleniemål, alla så viktiga. Antalet extremt fattiga har minskat från 2 miljarder 1990 till 1,4 miljarder 2008. Antalet barn söder om Sahara i Afrika, som går i skola har ökat från 58 % 1999 till 76 % 2010. Fler flickor går i skolan, barnadödligheten minskar. Allt går åt rätt håll men det tar tid.

Jordens vänner är en internationell miljöorganisation som arbetar för jämställdhet och miljötänk i världen. Här arbetar vår engagerade brorsdotter Eva och sprider sitt budskap bl.a. genom att hon och hennes likaledes mycket engagerade medarbetare finns på Bokmässan under alla dess fyra dagar. Bara genom sin närvaro får de oss att tänka efter, hur skyddar vi vår vackra värld, kan vi hjälpa genom att adoptera regnskog, kan vi skydda de få kvarvarande ursprungsbefolkningarna i världen?

Bra jobbat, Eva! Jag är stolt och glad över att du och dina vänner finns och försvarar vår sköra värld!

Digitala Torget är nytt för i år. Syftet är att lyfta fram e-böcker och ljudböcker. Tekniken går framåt, var man laddar ner böcker från biblioteket lätt som en plätt. Sedan 2008 har bokförsäljningen minskat med drygt en fjärdedel i Sverige. Det är tufft att debutera som författare då branschen har blivit mera kommersiell än litterär. Makten är förskjuten från det litterära till marknadsavdelningen.

På andra våning ligger områdena för hälsa, mat och trädgård. På Kockarnas scen lagas det mat inför många intresserade ögon. Mannerström, Tommy Myllimäki, Carl Jan, Tina Nordström, nästan alla finns på plats. Alltid lika populäre, Ernst Kirchsteiger, berättar om sin vackra bok Året med Ernst. Nästan lika populäre men kanske något mera kontroversielle Per Moberg raljerar och pratar om scenen, livet och konsten att laga mat – antingen tycker man om honom eller inte, han lämnar ingen oberörd!

Caitlin signerar och sprudlar, pratar med alla, fort, fort, fort ...

Men vi sparar det bästa till sist, Caitlin Moran, en av stjärnorna på denna mässa, sprudlande, dynamisk, verbal, snabb, med ett otroligt kroppsspråk och iklädd lila Dr Marten kängor och läderjacka forslas hon runt mellan olika scener och montrar. 

"Morantologi"!

Hon vill förändra världen! Hon vill egentligen göra Revolution! Men det tar för lång tid att använda sig av politik därför måste man ta till populärkultur! Först skrev hon ”Konsten att vara kvinna” i ett försök att återupprätta feminismen. Spridd över världen som boken är torde budskapet i alla fall kommit ut. Nu vill hon göra samma sak för socialismen, som är världens bästa, smartaste och sexigaste idé, tycker hon. Allt beskrivet i hennes nya bok ”Morantologi”.

Hur många vet förresten att Caitlin Moran, denna arbetartjej som röstar Labour och är äldst av åtta syskon, är krönikör i Times? Sen 20 år tillbaka! Vilken tuff och stridbar tjej, man blir så imponerad, vilket ordflöde! Fantastiskt, så kul att ha sett och upplevt detta dynamitknippe i levande livet! Och det är ju hela grejen med Bokmässan! Att man få se ”sina” författare och känna deras utstrålning!

Dessa fantastiska dagar avslutas med en manifestation och en hyllning till vår tids och Sydafrikas store ledare, Nelson Mandela. Internationella torget sista programpunkt uppmärksammar denne man vars ledarskap har inspirerat och förundrat människor världen över. En ära för Sydafrika, också en hyllning till demokratin och även till boklig bildning.
Under sin tid på fängelseön Robben Island lyckades han genom sin tro på utbildning skapa ”Nelson Mandela University” där medfångar likväl som fångvaktare fick utbildning. En symbol för demokrati, en symbol för böckers betydelse och ordets kraft och därmed en värdig avslutning för Bokmässan 2013 i Göteborg!

Tack för att alla vi, 96 315 besökare, fick komma!