Snart hemresa, kära bestyr och kalas inför den!

Hos Lisa
Sista träffen med damklubben Svalorna sker hemma hos vännen Lisa nere på Leopards Link. Hit kommer 15 galanta damer för att ta en morgonfika under gemytligt samspråk på svenska, vilket är själva grejen med denna klubb. Man skall få en möjlighet att använda sitt modersmål.

Lisas hus i arla morgonstund, palmerna spirar mot himmelen

Många av damerna har bott i Sydafrika i 30-40 år dvs hela sitt vuxna liv och möjligheten att använda sitt hemspråk kan vara liten. En del av oss är ju svalor som Lisa och jag och vi har ju inte detta problem, möjligen kan ju engelskan vara lite stapplig ibland.

Janice, Ann-Louise, Bee och Anne-Marie förser sig av Lisas goda bullar

Intressant som vanligt är det att inse att vår syn på saker och ting kan skifta beroende på hur länge man har bott i landet, vilket ju inte är så konstigt. Trevligt har vi dock på våra sammankomster, väl mött igen i november.

Hos Gette och Acke
Våra vänner Gette och Acke bjöd in till kalas med många av vännerna lördag den 5 april. Stor baluns med välkomstorkester, fin buffé och dans! Jätteroligt tyckte vi alla och blev väldigt dansanta, mera danskalas får vi ha i framtiden.

Välkomstdrink, ett glas vin. Värdinnan Gette i grå tröja cirkulerar. Stefans bror Ulf skymtar i bakgrunden.

Bandet förbereder sig i bakgrunden, Samira myser och Sven-Åke kollar färgen på det mycket goda vinet.

Ett glatt gäng som spelar glada låtar, passar perfekt!

Vilken buffé, den måste bara förevigas!

Hos Jessica och Rolf
Dagen efter blev det också söndagslunch hemma hos Jessica och Rolf nere i deras nya lägenhet på Greenways. Nyinredd och vacker och med en vidunderlig utsikt mot False Bay. Matglada Jessica bjöd förstås på jättegod och vacker mat som även vännerna Marita och Peter delade med oss.

Utsikt mot False Bay och Goda Hoppsudden, strålande vackert

Rolf och Jessica myser på fin terass

Tösagolf
Golfar gör man också med viss intensitet så här innan man beger sig till kallare trakter. Tösagolf på Stellenbosch golbana var mycket trevligt. Babs håller i arrangemanget och ser till att allt fungerar.

Babs lottar vilken boll man ska gå i, Samira agerar sekreterare

Kul och avslappat med bara damer. Det är varmt, hattskydd mot solen är ett måste! 

Librisa Spa på Mount Nelson

Även Gandhi har en historia här, han hälsar välkommen vid entrén

Sist men inte minst, i julklapp av Peter och Miriam fick vi ett presentkort till Librisa Spa på vackra, ärevördiga hotellet Mount Nelson inne i Kapstaden. Med sin rosa fasad är Mount Nelson mycket inbjudande och vackert, där det ligger inbäddat bland palmerna.

Som en marängtårta!

Lite kallt bara ...

Så mysigt, oj, oj, vilken njutning! 90 minuters massage för var och en av oss, vi slumrar till, helt underbart. Stefan fick dessutom, för första gången i sitt liv, pedikyr! Hans fötter gick raskt från status "rätt så förskäckliga" (Ingers bedömning) till status "rosenfötter", fantastiskt det också! Tusen, tusen tack kära Peter och Miriam, en härlig present!

Efter massage och pedikyr, vi mår så bra!!

Hemma hos oss

Hemkomst, ett glas vin och spagetti och köttfärssås på terassen, mycket gott! Solen har gått ner över en vilande drotting Victoria längst borta vid horisonten i väster.

Vilda har tagit kort! Jättebra bilder!

Snart åker vi hem till Sverige igen efter fem månaders bortovaro. Så klart att vi saknar alla, Lisa med familj i Stockholm, Peter och hans Miriam i London, hela övriga familjen på Västkusten och alla vänner utspridda lite här och var. Mest märks det förstås på barnbarnen, dom växer och blir stora på ett halvår.
Vilda, snart 10 år, har tagit kort på sina syskon och på sig själv. Här kommer ett litet axplock:

Här är Viggo, i maj fyller han 7 år. Första året i skolan har snart gått, ett bra år. Fotboll i skolan är det bästa. Viggo har varit jätteduktig och fick en alldeles egen ipad efter att ha presterat mycket bra med ett helt gäng matteupgifter.

Viola, snart 4, morgonmyser i fåtöljen, extra mysigt med liten flaska. Snart dags för dagis!

Storasyster Vilda, snart 10 år, med rakt hår poserar och tar bild på sig själv.  Vilda är jätteduktig i skolan men också fantastisk både på gymnastik och klättrar på klättervägg. Vilda är verkligen en stark tjej.

Krambild på Viggo och Viola från januari, bara bus!

Fin bild på Vilda, tagen av Vilda

Är möjligen Viola lite lik sin mamma kanske? 

Vi kör Maria hem efter arbetsdagen hos oss

Maria bor i Sir Lowry´s Pass Village. Det är en kåkstad, inte så stor. Här finns vanliga hus, affärer, en fin skola, flera dagis, en "clinic"dit man går med sina kroppsliga sjukdomar och problem och där Maria var i morse och fick ett par glasögon utprovade till sig för att behandla sin ögonåkomma, vilket hon var mycket nöjd med. Här finns också en massa små hus/skjul av varierande utseende varav Maria bor i ett med sina fem barn.

Maria bor längst ner till hö vid den långa telefonstolpen

Litet kök i främre regionen, separat dusch och toalett

Men Maria ska flytta in i ett nytt hus, modell mindre, gjort av aluminiumväggar för att stå emot väder och vind. Husen är temporära och skall vara en övergång tills större och bättre hus kan byggas. Maria och många med henne är inte helt nöjda, husen är för små för dessa familjer med många barn.

Rätt så nöjd ändå ...

Vi följer med Maria och tittar på bygget. Vi konstaterar att det är tunna små hus men det är ändå ett hus och det skall bli med el, kök, dusch, toalett, vatten och avlopp. Det har inte Maria i nuläge. Inflyttning skall bli i maj enligt löfte. Huset kostar inget, vilket förstås är bra, men sedan måste man betala varje månad för sin el och troligen för sitt vatten, vilket inte Maria gör i dag där hon bor.






Maria syster, alla Marias barn och en liten kompis, kommer springande. Vi träffar Anthony (som fick nya glasögon nyss), Allister, som är fyra och hans lilla kompis och så minstingen Wesley. Marias syster passar dom två minsta, Allister och Wesley, när Maria arbetar. Wesley har påssjuka och är inte så glad.

Stefan visar Anthony en bild på honom med hans nya glasögon

Vi säger hej då, nu ses vi inte på ett tag. Vi hoppas att vintern inte blir alltför tuff här nere. Oftast är det inte kallare än 8-10 grader plus men det regnar och blåser, nordvästen är svår under vinterhalvåret. Ett första steg till ett bättre boende, säkert kommer Marias barn att sakta få det bättre. Med utbildning kommer bättre jobb, bättre boende.

Om Sydafrika!

Detta är två jättebra böcker om Sydafrika, den ena skriven av en sydafrikansk turistguide, Ron Mc Gregor och den andra av en svensk tjej, Åsa Foster. Båda ger var och en för sig en bild av Sydafrika, tillsammans kompletterar dom varandra jättebra och är mycket läsvärda.

Åsa Fosters bok "Man måste inte alltid tala om det" är inköpt i Sverige av min svägerska Christina. Den är skriven av Åsa Foster, en ung svensk tjej, som har en examen i statsvetenskap från University of KwaZulu-Natal i östra Sydafrika och också en magisterexamen i litterärt skapande från Lunds universitet. Helt klart har Åsa under sin tid i Sydafrika fått en inblick i hur ett samhälle med många ansikten kan vara. Hon skriver dessutom verkligen bra och har ett fint språk.

Tolv olika noveller berättar tolv sinsemellan mycket olika historier. Här finns den om den överbeskyddade unga flickan, som gifter sig när bästa väninnan skall flytta utomlands. Hon finner sig i en hemmafrutillvaro när hon förlorar jobbet och får en ny vän när hon bjuder en svart man på vatten. När de drabbas av ett inbrott ges denne svarte vän skulden och flickans åsikt lyssnas inte på. Patriarkatet är starkt, mannen bestämmer, många kvinnor är hemmafruar. Denna tös slänger dock vigselringen och ger sig av ut i världen. Vi håller tummarna för henne!

En annan novell handlar om en vit man, boende och gift i Sverige med en svensk kvinna, som är gravid. Hans far dör och han åker hem till Sydafrika. Även hans mor är död och vid genomgången av alla ägodelar får han i sina händer en vit låda. I denna låda finns beviset, ett fotografi, på att hans mor inte var vit dvs hon hade ett vitt skinn men hennes syster och mor och far var av en annan kulör.

I vår värld spelar inte detta någon större roll men i apartheideran oförsonliga värld hade detta inneburit en katastrof för en familj om detta kommit ut  offentlighetens ljus. Man hade fått lämna hus och hem och flytta till ett område där bara färgade fick bo. Hela ens tillvaro och möjligheterna i livet hade blivit helt annorlunda och så oändligt mycket sämre, en omtumlande insikt.

Detta och mycket mer bjuder Åsa på, läs denna bok, om du kan. Det är den värd!

Ron Mc Gregors bok är inte en skönlitterär bok utan den försöker ge oss fakta. Den förklarar varför saker är som dom är och den gör det bra!

Den behandlar Sydafrikas historia, geogafi, klimat, varför kåkstäderna finns och varför dom är så svåra eller helt enkelt omöjliga att bygga bort och mycket mera. Det är helt enkelt en bok som ger en bakgrund, en förståelsebakgrund till livet i Sydafrika. Iallafall är det lätt att tycka så när man kämpar för att förstå ett mångfacetterat land.

Snart dags att åka hem, det är höst!

Slutet på mars, början på april innebär en hel del underbara dagar men också kyla på kvällen och natten. I förrgår satte vi för första gången, sen vi flyttade in i Bergabo, på golvvärmen - vilken underbar upplevelse. Varmt och skönt i vardagsrum, kök och badrum, härligt! Vi räknade raskt ut att det kostar ca 40 kr om dagen och det är det värt, fantastiskt!

Men det är inte alla dagar det behövs värme. En del dagar badar Bergabo i ljus och sol.

Se denna fina bild av vårt hus i panoramaperspektiv, som togs av Tommy innan han åkte hem i slutet på mars.

Se också på denna fantastiska kaktusblomma som har glatt oss i säkert en vecka med sin vita skönhet.

Men vissa dagar är så här, det regnar och blir kallt och ruggigt. Ja, ja, jag vet, det går inte att jämföra med Göteborg, där säkert många dagar denna vinter varit precis så här. I Göteborg kan det verkligen regna, länge och ihärdigt!

Men vår säsong här nere går mot sitt slut. Livräddarsäsongen på stränderna här nere går också mot sitt slut. Under högsäsong i december-januari finns dom på plats alla dagar i veckan på Strand men nu i slutet på säsongen syns dom bara på lördag-söndag.

Starten har gått och gänget är på väg ut genom vågorna i tvåmanskajaker

Det firades med National Senior och Junior Lifesaving Championship nere på Strand Surf Lifesaving Club från 19 till 22 mars. Massor med människor, solen sken men vattnet var säkert inte mer än 20 grader. Mest killar som tävlade, alla i liten söt livräddarluva (man måste synas i det blåa vattnet). Gänget från Fish hoek gjorde bra ifrån sig, både juniorer och seniorer, grattis till dom!

Tävlingen på "kneeboard" ska snart starta

Men vårt område Schapenberg har dom sista veckorna drabbats av syrsor i mängd. Dessa små varelser är inte helt lätta att skilja från kackerlackor, bara dom böjda bakbenen gör att man som novis klarar att skilja en syrsa från en otäck kackerlacka. Och ljudet förstås!

Rätt så oansenlig men i stort antal, inte såå roliga!

Alla som har fått in en syrsa i sitt sovrum, vet att ingen kan sova förrän syrsan är lokaliserad och utslängd ur rummet. Hannarna gnider bakbenen mot varandra och ett högljutt spelande tar sin början .
Min bror Jan och hans fru Christina vet detta. Första natten här hos oss gav en ynka liten syrsa upphov till utebliven nattsömn, total omflyttning av möbler, upp- och nedvändning av sängar, ruskande i gardiner mm innan slutligen en liten syrsa jagades ut genom fönstret.

Här väntar våra vita "hägrar" på dagens skrovmål

Tufft, dom enda som var glada över denna invasion var våra vita långbenta hägerliknande fåglar, som ökade i antal samtidigt som syrsorna spred sig hos oss. Nu tror och hoppas vi att syrsorna ska dra sina färde när det har blivit lite kallare, vi får se.

Även vinplockarsäsongen går mot sitt slut. Dom sista druvorna plockas för hand lite här och var.
På vingården Annandale plockas vindruvorna i plastbackar.

En del plockare var gladar än andra. Den här killen i ett flödigt rastahårssvall, tyckte lite fotograferande var ett välkommet avbrott i vindruveplockandet. Han visade mycket gärna upp lite av dagens skörd.

Dessa söta små tjejer tyckte också det var kul med lite fotograferande. Vi hittade dom på huvudgatan i Somerset West där dom sjöng och dansade och försökte tjäna en slant.
Men det är höst, träden bakom tjejerna börjar övergå i hösttoner. Om två veckor är det påsk och då är vi i Göteborg, vilket förstås ska bli helt enkelt underbart!