Hop On - Hop Off i Kapstaden

Det är söndag, dags för lite turistande! Vilket visade sig vara illa valt, säsongens hetaste dag och fullt med turistande människor som precis som vi vill åka "hop on - hop off" bus i Kapstaden.

Fantastiskt är att på bussen får man all information på redig svenska, nästan med västgötabrytning och dessutom med bra ljud, jättebra!












Men värmen som pumpades ut från en lätt defekt värmeanläggning vid våra fötter denna varma sommardag,  oj, oj, det blev lite varmt!

Men vi fick en trevlig tur om än extra lång då många människor var ute och åkte denna vackra dag. Vi åkte varvet runt Distrikt Sex, denna levande stadsdel, som utrymdes av uthålliga apartheidarbetare under ett antal år till mångas oerhörda sorg. Det blev också så infekterat och känsligt så att Distrikt Sex, som ligger mycket centralt i Kapstaden, har aldrig bebyggts igen.

I Distrikt sex kunde alla bo, det gick kanske alldeles för bra att samsas?

Kanske är det snart dags, många år har gått! District Six museet berättar om människorna som bodde där, den berättar sagan om deras liv och om deras stadsdel.

Iziko Castle of Good Hope, lejon och kanoner pryder ingången

Vi ser fortet, som bland Kapstadenborna kallas för slottet. Denna fästning byggdes på 1600-talet och har ett fint museum, som bl a berättar om det sorgliga Boerkriget, där engländare och afrikander stred mot varandra om guldet och makten. Vi åker runt stadskärnan, ser lilla fina Guldmuseet och Slavmuseet.

Titta på berget till hö om kyrktornet, en liten fyrkant är
toppen på Taffelbergets linbana

Vi beger oss upp där linbanan upp till Taffelberget börjar, vi ser Signal Hill och Lions Head och de Tolv Apostlarna, alla bergstoppar runt Kapstaden.




Många hoppar av för att åka upp på Taffelberget med linbanan. Världens längsta kö gör att det tar nog ett tag att ta sig upp, vi avstår.










Vi sitter istället snällt i bilkön men snart lossar den och vi närmar oss nu fina och glamorösa Camps Bay ovanifrån. Vacker vit sand, stora vågor men kallt vatten, 10 - 14 grader kallt Atlantvatten.
Vi får lära oss att här är vattnet kallare på sommaren än på vintern. Skälet till detta är att nu på sommaren blåser den sydöstliga vinden mest hela tiden och tar med sig det varmare ytvattnet ut till havs och det kallare vattnet underifrån stiger upp närmast stränderna.

Camps Bay med palmer och vit sand

Massor av folk på stranden, vi hoppar av vår buss och jag doppar snabbt mina varma fötter i kallt vatten och beundrar samtidigt tre små fina barn som hoppar i och ur vågorna hela tiden.

Med bestämda steg ...

Men för att klara ett riktigt dopp får man göra som den store stadige mannen, som kommer gående, iklä sig våtdräkt innan man doppar sig i det kalla.

Även med våtdräkt var det ett snabbt dopp, kan jag berätta. Massor med människor, solparasoller och volleyboll, vad mer kan man begära?

På bästa spaningsstället intar vi sen en Spagetti Carbonara innan det är hop on dags igen och färden går åter till Waterfront. Här kollar vi in den enorma julgranen, vi får lite goda råd i applebutiken och vi lyssnar på jazzmusik, spelad av äldre sofistikerade herrar i fina kostymer och med flyhänta fingrar.

Värsta turistbilden, detta kan man bara inte motstå!!

1000 Goda Gärningar!

Göteborgsposten har en kampanj just nu, som heter 1000 goda gärningar, vilket jag tycker är ett mycket gott initiativ! Detta är ett inlägg från södra Afrika i den debatten - får jag presentera Tanya, som är särdeles bra på att göra goda gärningar!

Tanya är en oerhört aktiv person, pratar mycket, klättrar i berg, älskar höga stilettklackar (och är fantastisk på att gå snyggt i dom), är nu ensamstående och har fem barn. Hon har två egna pojkar och tre fosterbarn av annan kulör, varav vi har träffat den äldste, en jättetrevlig kille, som förutom att han pluggar och spelar rugby också hjälper till i Tanyas företag.

Tanya driver nämligen ett Immigration Services företag, där hon hjälper relativt välbeställda europeér här i Somerset West och Kapstaden i kontakterna med Home Affairs. Smidighet, lyhördhet och hjälpsamhet ingår inte i Home Affairs affärsidé utan det är en ovanligt stelbent, byråkratisk och ovänlig organisation och man kan därför behöva lite hjälp.

Men vi europeer, som behöver hjälp, ger också Tanya möjlighet att hjälpa andra, vilket är det hon verkligen brinner för. Människor som kommer från andra afrikanska länder, som har dåligt med pengar och som har svårt att få den hjälp dom behöver från ett ofta kallsinnigt och problemsökande Home Office. Många blir ett asylärende vid hitkomsten, man får arbeta på det (i motsats till hemma i Sverige) men man blir ofta illa behandlade och får en usel lön. Den vidare processen är sen ofta svår och många stannar kvar som ett asylärende i åratal.

Tanya berättar om sjuksköterskan, fullt utbildad och engelsktalande, som söker hennes hjälp. Hon har ett asyltillstånd och arbetar på ett privatsjukhus i Kapstaden. Det är bara det att lönen är 2500 Rand i månaden (minimilönen är 6500 rand för en sjuksköterska, 1 Rand=0,75 Sek) och hon arbetar 60 timmar i veckan. Hon blir utnyttjad och när Tanya kontaktar sjukhuset så svarar dom med att stämma henne. Tanya hjälper till att ansöka om ett "riktigt"arbetstillstånd och till annat jobb med avtalsenlig lön.
Tanya samarbetar med centra för asyl- och hjälpsökande i Kapstaden. Hon har anställt människor som talar olika språk för att kunna hjälpa. Hon ser till att utsatta och hjälpsökande människor får information om vilka rättigheter de har och hur man skall gå tillväga i kontakten med olika myndigheter. Hon har ett stort hjärta som blöder för alla som blir orättfärdigt behandlade och som behandlas utan respekt!

Tanya, du är värd en stor elogé för dina fina insatser och för din envetenhet och styrka!

Hemma, 24 A Berg Street ..

Det är försommar och riktigt fint hos oss just nu. Vår granne en bit ner på gatan har konstaterat, hoppsan, nu är det snart jul och pyntat i sin trädgård med blommor och kulor i alla färger.

Dom röda strumporna sitter alltid där ..

Även hemma hos oss blommar det på ställen där det aldrig blommat förut. Michael, som hjälper oss i vår trädgård är oerhört kreativ och älskar förstås att plantera men plötsligt hittar vi en liten gång gjord av stenar mitt i rabatten, så fint! Han är oerhört arbetsam dessutom precis som Maria som fixar allt inne i huset.



Ja, vi låter oss glatt skämmas bort och vi har det så jättebra. Samtidigt får dom en hyfsad lön som hjälper till att försörja alla deras barn. Michael har en fru och fyra flickor och Maria har 5 barn och ingen man och hon vill definitivt inte ha någon heller säger hon.

Maria och Michael efter att ha ätit lunch på altanen

Maria bor i ett, vad vi förstår, ynkligt dåligt hus utan el och vatten. Mat lagas över öppen eld, tvätten sköts i gemensamt tvättutrymme. Alla barnen är dock alltid mycket rena och fina och välkammade. Men Maria ska få ett Mandelahus efter nyår. Det kostar inget, är inte stort men det är torrt och med rinnande vatten och el. Hon vet inte riktigt hur stort det är men vi tycker oss ha förstått att det kan vara 20 kvadratmeter? Mandelahusen kostar inget då det är var mans rätt att ha tak över huvudet. Vill man ha finare och större hus då får man handla hus själv.

Stefan hänger över muren och pratar med byggjobbarna på andra sidan

Vår absolut närmaste granne totalrenoverar sitt hus och då menar vi verkligen totalrenoverar, bara stommen kvar. Ägarna är ett tyskt par som av och till förtvivlar, ett problem är löst och nya kommer.
Men så är livet, snart blir det bättre!

Här fanns det bara grus och sten tidigare och nu prunkar det!

Vi gläds åt våra blommor! Och även åt ankfamiljen som vi träffade på gående på gatan precis utanför Schapenberg.

Kan dom vara en vecka gamla? Det är verkligen försommar!

Summer Braii!

Dags för Summer Braii i Scapenberg. Jättestora grillar eldas på med grillkol eller ved och man väntar verkligen tills det är en fin glöd innan alla medhavda biffar och korvar plockas fram. Det finns ju gott vin att dricka, trevliga grannar att prata med och en vacker solnedgång att se på under tiden man väntar.

Colin och Sheila i mitten önskas stort lycka till med sitt nya liv!

Colin och Sheila, grannar till vännerna Thomas och Lisa, ska snart flytta till ostkusten. Vi kommer att sakna dom mycket. Området behöver sin "regnbågsflora" av engelsmän och svenskar likväl som av sydafrikaner och tyskar. Vi ser också fram mot den dag när regnbågen vidgas ytterligare och vi kan leva upp till den mångfärgade sydafrikanska flaggan.

Kaninernas bästa vän, Sheila, som matat dom små liven med bröd varje dag ...

Sheila kommar också att saknas av alla dom små kaninerna i området. Förra året var dom tre, i år är dom elva. Bedårande söta men vågar man gissa på att nästa år igen är dom minst 25? Sheila får också ett stort tack för alla sina insatser som Braii-arrangör och sekreterare i samfälligheten. Applåder och visslingar och ett presentkort till populära Woolworth gör Sheila glad och rörd.




Glada Gail har nu tagit över sekreterarskapet och det gör hon med den äran, såg till att alla, även vi svenskar som inte har egna picknickbord, fick ett bord att sitta vid, tack, det var jättebra! Gail är en dam som arbetar med att hjälpa människor att skriva sina CVs, sina meritförteckningar. Säkert har hon fullt upp här där många behöver hjälp och kunskap med dessa viktiga ting.

Men det stora samtalsämnet var förstås allt regn och översvämningarna som drabbade oss för en vecka sen. Fredagkvällens strapatsrika hemfärder i ösregn med bilar som fick lämnas och parkeras då vattensamlingarna blev för djupa, var många.

Ordföranden och vår granne Jan utbyter erfarenheter

Många hade också sett bilden i tidningen av en olycklig golden retriever, som med husse vid halsbandet, simmande försökte ta sig fram genom det översvämmade vardagsrummet. Detta hem ligger i en svacka så där 400 meter nerför backen från oss räknat. Husse var tydligen fastighetsmäklare, som förälskat sig i fel hus med fel läge, inte bra!





Det andra stora samtalsämnet var att tre hus nyligen sålts i området efter att ha varit till salu länge! Kan det vara så att vi går mot lite bättre tider?

Vin och vatten!

I helgen var det dags för Helderbergs vinfestival i dagarna fyra. Vi planerade in en liten tripp både på lördag och söndag med glada dito nyanlända och nyfikna vinprovare.
Men livet blir inte alltid som man tänker sig! På fredag eftermiddag öppnade sig himlens portar och vattnet forsade ner i ett skyfall av enorma mått. Fram till midnatt kom det 100 mm regn!
Och vad händer då?

Jodå, poolen svämmar över! Ett mycket tydligt välfärdsproblem men trots allt väldigt påtagligt! När jag som bäst funderade på hur man löser det här så fixar min händige man en sughävert med hjälp av våra två vattenslangar och vips, så är faran avstyrd!

Men oj,oj, vad det regnar! Och sen kommer åskan, bullrande och stundtals otäckt nära! Ett flertal gånger är poolen på väg att svämma över igen men hävertens kraft står sig och efter midnatt så fortsätter det mest bara att regna som "vanligt". Säkert kom det sammanlagt så där 150 mm regn, det är mycket på ett dygn!

Nästa morgon förstår vi vidden av det som hänt, översvämningar överallt. Gatorna i Somerset West är inte farbara pga djupa vattensamlingar. Vergelegens fina sjukhus har fått utrymma 135 patienter pga översvämning. Röntgenavdelningen ställdes under vatten med med åtföljande förstörelse av dyrbara apparater. Sent omsider får vi av vår granne veta att detta fina sjukhus är byggt på ett område där det för 35 år sedan var en liten sjö, dit man åkte och badade och fiskade! Det går inte att lura naturen helt klart!

Inte så långt hemifrån!

Lisas och Thomas garage översvämmas av vatten. Goda vänners poolområde har fått vattennivån höjd med en meter. Hela helgen gick åt till att pumpa och rensa och rena och fixa för dessa hårt utsatta människor.

Vi stannar alltså helt klart hemma på lördagen och roar oss med att i TV beundra Henrik Stensons fantastiska golfspelande i slutspelet för Europatouren i Dubai. Vilken kille, leder hela dagen och på söndag så vinner han hela slutspelet, grattis, så bra spelat! Så roligt för svensk golf! Vet ni att det finns 600 000 registrerade svenska golfar och att golf är Sveriges tredje största sport?

Först framåt kvällen slutar det att regna, faran över! Och se, på söndagen skiner solen och världen visar sig från sin vanliga sida. Vi inser att nu är det dags att rädda den snöpligt bortregnade vinfestivalen och vi ger oss ut, framför allt så klart för att göra ansträngda vingårdsägare och anställda lite gladare. Men se dom är redan rätt glada för tydligen har ödets lotter fallit ut lite olika och det har regnat lite mindre runt omkring oss och antalet besökare visar sig ha varit rätt OK.

Stefan framför fina gräsmattan och lilla sjön på Beau Belle

Men vi besöker tre vingårdar, alla lite olika från varandra. Vi börjar med en riktig skönhet, Beau Belle! En så vacker vingård med huvudbyggnad vid en liten sjö omgiven av långa och raka längder med prunkande vinrankor. Vi tas emot och guidas in längs en slingrande väg av vänliga vingårdsarbetare.

Trädgården är fantastisk med vackra rosor och sittgrupper lite här och var. Om man händelsevis har lite drömmar om att äga en vingård så är nog detta det ultimata, varken Stefan eller jag kan nog tänka oss något finare.

Trädgårdsmys!

Här odlar man Shiraz och enbart Shiraz. Vinmakaren själv berättar att man delar in området i block och bestämmer från början att av detta gör vi rosévin och nästa bit där borta ska vi skapa ett rött vin av. Läget har stor betydelse. Att göra vin är en konst, man lever med vinet hela tiden säger vår vinmakare, man är alltid engagerad i minsta detalj.

Vinmakaren i rutig skjorta gjorde bra reklam för Beau Belles viner

Vi köper två flaskor av ett lite sötare Shirazvin, nästan som ett dessertvin, men enligt vår vinmakare passar det utmärkt t.ex. till lamm.








Nästa anhalt är Post Huse Wines, en liten vingård, där vi har varit förut. Här har det en gång i tiden funnits en poststation, därav namnet. Nick Gebers är ägare och vinmakare och av honom har Stefan tidigare köpt ett dessertvin med det ädla namnet Post House treshilling Yellow och sedan förärat det till sina postkompisar i Stockholm.

Vinmakare Nick är mannen till höger 

Det är en liten vingård och inte det minsta glamorös. Men de har väldigt speciella viner med mycket kraft och smakfullhet i sig. Vinmakare Nick sa också detta, att en del människor tycker inte om hans viner av just denna anledningen, andra älskar dom. Många är också tänkta för att lagras och mjuknar säkert då också i smaken.

Snygga herr och fru Grön fick ta plats bakom podiet ...

Sista anhalten på vår resa är Helderberg Boutique Wineries. Det är tre vingårdar, som slagit sig ihop och samarbetar runt vinodlingen, marknadsföringen och har en gemensam lokal där alla tre vingårdarna visar sina viner dagar som denna. Det är slutet på dagen men fortfarande ganska mycket folk.

André med sitt Rebusvin från "jungfruåret" 2003

Vi träffar engagerade André Liebenberg på Romond, som vi träffat förut. Detta är en man som verkligen älskar sina viner och outtröttligt berättar om alla dess kvaliteter men på vingård nr 3 så börjar ju entusiasmen falna iallafall hos undertecknad. Dags att göra kväll, som Stefan brukar säga, dags att åka hem!





Men det har varit trevligt, kul med tre så olika vingårdar men entusiasmen är lika stor överallt! Alla älskar sina viner och berättar så gärna!

Små vindruvsklasar nu i november, tre månader på sig att växa tills skördetid i februari!

Kryssning och födelsedagar!

Goda vännerna Lisa och Thomas, som bor 236 steg nerför backen är på insegling! Ja, precis så var det! MSC Opera angör Kapstadens hamn måndag den 11 november efter 17 dagar till sjöss på kryss från Genua i Italien. Jättestort fartyg, flera tusen passagerare, en inredning i cerise, lila och blankpolerad mässing och med likaledes blankpolerad och vitstärkt personal. Båten har 10 år på nacken men är mycket lyxig ändå.

Lisa och Thomas bodde precis till höger under bryggan

Såsom varande Göteborgare måste vi förstås titta på båten och självklart om det går få en skymt av Thomas och Lisa. Och se det får vi, alltså se både båten och Thomas och Lisa, som var mycket nöjda med allt, förutom att dom blivit sjuka och genomförkylda så till den milda grad att sängen måste intas i flera dagar.


Övriga seglande vänner hade hållit sig friskare och hade till full utnyttjat allt från 5-rätters middagar till gym, tennis och gympagrupper, underhållning av alla slag, bio, teater, dans överallt, galamiddag var fjärde kväll. Vi gör det gärna igen var omdömet, kanske bara vänta något år. Det får man nog anse som ett gott betyg!

Grattis kära Lisa!

11 november, ja helt rätt, dotter Lisa fyller år, Grattis kära Lisa! Hela helgen har du firat med goda tjejkompisar, ABBA-museét (jag kan bara föreställa mig hur kul ni hade där!!!), träning, middag hemma med sminkskola, världens utekväll med lite annat smått och gott och kul! Ola och alla barnen fick flytta ut till brorsan Per och alla hans fyra söta barn.
Vilken härlig födelsedag! Kram på dig!

OBS! Viktigt kom ihåg!

 12 november var det min tur, 66 år! Faktiskt en underbar ålder och läs till höger, förstår ni, så tänkvärda ord!
Denna dag firades med återintroduktion i golfens förlovade värld! En golfrunda på 18 hål på fina golfklubben King David, så kul! Sedan blev det lunch på favoritstället Somerbosch i alla glada golfares sällskap. Mousserande rosé och två naggande goda jordgubbstårtor, som galant delades i 36 lika delar! "Sharing is caring" blev parollen! Mycket trevligt, tack käre Stefan för alla arrangemang!

Tusen Tack för alla fina Grattis!

Till Somerset West och Sydafrika igen!

Det är mörkt i Göteborg redan klockan fem, det regnar och det blåser, hösten är ovillkorligen här. Tidningen är avbokad, alla bestyr är utförda, huset skall hyras ut till goda vänner och är i tryggt förvar. Alla hej då till kära familjen och till likaledes kära vänner är gjorda, Stefan är redan på plats i Sydafrika, nu bär det av!

Trippen med Turkish Airlines går bra och den 8 november landar jag i Kapstaden där käre Stefan i shorts möter och han har sommaren med sig, blå himmel, vita sommarmoln, ljumma vindar, visst är det fantastiskt, sommar här och vinter på norra halvklotet. Men det har varit en tuff vinter för Kapstadsregionen, massor av regn, ruggigt och kallt. Säkert har många frusit i dragiga och tunna hus och skjul.

Vi kör vanliga motorvägen från flygplatsen till Somerset West, där vi bor. Vi passerar de välkända kåkstäderna längs vägen. Kanske ser det lite renare ut men det är ju förskräckliga ruckel som människor bor i. Märk väl, dom är inte gamla utan bildades när apartheidregimen släppte på sina regler och massor av arbetande män i Sydafrika tog hit sina familjer och sen byggde "hus" av vad som fanns att få tag i.

En del hus är nya aluminiumhus, som ersätter tidigare nedbrunna hus. Området är jättestort, kanske 1-2 milj människor bor så här, det tar tid att bygga bort!

Men enligt borgmästaren i kåkstaden Khayamandi utanför Stellenbosch prioriteras andra saker än ett bättre hus när man får pengar, nämligen 1. mobiltelefon 2. TV 3. högtalaranläggning 4. bil och inte bättre golv eller bättre tak. Kanske blir det så när klimatet ändå är förhållandevis gott, man fryser inte ihjäl.

Det som är bra är att Sydafrika har en svart, demokratiskt vald regering. Det som är mindre bra är att tidningarna svämmar över av alla historier om korrumperade politiker, som glömt sina goda ideal och ser till sina egna behov istället för till sitt folks alla behov, skola, bostäder, vård etc.

Livet är helt klart inte rättvist, vi har det bra, vi bor bra, vi kommer från ett av världens bästa länder, Sverige. Men kanske kan vi bidra på olika sätt till en bättre värld här nere t.ex. genom att ge människor anställning, genom att bidra till att människor får det bättre, får gå i skola och mycket annat. Vi kan berätta om ur demokrati fungerar i vår del av världen. Vi kan också vara stolta över att Sverige i hög grad bidragit till demokratiseringsprocessen här nere. Sverige var en av de största bidragsgivarna till Nelson Mandelas politiska parti ANC under och inför upphörandet av apartheid. Sverige bidrog med pengar, kunskap, information, utbildning mm. och Sverige var också det första land Nelson Mandela besökte sedan han blivit president. Vi har mycket att vara stolta över helt klart.

I TV här i kväll så hörde vi att 95-årige Nelson Mandela inte kan prata men att han kan göra sig förstådd på annat sätt tex genom att använda ansiktsuttryck. Informationen har annars varit sparsam. Säkert är det så att man gör sitt bästa för att den gode Nelson skall åtnjuta lugn och ro.

Men nu är vi här och det är fantastiskt, det är försommar med mycket grön och fräsch grönska, vi säger hej till killarna vid entrén till Schapenberg, området där vi bor. Allt är sig likt, vårt fina hus, som vi delar med vår vän Tommy, mår bra efter en regnig vinter. Vi tar av täcket till poolen och minsann är det inte 28 grader, fantastiskt. Vi handlar på välbekanta mataffären Checkers. Bort med havregrynsgröten, nu är det jordgubbar, frukt och yoghurt som gäller.

Solen går ner över False Bay och Goda Hoppsudden, utsikten från vår altan

Vi säger hej till Jan och Pamela, som skött om vårt hus när vi varit borta. Fantastiska Jan har startat bilen då och då, tittat till vårt hus ofta, vattnat våra kaktusar tillsammans med yngsta barnbarnet, helt enkelt tagit hand om allt på ett fantastiskt sätt. Stort och varmt tack!!

ABBA-museet, Stockholm, Björketorp och födelsedagar

Det är sista helgen i oktober, på lördag skall Lisa och jag fira Lisas födelsedag (ja, i förväg här också!) med att gå på Jonas Gardells show "Mitt enda liv". Med tanke på de strålande recensionerna, som den gode Gardell fått så kan man inte annat än att se fram mot detta och det gör vi, verkligen!

Men innan dess hinner jag gå iväg alldeles ensam och gå på Abba-museet, vilket var ett fantastiskt härligt museum för en ABBA-fantast. För att komma i stämning fick man först se en 2-minuters film med rent ABBA-ös! Sen var det dags för berättelsen om de fyra som individer, som soloartister, som kärlekspar, som ABBA-gäng och sen om åren 1974 - 1980 då de gjorde sina flesta plattor, genomförde sina världsturnéer och var så fantastiskt populära. Man fick se Polarstudion, tjejernas sminkloger, Björns och Bennys skrivarstuga, syateljen där alla dräkter syddes och så man fick se alla dräkter förstås.

Mamma Mia showen och filmen syntes på ett hörn. Om man ville så fick man uppträda med ABBA och det var det en hel del som ville. Fantastiskt mysigt museum, hit går man gärna igen.

Två förväntansfulla framför Maxim!

Nästa dag är det lördag, dags för att fira Lisa och redan halv tre tar vi bussen in till stan, hoppar av vid Karlaplan och går så sakta mot Maxim, där föreställningen skall börja kl 16. Döm om vår förvåning då det redan strax efter kl tre är fullt med folk i foajén och därmed i baren. Vi tar ett glas bubbel och bara njuter.

I baren på Maxim efter föreställningen, bara vi två och ännu ett glas bubbel, mys!

Sen börjar det roliga, vi sitter på bänkrad nr 8, lugnt och fint, på gott skrattavstånd. Jonas är i högform, sprutar ur sig bögskämt och terroriserar hämningslöst människor på de första bänkraderna t.ex Kalle som sitter borta till höger och glatt inbjuds till bögiga övningar. Snusktant i mogen ålder på rad två, får utstå många runda skämt. Men han är sanslöst rolig, vi är alla med på allt och två timmar går fort.
Sen mår vi så bra så vi tar ett glas bubbel till i baren innan vi går tvärs över gatan till trevliga krogen Lo Scudetto. På deras mysiga osteria, dricker vi gott rödvin, äter världens godaste carpaccio innan vi äter pasta med oxfilebitar, svampar och annat gott i. Vi avslutar med en irish coffee och så bara en liten creme brylé. Så gott och så trevligt. Härligt Lisa, vilken mysig kväll och tack kära dotter för ditt trevliga sällskap!

Rätt så stor, tyckte vi nog!

Nästa dag är det söndag och då är livet lite som vanligt på Pärlvägen 8. Ola är i Washington hela helgen hos Vera, Vilda är hos sina kusiner, Viola och Viggo är hemma och Viggo kanske ska leka med Mauritz. Men den goda mormodern hade lite bestämt att det vore trevligt för barnen med en söndagsutflykt till Fjärilshuset i Hagaparken, där man också precis har öppnat ett hajakvarium, jättekul!




Barnen var inte helt säkra på att dom tyckte det var jättekul och var med andra ord rätt så stökiga och mest osams med varandra och hela världen. Den goda mamman konstaterade att denna gången var det faktiskt du, mamma, som överjobbar allting, det hade varit bäst om vi stannat hemma, Vilda hade stannat hos sina kusiner och Viggo hade lekt med Mauritz, punkt slut!

Ja, vad kan man göra åt detta, inte så mycket, förutom det bästa av situationen så det gjorde vi dvs vi hutade till dom små barnen så att dom slutligen blev lite gladare. Vi stod i den långa kön, hela Stockholm hade förstås upptäckt att det kommit hajar till Fjärilshuset så då blir det kö! Sen störtade vi in till hajakvariet, som visade sig vara riktigt mysigt. Två stora revhajar och 6 små, alla tonåringar så det var full rulle i akvariet. Simma fort och aggressivt var det som gällde. Klockan 14.30 var det matning och zoologföredrag och massor med folk trängdes framför akvarieglaset. Till vår besvikelse blev det inte så blodigt men det var lite trevligt ändå.

Lilla Nemo

Söta clownfiskar fanns det också och pirayor! Fjärilarna var söta men inte så många. Kanske blev dom lite skrämda av den stora söndagsinvasionen. Den som tyckte besöket var allra roligast var Viola, fylld av entusiasm var hon intresserad av allt! Stora fiskar, små fiskar, giftiga pilgrimsgrodor, sköldpaddor och en och annan fjäril. Sist men inte minst blev det glass i kaféet!

Rätt så mysigt blev det till slut!

Har jag nämnt bubbelpoolen? Familjen Gunnarsson har blivit med bubbelpool, en underbar historia med varmt vatten att nedsänka sin kropp i.

Viggo och jag njuter!

Vi tog ett dopp varje kväll, det var fantastiskt. Var vi många i denna lilla pool blev det mycket skvätt, vattenduschar och inte så fridsamt, å andra sidan blev det inte tråkigt. Var man bara två vuxna så var det helt otroligt avkopplande och ett riktigt sömnpiller och båda upplevelserna har onekligen sin charm.



















Måndag, i dag ska Viola och jag baka marängtårta för nu är det Violas tur att fira sin födelsedag alldeles för tidigt, vilket år, allting är för tidigt! Men det är kanske ingen nackdel, det blir mer firande, inte mindre!
Viola fyller år på lördag men då har hennes mormor redan återvänt till Göteborg, alltså inhandlas grädde, marängbottnar, godis, chokladsås och strössel och sen hämtas Viola på dagis.

Grädden är redan vispad, allt för att underlätta. Viola sätter sig på bänken, förklädet är på och fatet är på plats. En marängbotten läggs med bestämd hand på fatet.Viola har fått en rejäl sked och nu slevar hon upp grädde. Jag sprider ut grädden. Ny marängbotten på och sen all grädden på toppen och nu kommer det roliga, att lägga på godiset. Hallonbåtar, gelehallon och nonstop läggs ut med en imponerande fart och rejält tryck. En stadig hög strössel mitt på och sen chokladsås runt om, klart, snygg tårta, bra jobbat, Viola!!

Så mysigt, egenhändigt gjord tårta, jättefin!

Middagen, lax med citronsås alternativt fiskpinnar och potatis, är mest något som ska klaras av. Marängtårta är kvällen höjdpunkt, var är mamman? Äntligen är vi alla här! Vilda bär tårtan, Viola är mycket nöjd, tre ljus är tända, med lite hjälp blåses dom ut. Och sen är de bara att njuta och det gör vi verkligen allihopa

Dags för present! Stort paket, spännande, det går fort, en docka som kan prata! Skrållan heter hon och kan säga jag är snäll, kan jag få lite plättar, jag vill kissa och en massa saker. Man måste bara trycka henne på magen och det blir Viola raskt världsmästare på, väldigt mysig present tycker Viola, kul!











Viola 3 år och gammelmormor 93 år, visst är det otroligt, 90 år mellan de jubilarerna! Söndag den 3 november firar vi gammelmormor i Björketorp, bara en dag för tidigt! Redan mitt på dan börjar kalaset. V har hjälpts åt att baka bullar, kakor och tårta. Knytkalas är världens bästa, alla hjälps åt, det är bara så trevligt!

Jubilaren och tårtbakerskan Lena

Gammelmormor Alice är mycket nöjd, första gästerna är Jan och Christina, Magnus och Sofia och alla fyra barnen och så Hugo förstås, Sofias pappa. Hugo är alltid glad, pratar jättemycket men hör ingenting trots hörapparater. Sen droppar alla syskonen in och mera barn och barnbarn. Petra och Lennart kommer med Alva, Junis och Tuva, Mattias kommer med sina tjejer, Elin och Emelie. Gammelmormors gamla leksaker från när Bertil var liten (för så där 40-50 år sen, kommer till användning lite grand). Det är verkligen så trevligt att träffa alla!

Här mår vi alla tiders!

Bertil, vår yngste bror, kommer inte. Lite har åren hunnit upp honom, han är trött och har lite svårt att gå. Men jag var och hälsade på honom, vi pratade, tittade på gamla fotografier, läste Borås tidning och tittade på TV. Snälla Maja, som sköter mycket om Bertil, kom in och sa hej då, hon skulle sluta för dagen. Bertil har det fantastiskt bra på sitt boende, massor av snälla människor sköter om honom, han får massor av kramar och ger många kramar också. Vår pappa brukade säga att Bertil är för evigt ung och det är sant det också!