Söndagstur med Lisa och Thomas

Dags för ännu en liten vintur, denna gång drar vi norrut i Stellenbosch vindistrikt. Thomas och Lisa tar oss och helt gäng glada svenskar till två vingårdar vi inte besökt tidigare.

Först kommer vi till Quoin Rock, som relativt nyligen bytt ägare och köpts av en man från Ukraina med stort intresse för vin. Här finns en kvinnlig vinmakare och säkert kan man höra mer härifrån framöver.

Så magnifik entré till Delheim, så vackert och harmonisk med träd i alla olika storlekar och med en så skir grönska trots alla stora träd. Någon har för många år sedan gjort detta med stor kärlek!

Sedan dags för Delheim, vacker och etablerad gård som ligger ett stenkast från Quion Rock. Här njuter och smakar vi på bla deras goda Pinotage, som vi också dricker till maten.

Stefan förevigar gänget på tur, Eva, Sune, Charlotte, Lars, Lisa och Thomas, alla från Halmstad och så Agneta och ännu en Lars (har lyckats fly denna bild) från Skanör och så vi.

Förutom vinet finns det andra finurligheter på denna vingård. Palazzo Pipi är namnet på en vanlig enkel liten toalett. Det visar sig att pipi betyder tydligen toalett på italienska och man måste ju säga att det låter lite mera glamoröst med Palazzo Pipi, låter bra tycker jag!

Ännu en finurlighet, i entrén möts man av en iskall karaff med vatten och ett varsågod! Mycket omtänksamt i detta varma land, tack så mycket!

Denna gång är jag mera fascinerad av själva vingården än själva vinet, tror jag. Det är så vackert med allt det gröna. Jag fascineras också av det genomtänkta sätt allt presenteras på.

Utsikten från restaurangen visar Kapstaden och Taffelberget i fjärran. Här förevigar Lisa det vackra stående på en hög trädgårdmur. Vad gör man inte för konsten!

Exploring then Cape Winelands, denna bok skall vi köpa! Här står lite trevligt skriven information om de bästa vingårdarna i Kapregionen, bla de två, som vi varit på denna dagen. Rekommendeas av Lisa och Thomas, som har en god och mångårig erfarenhet av detta, vårt vackra Sydafrikas vinland! Tack Thomas och Lisa för en härlig och trevlig tur i vinets förlovade land!

Vänner på besök

Januari månad, jul och nyårshelgen är över hemma i Sverige. Nu kan många, som inte dagligen måste gå till arbetet måndag till fredag hemma i Sverige och se till att vi pensionärer är försörjda, åka iväg på långresa. Ann-Marie och Erik från Göteborg tar tillfället i akt. Likaså kommer Ewa och Ole Skarin med son Markus och hans familj. Jätteroligt att träffas igen! Välkomna till Sydafrika allihopa!

Det finns verkligen massor att göra och se i vår närhet, vingårdarnas antal är stort och har också olika framtoning. En del är mycket eleganta, andra betydligt folkligare och barnvänligare.

Ett glatt gäng, vi har det bra! Fint bröllopsdukat i bakgrunden!

En solig lördag samlas vi för lunch på Vredenheim, en vingård som ägs av sydafrikaner och där restaurangen Barrique serverar traditionell sydafrikansk mat. Man kan också få sig en pizza, liten eller stor, bakad i deras fina vedugn. Den ursprungliga sydafrikanska maten med boerursprung påminner mycket om år traditionella husmanskost, som Stefan brukar säga, mat och potatis!




En av deras specialiteter är oxsvans, som långsamt ugnssteks i 24 timmar. Mycket mört och gott, serveras med potatismos och kan fås i damportion. Traditionellt så är portionerna rätt rejäla här. Boerna är storvuxna människor! Man kan också äta porkbelly dvs fläskkaré, ofta rätt så fett men ack, så gott!

Det som är mera roligt med Vredenheim är alla djuren! Uppfarten till gården kantas av hagar med betande zebror, gnuer, strutsar, antiloper och hjortar. Det finns också en Big Cat Farm, där man håller lejon, geparder och även tigrar i inhägnader.

Nyfiken tiger på språng

Helt enkel bara vacker

Fotosession med vilande skönhet

Vilda djur bakom stängsel känns ju alltid fel men vårdarna berättar att alla djuren är födda i fångenskap och dom skulle inte överleva många dagar ute i det vilda.

Vi är mest fascinerade av två unga fina tigrar, kraftfulla och nyfikna. Tiger ingår ju inte i djurfloran här i Afrika men på något sätt har dom kommit hit. På frågan varför och hur, så säger de unga djurvårdarna att ja, nånstans måste ju människor få en chans att se och uppleva vilda djur och det kan vi bjuda på här, så enkelt är det, vi pratar folkbildning helt enkelt!


En av tigrarna är mycket nyfiken och verkar så intresserad av alla små barn. Han skuttar fram nära och kollar noga! Man undrar, känner dom själarnas sympati eller ser dom de små söta barnen som en läcker liten mumsbit? Ja, det är inte lätt att veta!

Shorts 99 dagar av 100, Ole, Erik och Stefan gillar detta!

Vredenheim har många järn i elden. I dag har man förutom allt annat också två bröllop. Ett litet mindre som ska gå av stapeln lite senare i restaurangen där vi äter och ett betydligt större utomhus i trädgården. Roligt att se, festklädda människor börjar samlas till dagens stora händelser!

I väntan på den stora festen, visst är det fint!

Madame Zingara, en fantastisk föreställning i Kapstaden!

Vilken fest, vilken stämning, vilka udda, härliga, otroligt skickliga artister och akrobater!

Eva och Hasse, Tove och Olav, Babs och Sven-Åke, Thomas och Lisa och Inger och Stefan,
nu ska vi ha trevligt!

Vi var 10 personer som hade bokat in oss på en riktig kalasföreställning hos Madame Zingara i ett tältliknande hus vid bakre ingången till Viktoria Wharf vid Waterfront i Kapstaden.








I entrén möts vi av en galant dam iklädd plymer och spetsar vars enda uppgift är att vara vacker och låta sig fotografers med diverse hågade personer.

Härligt, Stefan visade sig vara ganska så hågad ...

Det visar sig att ett antal av killarna i sällskapet är ganska så hågade att fotas med denna skönhet. Om man vill kan man också gå in i butiken vid entrén och få en ansiktsmålning, köpa sig en hatt eller en fjäder eller någt annat att pryda sig med och det är fullständig rusning dit.









Väl inne i restaurangen  förstår vi att här kommer vi att serveras riktigt god mat, förrätten är delikat! Serveringen är otroligt flyhänt och effektiv, servitriserna bara flyger omkring och antalet människor som jobbar här verkar oändligt, servitriskostymernas variation är likaså oändlig. Ingen har likadana kläder!

Hjälpa till lite, kanske ...

Föreställningen börjar med fyra Supremeskopior med underbara röster och med svängande välsvarvade bakdelar i fyra olika storlekar. Vilken storlek på rumpa man än gillar, här finns den!
Dom är jätteduktiga och otroligt musikaliska! Nej, nu hade jag fel, absolut först kommer en liten dam, en dvärg, med härliga gröna faunlika kläder och bara utstrålar glädje och bus. Henne ser vi av och till genom hela föreställningen, jättebra och fascinerande!

Två asiatiska akrobater kunde göra det omöjliga på en liten plattform, 2x2 meter.
Dom var också det vackraste man kunde se

Akrobater i världsklass avlöser varandra varvat med sång och musik och komik. Publiken dras förstås upp på scen. En tjej i absolut skyhöga klackar är hårt drabbad av medverkan i showen men hon gör fantastiskt bra ifrån sig och är helt enkelt superbra, ett riktigt naturbarn på scen.

Komiker och clown, hans föreställning med de skyhöga klackarna fick oss att vrida oss av skratt.
Vilken förmåga, att ta vara på varje liten detalj och bygga på de, vi var så imponerade!

En otrolig föreställning! Vi är alla överens om att detta överträffar alla förväntningar och detta ser vi gärna igen!

Cirkus när det är som bäst, trollbunden publik!

Peter och Miriam!

Tre veckor på plats, mycket slappa, mycket surfa, läsa bok och ha det bra. En dag åker vi på lunch på populära Clos Malverne. Jättefin vingård med goda viner och god mat till gott pris. Dessutom med en så vacker utsikt som minner om Italien och Toscana.

Karl-Johan och Jenny är med, Geetha och Ulf är med, Miriam och Peter och Inger och Stefan

                 Vi njuter alla av den vidunderligt vackra utsikten med bergen i bakgrunden.

                    Vad var det nu vi skulle kolla, vilken tur att vi alla alltid har mobilen med!!

Sen åker Peter tillbaka till Lagos, Nigeria för att fortsätta jobba den 7 januari. Lycka till Peter med jobb och allt! Miriam har en dag kvar. Vad gör vi då, tror ni? Jo, bara trevliga saker!

Miriam och jag går och gör fransk manikyr och pedikyr i en liten salong på Somerset Mall. Helt enkelt fantastiskt så snyggt det blev! Se själva, jättekul!

Sen gjorde Miriam mumsmums efter internetrecept. Ni anar inte hur mycket socker man använder men det var så gott! En riktig favorit!

Avslutningslunch på fina Somerbosch tillsammans med tisdagsgolfgänget, alltid kul! Sen åker Miriam hem till London för att börja jobba på Bloombergs på måndag den 13/2. Lycka till Miriam!
Tack Petar och Miriam för en så mysig jul och nyår tillsammans! Vi är så glada att ni kom!

I Källö-Knipplabors spår ...

På väg, här skådar bröderna ut mot Atlantkusten och stranden i Nordhoek

Ulf, Stefan bror, hade med sig ett uppdrag till Kapstaden från sin gode vän Kjell på Källö-Knippla, nämligen att leta upp en släkting vars anfader Bengtson utvandrade från Källö-Knippla år 1901. Denne Bengtsson begav sig ut på havet i en fiskebåt, troligen modell mindre och skall slutligen ha hamnat i Landudno. Det skulle tom finnas en sten där med inskriptionen Kallo-Knippla.

På väg ner mot Landudnos strand

Denna by och strand var välkänd för våra öron då Peter och Miriam brukar åka dit och surfa. Alltså styr vi vår kosa mot Landudno, som ligger någon mil söder om Kapstaden.








Vi möts av en enormt vacker liten skyddad strand och vik med enorma vågor, som slår in mot stranden. Inga surfare syns till och Peter och Miriam har denna dag valt Kommitje för sina surfäventyr, vilket tycktes oss vara ett klokt val. Vågorna var jättelika!

Dessutom möts vi av mycket informativa hajvarningsskyltar och livräddare i tjänst mellan 9-18. Vi plaskar runt lite i grunt 14-gradigt Atlantvatten och konstaterar att bad längre ut än en bit upp på låret verkar inte locka någon men fantastiskt vackert är det!

"Watch out for each other", haj och vågvarning, verkar rätt så befogad!

När Peter lite senare konfronteras av en lite orolig moder med hajfaran, så konstaterar han bara att välmående stränder med välmående invånare har högre vaktberedskap, hajläget är rätt lika överlag. OK, det är farligare att korsa gatan, jag vet!





Ingen känner till någon sten med Kallo-Knipplatext, ej heller är namnet Bengtsson bekant. Vi beger oss in till Kapstaden, till 15 Cheviot Street vid Green Point, som är nästa ledtråd. Jodå, vi hittar adressen och träffar på ägaren och hans son ute i garaget. Familjen visar sig ha bott där i 15 år och känner inte till någon herr Bengtsson men se, en telefonkatalog kommer fram och här hittar vi två personer som heter Bengtston.

Bröderna på sökrunda. Här berättar Ulf för Kjell att nu är vi i Landudno!

Ulf ringer upp och abbonemanget till nr ett visar sig ha upphört men nummer två svarar och det visar sig vara napp! Denne herre bodde tidigare i Landudno och hans far eller farfar (lite oklart här) var den herr Bengtsson som utvandrade från Källö-Knippla år 1901! Namnet Bengtsson fick ändras till Bengtston för det var så svårt för sydafrikanen att uttala

Självklart blev han mäkta förvånad men det visade sig att han faktiskt besökt Källö-Knippla för ett antal år sedan dock utan att försöka hitta sina släktingar. Nån sten med inskription verkade han inte känna till heller och han ville inte heller ha oväntat besök av fyra svenskar som gärna hade pratat lite mera. Kjell blev iallafall väldigt glad över detta fynd och kontakt etablerades. Mysigt!

Efter väl förrättat värv, Geetha och Ulf är rätt så nöjda

Sen åkte vi till Waterfront och gick på hamburgerrestaurang, vilket var mycket trevligt. Vi beundrade båtlivet och alla fantastiska måsar och dessutom gjorde vi bekantskap med Genius. Så hette vår servitör, som lite trött och sliten berättade om sin 12-timmars arbetsdag.

Genius (en mamma eller pappa med stora förhoppningar gav en liten parvel detta namn)

Men efter att han fått beröm både för sin hamburgare och sitt stiliga namn så tinade han upp och visade sig vara en riktigt mysig bekantskap. Tom så sålde han på oss tre Irish Whisky,vilket vi inte hade tänkt. Stefan fick ingen för han skulle köra oss hem.

Å, så fina, små och stora barn paraderar i Cape Towns Minstrel Parad

På väg till Waterfront passerar vi dessutom genom stan och får till vår glädje se lite av Cape Towns Minstrel Carnival, som varje år egentligen skall firas den 2 januari till minne av den tid när slavarnas enda lediga dag på hela året var dagen efter nyårsdagen. Detta år blev det uppskjutet två dagar till en lördag och se det gick bra det också.

Musiken bara flödar mot oss, härligt!

Massor av musik, barn och vuxna, alla åldrar, färgglada kläder och uniformer, alla paraderar genom staden till tonerna av allsköns musikinstrument. Allmän trafikstockning och fullt med folk som skådar paraden längs gator och torg, vilken folkfest det var, härligt att vi fick en glimt av detta.

Gott Nytt År!

Gott Nytt år till er alla! Stefan och jag hoppas att ni alla mår gott efter att ha firat in det nya året! Vi hoppas att år 2013 har varit ett gott år och att 2014 blir lugnt, spännande, utmanande, utvecklande eller roligt, allt efter smak eller kanske vill vi ha en liten bit av allt, om man nu skulle få önska!

Laxtoasten skall nu njutas tillsammans med väl kylt vitt vin, gott!

Peter och Miriam åkte till Kapstaden för att fira in det nya året tillsammans med Karl-Johan och Jenny och i skrivandets stund så har är dom fortfarande ute på vift. Ett Gott Nytt År smsades efter tolvslaget, allt gott!

Glad Geetha fotar ...

Vi åt en mycket god nyårsmiddag här hemma med laxtoast a la Ulf till att börja med, sedan blev det grillad helstekt oxfilé a la Stefan med dito goda tillbehör i form av ädelostsås, sallad och stekt potatis. Hallon, blåbär och jordgubbar med glass och grädde fullbordade denna delikata middag och så lite gott vin till så klart!










Thomas och Lisa körde Elin och hennes Per till flygplatsen för vidare befordran till Sverige och kom sen och skålade in det nya året med oss. I väntan på det nya året spelade vi ordspel så det stod härliga till. Kampen var jämn och hårfin.
Happy New Year stimmade över nejden prick klockan 12, fyrverkerier fyrades av i fjärran, små rackare över kåkstäderna och lite större borta över Strand och mot Kapstaden. Ett samtal till kära dotter Lisa berättar att dom har stort kalas hemma med 35 barn och vuxna, fyrverkerierna skall snart skjutas upp av Ola och dom stora barnen som har dragit ner mot bryggan. Allt är jättebra, liten Viola sover. Nöjda somnar vi sedan sött in efter en trevlig och mysig nyårsafton!

Folklivet, se den myllrande massan längst bort i bilden! De tre gula och röda är livräddare på spaning...

Nästa dag, nyårsdagen, denna dag är det av tradition fullt med folk nere på stranden, alla har ledigt, alla vill vara nära havet. Klockan tio är vi på plats för att ta en morgonpromenad och vi är inte ensamma! Stranden är full av människor, det är lågvatten och mjukt och skönt för tårna att gå barfota i.

Stefan, Ulf och Geetha plaskar med tårna, man måste verkligen inte bada mer än så

Vilka killar, fullt ös ...

Folkvimlet är fantastiskt, jag tror inte att jag någonsin sett så mycket människor på stranden. Unga killar spelar fotboll, rugby och kricket, bollarna flyger och killarna rusar efter på supersnabba, lätta fötter. Massor med parasoller skyddar mot solen och det picknickas överallt.

Racerbåtar och massor med folk ..

Mitt på stranden är det inhägnat och vi skymtar snabba små racerbåtar bakom staketet och massor med folk.








Dessutom hör vi musik och högtalarröster. Lite förvånat kopplar vi ihop musiken med svensk folkpark, vanlig mysig hederlig dansbandsmusik och se det visar sig att det är sista dagen på en fem dagar lång racertävling. Alla båtar har kommit i land utom den sista och den väntar man på, sen ska det bli mera tävlingar. Vi tror att musiken hör ihop med att det är många boer som har samlats. kanske att boerna, som har sitt holländska ursprung i rötterna gillar dansband precis som så många svenskar, vem vet?

Orange rök på plats, så att helikoptern landar på rätt ställe

En helikopter landar och plockar upp en dykare, som ska finnas till hands ute i böljorna om racerbåtarna skulle gå överstyr.

En så vacker dag det är, alla njuter verkligen och har det mysigt. Det är många glada ansikten på stranden och många glada barn, som ofta plaskar i vattenbrynet men många är modiga och vill hoppa långt ute i vattnet. Vi misstänker att inte så många kan simma och puffar eller badringar ser man nästan inte alls.

Här kommer nu lite vimmelbilder av söta små och stora tjejer på stranden:

                                           Småtjejerna på väg ut i badet, mys det här ...

                                  Hej igen, här har vi blivit lite äldre och kanske lite tyngre ...

                               Har vi kanske lagt på oss både några år och några kilon må tro?

                                 och dessemellan hann vi med att skaffa några små söta barn ...

               som växer upp och blir lite lätt odrägliga tonåringar men stå på händer kan dom galant ..

        Med denna bedårande lilla tjej säger vi hej då för i dag! Gott Nytt År till er alla ännu en gång!

Karl-Johan och Jenny, Peters kompisar från Lagos ..

Detta är Peter kompis Karl-Johan och hans tjej Jenny, som bodde över hos oss på Bergabo ett par dagar efter jul. Peter har tillbringat mycket tid i Lagos, Nigeria på sistone och då jobbat ihop med Karl-Johan. Självklart var det roligt att höra lite om livet i detta exotiska land, där Jenny och Karl-Johan har bott i fyra månader.
Dom bor i 20 miljonstaden Lagos, där det är dyrare att leva än i Oslo, vilket vi ju alla vet är ganska dyrt. Man importerar i princip allt. Oljan som produceras i Nigeria i stora mängder har gjort att man "glömmer" alla andra satsningar, koncentrationen runt oljan är total.

Lugnt och skönt här i Sydafrika, skillnaden är märkbar och mer än så ..

Det är ett hetsigt land, tonen är aggressiv och det är lätt att ta till knytnävarna eller ännu starkare vapen. Säkerheten får man ta på allvar och både Karl-Johan och Peter har säkerhetsvakter med sig när dom rör sig ute. Men boendet är i ett lugnt område och dom kan röra sig fritt där.








Det som var extra roligt var dock att Karl-Johan kommer från Vadstena, från Östgötaslätten, där hans mamma och pappa och bror driver ett hönseri med 70 000 höns, som värper 65 000 ägg per dag. Vilka otroliga mängder! Hur tar man hand om så många ägg varje dag trots att det finns maskiner för det mesta? Vi kan inte svara på detta men vi fick iallafall rett ut en hel massa viktiga saker som vi funderat på, nu ska ni få höra:

Vita hönor kan lägga både bruna och vita ägg och bruna hönor kan likaledes lägga både bruna och vita ägg. Sen fick vi dessutom höra att man kan ju få både gröna och rosa ägg men då beror det ju på vad dom små hönsen äter.

Om äggen är svårskalade, så är det bara mycket bra! Det innebär att dom är färska! Ägg ska vara så färska så att man alltid är tvingad att ta av toppen med kniv. Då smakar dom som bäst och det är verkligen skillnad!

Bruna hönor ska man egentligen försöka undvika, för enligt Karl-Johan så är dom mera aggressiva och hackar i högre grad på andra hönor.

Detta och mycket mera fick vi höra från Karl-Johan och även från Jenny, som hade bra koll på läget, inte minst om hur det fungerar med ekoägg och ekobönder och huruvida det är bra eller mindre bra. Det verkar som om bidragsfloran gör många till ekobönder som kanske inte borde vara det men nu får det räcka för i dag! Tack Karl-Johan och Jenny för vår introduktion både i Lagoskulturen och i äggens och hönornas förlovade land!

Julskinkemiddag i skymningsljus

Mycket av denna information fick vi oss till livs när vi alla skulle äta en middag på resterna efter julskinkan. En klassiker, vi gör Spagetti Carbonara, har vi gjort det förut på julskinkan? I alla år påstår Peter! I många år!

OK, men till spagettin fick vi denna underbara sallad, som Geetha hade gjort

Så gissa vem som kommer att hitta på en ny rätt för att mumsa upp julskinkan nästa år? Jo, Peter? Kan man gissa på en pastalåda med skinka, kanske? Kul, nu har vi det här i svart på vitt, vi glömmer inget!!!