En annan bild av Sydafrika ..

Många människor i Sydafrika vill hjälpa den som har det sämre, på olika sätt tex genom att hjälpa flera barn så att de kan gå i skola genom Imibala. Andra bidrar genom att handla eller ge mat till soppköket uppe i Sir Lowry´s Pass eller genom att köpa en fotboll och ge till ungarna i kåkstaden. Kanske det viktigaste är att ge "hjälp till självhjälp", så att människor kan lära sig saker, utbilda sig, försörja sig och de sina i en framtid. Under tiden kan man behöva hjälp med basala ting.

Butiken ligger på 23, Market Street nere på Strand, nära postkontoret, lätt att hitta.

Rotary Strand, som vi har kommit i kontakt med genom Stefan, Rotary i Långedrag och Imbala Golf Cup, hjälper bl a till genom att ha en butik, som heter "Junk Trunk". Hit kan man lämna saker, kläder, allt mellan himmel och jord, som man inte behöver längre. Sedan säljs sakerna för en mycket, mycket liten slant till den som behöver. Inget är gratis men det kanske kostar några få Rand.

Maud, Robert och vilande hjälpreda, Ann fastnade ej på bild, Stefan ser sig omkring

Här träffar vi Maud, Robert och Ann, som hjälpte oss och delade ut välkomstpresenter till alla Imibala Gof Cup deltagare. Nu är det lördag och dom jobbar i Junk Trunk butiken med att sortera, packa upp, ordna och sälja.

När vi kommer för att säga hej är allt lugnt, en liten morgonrush är över. Det är väldigt fint och välordnat. Säkert fyller denna butik en uppgift.

Bara genom att vara födda i Sverige, så har vi alla svenskar vunnit högsta vinsten i Livets lotteri! Fri skolgång, möjlighet för alla till utbildning, ett skattesystem som trots allt ser till de som har det sämre i livet, en sjukvård och en äldrevård, som trots brister ändå ser till alla på ett fantastiskt sätt.

Jag läste nyligen på nätet att svenskar över 60 har det bäst i hela världen. I en världsranking gjord på statistik om livskvalitet och levnadsvillkor i 90 länder så har Help Age International fått fram siffror där vi ligger i topp. Så tacksam man måste vara för detta!

"Help, I need Education, house, cars, wife, kids for free" står det på denna, hans skylt!

Men olika falla ödets lotter! Denna kille ser vi ofta i ett av våra vägkors i Somerset West, inte så gammal, kanske 25? Han är handikappad och haltar ordentligt, när han går. Han försörjer sig på att tigga, kanske går det ganska bra för honom. Många känner extra mycket för någon som har ett handikapp. Även om det finns ett handikappbidrag så är det inte stort.




Denna kille har av naturen begåvats med ett fantastiskt gott humör, han är alltid glad! Dessutom gillar han att blåsa i sin visselpipa, kanske dirigerar han trafiken efter sitt eget huvud. Skyltar är hans grej, han har ofta en skylt med varierande budskap på, ofta med "knorr", se den ovan! Vi hoppas det går honom väl i livet.

Lycka till med försäljningen! 

Andra, som gör sitt bästa att bidra i samhället är de som säljer Syafrikas Faktum, "The big Issue". Den säljs i gatukorsningarna och säljarna får behålla hälften av förtjänsten själva, Det är också en jättebra tidning med mycket läsvärda, eftertänksamma och kloka artiklar.

Gunnel och PAs sista vecka i Sydafrika!

Gunnel och PA är nu åter i Floda och Göteborg. Tusen tack för att ni kom, det har verkligen varit så mysigt och härligt att ha er här!

Sista veckan blev det mycket strandpromenader på härliga Strand och en hel del turer till de vackra vingårdarna i närbelägna Stellenboschområdet. En tur över Hottentott Hollandsbergen bort till Hermanus var trevligt men ingen större succé då det blev kallt, grått och lite regnigt. Men på lördagen gjorde vi ett besök på Somerset Wests egen Country Craft Market. En av Gunnels passioner här i livet är nämligen keramik och vi hade bestämt oss för att besöka vår vän Theos stånd.

Theos vackra keramik, prutat och klart av PA!

Theo är vår bekantskap sedan flera år tillbaka, vi har känt honom sedan han stod i det mest undanskymda hörnet på marknaden utan takskydd för den brännande solen. Nu är han en etablerad person, som har ett fint stånd på bästa marknadsgatan.
Generösa Gunnel gjorde ett rejält inköp av Theos färgrika och så vackra koppar, fat och skålar och nästan allt skulle bli presenter. Sedan blev det ytterligare presentinköp i form av keramikplattor med vackert kryddväxtmotiv och sist men inte minst, en alldeles egen vacker keramikskål att ta med hem till sommarstugan i Bohuslän. Och nöjd var Gunnel med dessa inköp! Dom packades i resväskan, bars i kassar och kom hem oskadda hela den långa vägen till Sverige. Allt går om man vill, det är bara att bära!

The Strandlooper i Langebaan, vit, mjuk sand till golv!

Vi gjorde också ett härligt besök på The Strandlooper, en utomhusrestaurang på Langebaans strand en timmes bilresa norr om Kapstaden längs Atlantkusten. Stefan hade nämligen i födelsedagspresent den 23 januari från sin hulda hustru fått en lunch på denna lite smått berömda strandbar.

Lite vind i seglen, mysplats nära vattnet!

Den visade sig också var väldigt pittoresk! Men det var längre dit än vi trodde, närmre bestämt hela 17 mil från Somerset West. Vi körde huvudvägen längs Atlantkusten norrut, lite platt och rätt så enahanda busklandskap med gott om proteaplantor på sina ställen. Vi förstod att det kunde vara fantastiskt vackert här i september, när alla proteorna blommar.

Men vi kom fram och det var värt besväret, ett fantastiskt läge alldeles nära vattnet, svensk västkust när den är som bäst! Vackra klippor, sand och ett fantastiskt hav och så denna rustika restaurang alldeles vid vattnet. Cementbord med inmurade snäckor, fisknät överallt, vindskydd och glesa, genombrutna väggar av trä, bambu, vad som, lite av "man tager vad man haver". Men denna vackra söndag hade västvindarna tagit ledigt, inga vindskydd behövdes.



Rejäla tanter och farbröder i blått skötte matlagningen. Menyn var densamma för alla, priset var detsamma för alla, 250 Rand, enkelt och lättfattligt! Fullsatt, folk vällde in, men vi fick fint bord nära vattnet då vi hade en födelsedagsgris med oss.

Tanter som har lagat mycket fisk i sina dagar ..

Massor av välfödda fiskmåsar

Vi började med nykokta musslor och bröd, rykande varma limpor från stor ugn mitt i serveringsområdet. Det varma brödet serverades med smör och marmelader, gjorda av vindruvor, apelsiner och annat gott. Vi åt förstås lite för mycket redan i starten, så sen blev det bara små mumsbitar av grillad snoek dvs gädda, rökt angelfish och av fiskgrytan, kokt i enorma svarta grytor över öppen eld.
Efter en liten tupplur och lagom till sista rätten var aptiten uppbyggd igen och det var tur för det var mycket goda lingusterhumrar som var den stora finalrätten, jättegott! Sen serverades rykande hett kokkaffe i 50-talslika gräddvita och blekgula bleckmuggar, mer eller mindre kantstötta. Gott var det verkligen och till detta fick vi en rätt läskig flottyrkaka.

Å, så goda musslor!

Självklart fanns det en trubadur

Lingusterhumrar under grilling, det vi alla väntat på, jättegott!

Traktens barn på "sin" klippa, snart badar vi ...

På det hela taget var det kulinariska lyftet musslorna, brödet, sylten, hummern och kokkaffet, tror jag. Det övriga var nog mest "fylle" för den som behövde lite fylle. Men det var ett jättemysigt ställe och faktiskt tyckte vi nog att det var värt den låånga resan. Nöjda och mätta sov alla passagerana på vägen hem!

Sommar, när det är som bäst! Det kunde lika gärna vara hemma i Bohuslän!

De sista tre dagarna åkte Gunnel och PA iväg på safari. Vi vinkade hejdå och färden gick via flyget till Johannesburg, sedan nytt flygplan, modell mindre till lilla flygplatsen Hoedspruit i utkanten av Krugerparken i östra delen av Sydafrika. Där tillbringade Gunnel och PA 3 nätter på Timbavati Private Game reserve i Kambaku. Svensktalande researramgörerna på Travel for Life hade arrangerat detta och det hade dom enligt Gunnel och PA gjort jättebra.

Och det var tydligen helt fantastiskt, vilket vi kunde se på alla bilderna vi fick från Gunnel och PAs safariupplevelser. Här kommer ett litet urval så förstår ni hur fantatiskt nära man kommer dessa vilda djur.









En vilande gepard, så ovanligt att komma så nära detta skygga djur!

Man kan undra vad denne bjässe funderar på? 

                                               Att äta tar mycket tid för en elefant
 

                             


Denna jeep var Gunnel och PAs safarifordon. Utrustningen bestod av två erfarna guider, det gäller att göra rätt när man är ute på äventyr! Inte hoppa av jeepen, inte stå upp mm mm. Härlig semester och härlig safari, Afrika är fantastiskt!

Imibala Golf Cup 13/2!!

Strands Golfklubb i Somerset West med sydafrikanska, norska och svenska flaggan i topp!

Imibala Golf Cup på Strand blev en succe! 97 glada, generösa spelare, ett härligt, om än lite blåsigt väder, ett väl tilltaget prisbord och som grädde på moset, sju fina barn från skolan ACJ Packade kom och hjälpte till med lottförsäljnig och prisutdelning.

Robert och Ann från Strands Rotaryklubb delar ut pris redan före tävlingen till alla,
Rotary Långedrag är med, Stefan och Rolf är med likaså!

11.45 gick först bollen ut. Detta efter att ha anmält sig i golfshopen och betalat sina 370 rand varav 160 var greenfee till klubben, 70 Rand till middag och 140 Rand gick därefter till Imibala. Robert, Maud och Ann från Strands Rotaryklubb delade ut ett pris till alla i form av en flaska vin från Rupert Wines, träningsvouchers från Golf Village, peggar mm.

Rolf och Hasse, utan er kontroll på scorekort, resultat och vinnare, så skulle det
aldrig fungerat, tusen tack för att ni finns och gör ett outtröttligt jobb!

Thuli och Mariette från Imibala med alla barnen! Duktiga lottförsäljare allihopa!

Att gå 18 hål tar så där 4 1/2 timme. Successivt så droppar sen den ena efter den andra bollen/laget in. Då hade också våra barn från Imibala kommit och det blev dags att sälja lotter och oj, oj, oj, vilken åtgång på dessa! Mycket mer än vi hade förstått! Alla intäkter gick till Imibala och när ändamålet är rätt så är det lätt att betala 10 - 20 Rand för en lott (en Rand = 0,60 öre). Jag fick helt enkelt göra en brandkårsutryckning och köra hem och hämta flera lottringar och det gick ju alldeles jättebra. 

Här visar Lorraine den fina korgen, värde ca 5 000 Rand!

Så hade vi också fantastiskt fina priser bl a en fin korg från Chelsea House insamlat av Lorraine på Mulberry Interior, flera magnunflskor med mycket fina viner, tillika en flaska från vingården Annandale, som hette Charlbert, en Merlot 2005, som var "Weddingwine för Prince Albert och Charlene from Monaco 2011". Den var tom signerad av Annandals berömde vinmakare tillika fd rugbyspelare  Hempies du Toit, kul!

Prisbordsglimt, mycket vin men också många vouchers med fina restaurantbesök, golfrundor, massage,
hårklippningar, tom biltvättar, så mycket fina saker! Sponsorernas generositet var imponerande!

Acke med två av Imibalatöserna och fint vandringspris,
Imibalakometen och Gösta Holmerbok.

11 lagpriser och 16 individuella priser till damerna och lika många till herrarna. En värdig vinnare var Acke Persson med 41 poäng, jättebra resultat! Denne generöse man sa dock direkt, jag vill att ni auktionerar ut mitt pris och se, det gjorde vår estradör Stefan med bravur, för 3600 Rand såldes förstapriset, två nätter på fina vingården Temple Wine hos Marie och Alf Ljungqvist och dito gott vin från Vergelegen. Lyckliga köpare blev vännerna Thomas och Lisa, som alltså snart ska på vingårdstur uppe i Paarl, mysigt, säger vi! Dock behöll Acke vandringspriset, en imibalakomet från Gösta Holmer, träkonstnär i Blankaholm, Småland. Vandringspriset kommer att byta ägare varje år och får förstås inte lämna Sydafrika.

Inga-Lill etta och Gette tvåa, grattis!

Lyckliga vinnare hos damerna blev Inga-Lill som likaledes fick övernattning på Temple Wine men också ett fint paket från ljusshopen Denga. Dessutom fick hon en Imibalatrofé gjord av barnen på Imibala konstcenter och den lovade hon att vårda ömt!

Lagtävlingen vanns av Åke, Thomas, Lisa och Ewa på fina 113 poäng.
Förutom fina priser fick dom också handgjorda Imibalakort, att vårda ömt också så klart! 

Preparation, här visar konstlärare Gianna på Imibala konstcenter dom fina korten som gick
till lagvinnarna och också Imibalatrofén, som Inga-Lill kommer att ta väl hand om!

Ett gruppfoto måste vi bara ha! Alla barnen och ett urval glada vuxna fick vara med på denna fina bild tagen på trappan till övervåningen på Golfklubben.

Kul det här, tycker vi allihopa!

Glad Eva Frick med tre glada tjejer!

Så fick alla barnen presentera sig i mikrofonen och det gjorde alla med bravur!Men hoppsan, vad var det nu jag sa?!

Och resultatet av denna fina dag blev fantastiskt! Målet var 20 barn men resultatet blev otroliga 32 barn! 29 300 Rand blev intäkterna denna första Imibala golf cup och det räcer till 32 x 900 Rand per barn! 32 barn får utrustning så att de kan gå i skolan ett år, mycket bra! Helt enkelt väl över förväntan!
En stor elogé till Stefan, som verkligen outtröttligt drivit detta projekt och gjort det fantastiskt bra! Bra jobbat Stefan! Nu ser vi fram mot nästa års IGC, Imibala Golf Cup, som ska hållas 12 februari år 2015! Tack alla medverkande, alla sponsorer och alla involverade i detta fina och vilktiga projekt!

Vi har fått ett tackmail från Mariette, som var med på kvällen och hon är helt överväldigad över stämningen, över engagemanget hos alla människor och över alla glada barn!

För en ljus framtid för Afrikas barn, utbildning, så viktigt för att kunna bidra och växa i en tuff värld!

Khayamandi, guidad tur med Madiba och Amazink Live!

Khayamandi, kåkstaden i Stellenbosch, har jag skrivit om förut men behövs återupplevas då och då. Livet i en kåkstad är en reell verklighet för så många människor. Trots det, är den väldigt långt från min egen värld och målet är ju att dom skall egentligen inte finnas. Att bo i skjul är inte värdigt!

Vår lilla grupp med Madiba som pekar och visar och berättar 

Gunnel och PA vill gärna åka hit. Via svenska Katarina Stigsson på South Beautiful Guest House ordnas vi en promenad i kåkstaden tillsammans med Madiba, guide och inofficiell borgmästare i Khayamandi.

Så här kan det se ut, gata kantad med plåtskjul

Här bor 40 000 människor, svarta och färgade. Stellenbosch är universitetsstad och antalet studenter är ungefär lika många, kanske lite fler. Men ganska många i Khayamandi bor bra. Madiba bor i ett fint stenhus. Ett antal bra hus kan man se på Khayamandis sluttningar. Men ett stort antal bor också i skjul gjorda av överskottsvirke, plåt etc. Madiba gör en guidad tur här med turister nästan varje dag. Vi är många som vill se och vi är välkomna.  Man vet att vi betalar för oss och att inkomsterna går till barnen i dagis och skola.

Se mannen längst bak, som en knalle förr i tiden, säljer han sina saker

Madiba har mycket att berätta. Först och främst berättar han att Khayamandi bildades år 1946. På den tiden var det endast män här. De bodde i gemensamma logier och arbetade i Stellenbosch-området. Kvinnor och barn kom hit och fick leva och bo här först 1986 då apartheid var på upphällningen. En stor brist på bostäder uppstod, och små hus och skjul började byggas av allt överskottsmaterial man kunde hitta.

Ung mamma med två små fina barn

Mobiltelefon, jätteviktigt och bra! Kunskapen på internet, inte minst!

Vi har lärt oss att ett bra boende är inte det första man prioriterar. Viktigt är mobiltelefon, TV, högtalaranläggning och väldigt gärna en bil. Arbetslösheten är stor, missbruket likaså. Men HIV/AIDS har minskat, säger Madiba.

Så här fint kan det vara ibland, både kylskåp och TV

Madiba är mycket missnöjd med ANC och med president Zuma, ANCs ledare. Korruption, massor med fruar och oegentligeheter skall inte höra till presidentskapet, säger han och tror att många små partier kommer att liera sig med Demokratisk Allians, DA och dess ledare Helen Zille.

Den här tjejen vill inte bli solbränd ...

Han säger också att vi ska inte ge pengar till folk i Khayamandi, som pekar på magen och säger att dom är hungriga. Men vi kan gå till affären och köpa något att äta och dessutom se till att öppna förpackningen så att man inte kan gå tillbaka och byta den mot pengar. Tyvärr missbrukar många och då går det till droger.

Fårskallar till försäljning!

Om man är hungrig kan man köpa ett fårhuvud, en kvarleva från apartheidtiden, när svarta inte fick äta samma som vita och vad blev det då över, jo bl a fårhuvud. Madiba berättar att man äter kinderna, jättegott! Vi förundras över alla dumheter apartheidsystemet kunde hitta på!

Hårt jobb att hålla sig ren och fin, inga tvättmaskiner synliga

Tvätten måste alltid skötas. Nästan alla här har rena, fina kläder. Både barn och vuxna ser välnärda ut.

I lokala puben bryggs det egna ölet! Vår bryggerska blandar ihop ingredienserna i stora baljor och sedan får det stå och jäsa i 24 timmar. Jag skulle inte tro att smaken är så sofistikerad, den mjölkvita drycken luktar mycket mäsk.
Detta dracks dock med stort välbehag av den enda kunden i puben.

Hos de stora barnen, mitt i maten! Lyckliga barn för deras föräldrar arbetar eller pluggar och det är fantastiskt i deras värld, där många är arbetslösa. Det finns också ett barnhem för 12 föräldralösa barn.

Mamas hjälpreda och blivande lärare. Vi kan inte undgå att
imponeras av de magnifika afrikanska formerna, kurvigt, minst sagt!

Vi hälsar på på dagis. Mama, Madibas fru, ansvarar för skötsel och organisation. Det finns ett för lite mindre barn och ett för större barn. En fantastisk ordning och reda, barnen är som små ljus.

Dom större barnen äter lunch, en röra med ris, köttfärs och grönsaker, som ser riktigt gott ut. Här finns 3 vuxna på 60 barn, personaltätheten är inte hög! Barnen verkar må bra men säkert är det inte lätt för vuxna att räcka till. Väggarna pryds av många fina hemmagjorda affischer tex om när man ska tvätta händerna, hur man ska uppträda och vara mot varandra och vad som är viktigt i samvaron.

PA visar bilder, så kul tycker småttingarna!

Mama, engagerad i sin verksamhet, glad och tacksam för all
hjälp många svenskar bidrar med

På dagis för dom små står Mama själv och berättar att verksamheten varit i gång i mer än 5 år. Hon säger också att hon är så glad för den hjälp hon får från flera svenskar, från paret Stigsson i Stellenbosch och från Samira och Björn som skriver Sydafrikabloggen. Dom hjälper till ofta, dom hjälper till mycket gärna och är ett fantastiskt stöd för verksamheten.

Detta sofistikerade byggnadsverk måste bara visas, en pissoar,
inte så jätteprivat men med snygg avrinning ner i marken!

Helt säkert kommer alla dessa skjul i kåkstäderna, i "townships", att vara borta en vacker dag. Det tar bara tid! Käre Nelson Mandela har sagt så många kloka ord, bl a detta "It always seems impossible, until it´s done"! Så, med tillförsikt ser vi på framtiden, det tar tid!

Våra vänner Samira och Björn, sa för inte så länge sedan att Khayamandi är en "bra" kåkstad. Den är inte jättestor, människorna känner varandra, Madiba är en bra borgmästare, som håller koll på människor och skapar ordning och reda på sitt glada sätt. Björn sa, att Khayamandi är ungefär som en svensk campingplats, man samlas och äter tillsammans, en har potatis, en annan har korv, man hjälps åt och så blir det bra. Även när människor får det bättre så vill dom bo i sin kåkstad och då blir det i ett bättre hus, alla kåkstäder har sitt Bevery Hills!




Vi alla tre och Stefan, som inte kan motstå detta, besökte också Khayamandi på fredagskvällen, då är det nämligen Amazink Live Show och vilken bra show! De flesta av artisterna, bor i Khayamandi, en hel del av dom studerar på Universitetet.

Välkomna allihopa, kul att vara här säger vi med PA i spetsen!

Jättesöta tjejer, underbara färger

Vi blir mycket väl mottagna med fullt hålligång utanför entrén. Musiken bara vibrerar! Glada artister bjuder på sig själva!




Innan föreställningen äter vi afrikansk buffé, kycklingklubba, en bit lamm, korv, grönsaksröra, ris, bönor och majsmjölspudding. Detta sista är den afrikanska billiga basfödan, mycket mättande, ganska smaklös, troligen inte så mycket vitaminer i men helt okej. Vi gör heder åt maten och den goda ölen!

Kyckling, lamm och så lite korv, tack!

Sen är det dags! Föreställningen kan börja! Sång, musik och afrikansk, häftig, jublande och sprittande dans, så bra! Men ni får komma och se själva! För 200 Rand (120 kronor) för föreställningen, det kostar inte mycket! En fullsatt lokal bådar gott för framtiden!

Gänget på Amazink Live

Sista medlemmen i gänget, kunde inte motstå mysiga vita prickar i ansiktet ...

Framför denna staty i Stellenbosch står tavlan med hälsningen från Nelson Mandela
"It always seems impossible, until it`s done" - att komma ihåg när det tycks tufft och svårt att förändra världen. På vita bladet till höger står en hälsning till Mandela själv, "Rest in the peace, you gave us", fint skrivet!