fredag 27 december 2013

Nu är det jul!!!

Dagen före julafton, vår nyinköpta ljust gröna gran med mycket glesa barr ska prydas med rött, guld och glitter. Det behövs verkligen för det är nog den snedaste och vindaste julgran jag någonsin sett.
Peter fixar med guldgirlangen, blir det bra så här??




Den stora uppgiften är att få den att stå utan julgransfot! Stefan fixar och yxar till stammen så att den kan passa i ett cementblock och sen blir det stenar runt i en hink. Med julgranspapper om så tycker vi alla att detta blir ju bra!




Jaa, så bra det blir !!!!
Jan, vår snälle granne, kallas in för att föreviga familjen och granen. Vi bjöd på lite vin och en nystekt köttbulle som tack.
Vi och vår julgran, ganska nöjda var vi med den..
Julafton, sol från en molnfri himmel, underbart skönt, säkert 28 grader både i luften och i poolen.
Vi ringer hem till våran Lisa i Ängelholm. Alla barn och barnbarn samlas hos farmor och farfar, vilket innebär 27 personer allt som allt och 22 som sover i huset. Otroligt och härligt, underbart med denna stora familj.
Vera, Vilda och Viola i fil framför varandra och Viggo kollar något intressant på högersidan + alla 10 kusinerna
Dom är sammanlagt 14 kusiner, såklart att det är fantastiskt kul att fira jul där. Allt väl där, alla barnen har fått en julklapp på morgonen och lugnet ligger. Klockan fyra är den stora julklappsutdelningen och tomten kommer, äntligen.
Tomten delar ut julklappar under barnens andäktiga väntan 
Storasyster Vera och lillasyster Viola myser

Vi pratar med min mamma hemma i Västergötland, allt är bra även där. Hon är finklädd i sin gråa kofta med vita rosor på och väntar hem min syster Monica och Hans-Olof på eftermiddagen, som ska komma med julmat och umgås lite. Sen skall hon ha en TV-kväll i lugn och ro och det såg hon fram emot, lugnt och skönt!
Min svägerska Christina hälsar också på under tiden vi pratar och vi konstaterar att det är inte långt kvar, om ett par månader kommer dom och hälsar på här hos oss, kul.
Förberett för julklappsutdelning, väntar bara på att Stefan kan slita sig från dator och julbrevsförfattande!
Hos oss skall vi också ha julklappsutdelning och vi har laddat med rim såklart. Samling runt en GT kl 13 och sen ska vi äta risgrynsgröt med kanel och mjölk! Visste ni att man kan göra jättebra risgrynsgröt på sushiris?
Miriam läser rim för Peter, vad kan det vara??
Titta, så fin, detta har jag önskat mig ...
Vi tar lite mera kort, Miriam är fotograf ..
Fniss, fniss, kul det här ...

Men kl 16 är det dags, Thomas, Lisa, Elin och Per kommer och med sig har dom julblomma, en Janssons frestelse, goda ostar, sillar, ägg, en fantastisk efterrätt med kolatäcke och annat smått och gott.
Miriam, Peter och Per inför sångstunden


Vi tar ett julbad, njuter av värmen, sjunger in julen med starka röster tillsammans med en mugg glögg. Nu tändas tusen juleljus, midnatt råder, o helga natt och vi tycker alla att det låter fantastiskt, vilket det säkert gör!
Jättebra snapsvisor, favorit, ritsch, ratsch, filibombombom ..

Julmaten njuter vi av, Miriam har gjort fina snapsvisor som passar förträffligt till vodka och linjeakvaviten. Skinkan var saftig och fin, Jansson var så frestande så den tog helt slut, köttbullarna och sillen gick nästan åt. Det var tolv snapsvisor i Miriams häfte och vi sjöng glatt alla tolv!
Julmiddagsgänget, Stefan står bakom kameran denna gång ...
Sen har ungdomarna också fått i uppgift att ta med sig lekar till vårt julaftonsfirande och vi började med Elins och Pers "kända personer lek".
Den gick till så här:
Var och en skrev upp tre välkända (för alla) personer på tre olika lappar. Dessa lappar blandades i en skål. Man jobbade i par. Sen delades leken upp i fyra omgångar:
1. man berättade om personen, den man jobbade ihop med fick gissa vem det var, tid 30 sek per man. Elin räknade poäng. Man höll på tills lapparna var slut
2. nästa omgång, samma lappar, samma par. Nu fick man bara välja ett ord för att beskriva personen, endast upprepa det om det behövdes.
3. nästa omgång, samma lappar, samma par. Nu skall man beskriva personen med gester.
4. nu bara med en gest!

Det par vinner som har mest poäng och Elin och Per vann, grattis! Men så kul den var, massor av skratt och fniss, prova denna när ni kan så har ni en rolig stund!

Sen lekte vi ballongleken och sen plocka upp stående papperspåse på golvet med hjälp av munnen - leken och det får jag berätta en annan gång hur det går till! Vi hade en fantastiskt trevlig kväll och var så glada och tacksamma att vi långt borta i främmande land har familj och gamla goda vänner att fira jul med, härligt!

Nästa dag, juldagen, Peter åker iväg och testar surfvågorna i arla morgonstund, Miriam njuter vid poolen. Övriga gänget åker ner till Strand och tar en morgonpromenad på stranden.
Sommar, nu tar jag av mig skorna ...
Ibland slås man av hur fantastiskt ljust det är här och speciellt tänker man på detta när  man kommer till havet och himmel och hav möts. Juldagen och vackert väder, ingen affär är öppen efter kl 14 och massor av människor på stranden som sparkar fotboll, slänger frisbees, sitter under parasoller, promenerar eller skuttar i vågorna.
Två poliser drillar sina hästar i strandvett, och se, efter en stund går det så här bra, bra jobbat, kära poliser!

Juldagsdoppet, härligt sa Elin och Lisa! Säkert 22-23 grader!


onsdag 25 december 2013

Paddla kanot med African Water Wanderers

Paddla kanot på Breede River och "nappy run" - detta har varit Linneas och Josefins dröm i två år och äntligen ska det bli av! Linnea och Josefin är vännerna Babs och Sven-Åkes barnbarn och äntligen är dom stora nog att få åka på detta äventyr tillsammans med föräldrarna Marie och Andreas och mormor och morfar. Peter, Miriam, Stefan och jag får följa med och kvart över sju hämtas vi av Babs, impregnerade med solskyddsfaktor, modell högre, och med vattenflaskor och ombyte av kläder i högsta hugg.
Vilken skolklass, alla idel öra!

Efter en vindlande färd mellan böljande kullar och små sjöar är vi vid 9-tiden framme hos African Water Wanderers och deras camp vid Breede River utanför Worchester. Två trevliga killar, Marius och hans kompis med cowboyhatt tar emot och bjuder på kaffe och "rusks" dvs skorpor. Varning för stark sol, vi smörjer lite till och kanske finns det lite myggor, vi tar lite smörjning mot myggor också. Redo!





Information är nästa punkt på programmet. Fyra regler får vi:
-alltid flytväst på när guiderna har flytväst på
-håll ut från träd och grenar
-luta er framåt, inte bakåt, om kanoten olyckligtvis går in under lågt sittande grenar
-ha kul !!!!

Helt OK regler, dags för paddelinstruktion, på land !! Alle man i kanoterna, två man i varje båt!
Kanoterna är uppblåsbara och väldigt stadiga. Dom välter helt enkelt inte i första taget och definitivt inte på land men nu är vi snart vattenburna och hoppsan, det går alldeles utmärkt för alla, iväg kommer vi, små som stora!
Vi är på väg!


Bredde River är en sävligt rinnande vatten, då och då brutet av snabbare små virvlande strömmar. Verkligen inget farligt, man behöver alltså inta ha hjälm som Miriam hade när hon gjorde forsränning i Swaziland. Då och då delar sig floden i två kanaler och passagerna blir trånga med hängande grenar och buskar som sticker ut.
Lite mera trångt, lite strömt vatten, cowboymannen vakar över oss ..
Plötsligt ser vi en orm i vattnet, en två meter lång orange cape cobra, simmar över floden och tar sig lugnt och fint upp på andra sidan. Den är tydligen giftig, den finns motmedel men inte på närmsta sjukhus precis. En liten gul vävarefågel drillar i en trädtopp och en skarv tar sig fram över vattenytan, för övrigt är djurlivet lite magert.
Stökigt och trångt, här gäller det att hålla tungan rätt i mun ...
Men vi är alla så nöjda ändå. Det är mycket vatten och hälsosamt skvätt med årorna så att inte en enda person kan hålla sig torr. Värmen är god så det gör verkligen inget. Nu är det dessutom dags för bad mitt i floden och efter en viss tvekan hoppar Marie i, Peter hoppar i och en av småtjejerna är minsann också snart i vattnet. Sen initieras fullständig hialös anarki av cowboymannen, stå upp och paddla, stå på ett ben, hoppa i, massor av bus till allas förnöjsamhet, kul!
Fika mitt i naturen, gott!
Men så paddlas det vidare, snart dags för fika! Dricka och härliga chips med dipp dukas upp efter strandhugg på en liten sandstrand. Tänk att chips kan vara så gott bland!
Flytvästar påträdda på benen och knäppta runt magen, världsbra flytetyg!
Här kommer vi till det omtalade "nappy run"! Hur går då detta till? Jo, flytvästar av och på som en blöja och sen en öpromenad på 75 meter eller så och vi kommer fram till en porlande bäck under en stor trädgren.
Så här ser vi ut bakifrån, inte så snygga, men mysigt var det!
Här kliver man ner i det strömmande vattnet, intar halvliggande läge på rygg med fötterna upp, styr lite med händerna och iväg far man i lagom och fin takt. Denna mystransport avslutas i lite snabbare virvlar och så fångas man upp av ett rep och starka händer av Marius och cowboymannen innan man far iväg ut i den strida strömmen i floden. Lite fånigt men kul tyckte vi alla, vi gör det en gång till!

Allt detta gör vi i shorts och tröja, det är varmt och skönt och kläderna torkar, ingen fryser.
Floden virvlar på, vi fortsätter vår paddelfärd och njuter av natur, vatten, blå himmel och solen.

Efter tre timmar är vi nöjda och kanottrippen är slut. Vi hoppar i land vid liten bro, plockas upp en båt i taget med hjälp av Marius och vår snälle cowboy. Ganska så trötta av frisk luft och lite ovan kroppsansträngning. Via minibuss kommer vi tillbaka till utgångsläget. Här serveras det god buffè och vi konstaterar att här är det varmt! Att vara på floden kanske tom förutsätter att man inte är rädd för vatten utan att man på ena eller andra sättet håller sig blöt och lite avkyld!
Vilken mysig dag, tyckte vi allihopa! Tack African Water Wanderers för en fin tripp!





söndag 22 december 2013

Snart är det jul här i vårt hus .....

Inte är det helt enkelt att mana fram riktig äkta julkänsla här hos oss på det södra halvklotet. Sol och värme stämmer inte så bra med jul utan det ska ju vara kyla, mörker, tända ljus, "riktig" vanlig äkta julgran och adventsljusstakar! Men, inget gny nu, skulle Stefan säga! Vi har det ju fantastiskt bra i solen, den sköna värmen och det vackra landskapet och han har ju rätt fast man kan ju sakna ändå!
På hjärtsten från Kilimanjaros höjder virvlar små julgranar i änglaspelet
Vi försöker fixa jul, vi julpyntar lite med fina julstjärnor, julkrans på grinden och mot poolen, kulor i regnbågens färger (så att det ska gå ihop med den fina tanken om regnbågsnationen) i träden vid vår grind, julstake, röd, fin löpare på bordet och julgran ska vi köpa i dag!
Den ska vi sätta i hink med stenar i och sen ska vi snygga till och klä hinken med lite julpapper. Julgransfot vet ingen vad det är, kan ni tänka er!



Fantastiska jordgubbar från favoritstället Somerbosch


Det är full sommar här nere, många har semester, skolbarnen är lediga från skolan och det är fullt med folk överallt här i Somerset West och i Kapstaden. Det är högsäsong för jordgubbar, mango, melon och avocado, ljuvligt gott alltihop.
Först klättra upp utan att hålla i tegelpannehögen med handen





Vårt grannhus repareras för fullt och är nästan helt utblåst, bara väggarna kvar. Byggkillarna sista jobb innan den väl förtjänta ledigheten var att lassa upp massor med tegelpannor på hustaket.
Sju, kanske åtta tegelpannor på huvudet, tufft och tungt!
Det gjorde dom elegant genom att lägga ett antal pannor på huvudet och sen balansera sig fram över taket till avlastningsplatsen. Snyggt jobbat, vi var vederbörligen imponerade av detta hantverk.

Julen innebär besök för många av oss av nära och kära. Kär Lisa och hennes familj firar med Olas föräldrar och tre syskon med familjer i Ängelholm under två hektiska, glada dagar, jättekul för alla, inte minst för alla små kusiner. Hoppas ni får en underbar jul! Övriga familjen firar jul i hemmets lugna vrå i Västergötland och ha en fantastiskt underbar jul ni också! Men vi väntar också att Stefans bror Ulf och hans Githa kommer hit efter jul efter att ha varit i Durban några veckor, mycket trevligt.
Nöjd Miriam kopplar av med en fika på altanen
I måndags kom Miriam, direkt från en veckas vistelse i Göteborg och familjen där. I hela tre dagar får vi rå om Miriam innan Peter kommer. Från mörka Göteborg, där solen går ner kl 15, om den överhuvudtaget kommer upp, så är det en sån njutning att komma till sol och ljus, och Miriam njöt i fulla drag. Hopp i poolen och mys vid poolkanten.

Supersäljaretjej i farten, Stefan smakar, fröjdas och inköper


Vi åker på julmarknad till vingården Blauklippen, där vi ska köpa pepparkakor. Vi köper raskt fyra pepparkaksgubbar  för det måste man ju ha till jul.











Sen blir vi överrumplade av otroligt pratsam försäljare av en "aerolatte mooo", en lattevisp med komönster. Stefan blir mycket imponerad både av energisk säljare och av lattevispens alla förtjänster. Vi provsmakade i superfart tre olika smaksensationer gjorda på ungefär 10 sekunder av energiknippet och snart ska vi nu göra latte med kovisp hemma och lite irish coffe kanske, spännande!







En sparkling rosé kunde vi inte heller motstå. Jättegott tyckte vi allihop och Miriam shoppade loss.















Paul, Blauklippens egen konstnär och rosévinsfantast
Konstnären Paul, med staffli mitt i vinprovningen, tyckte också det var jättegott och bjöd på ett extraglas rosé. Pratglad, kunde säkert göra två saker samtidigt, kanske tre! Både dricka vin, måla och prata!

Nästa dag skulle vi på Carol by Candlelight på vackra närbelägna vingården Vergelegen. Men till vår stora besvikelse visade det sig vara utsålt. Antalet platser var mycket färre i år på grund av att marken fortfarande var vattensjuk efter det myckna regnet för några veckor sedan.
Elin, Per och Lisa får representera vårt glada picknickgäng

Alltså fick vi ta vår picknickmat och våra stolar och åka till Helderberg Nature Reserv, där det finns ett stort picknickområde. Så detta gjorde vi och det gjorde Thomas, Lisa, Per och Elin och också vännerna Tove, Olav och Toves dotter Line. Det blev förstås jättetrevligt iallafall. Med god mat och i goda vänners glada sällskap så myser vi alla.

Elin och Miriam berättade för alla om sina nya jobb. Miriam ska ju börja på finansanalytikerföretaget Bloomberg i London i januari. Elin börjar nytt jobb på HR-avdelningen (kan man i enkla men lite långa ordalag kalla det för personal/personalutvecklingsavdelningavdelningen) på ett företag i Helsingborg och börjar också i januari. Grattis till båda dessa fantastiska och uthålliga tjejer! Åtskilliga jobb har sökts av båda två.
Vergelegen och Carols by Candlelight, vi smög oss in ...
Men kl 20 så stänger parken och vi bege oss hemåt. Men ett infall gör att vi tar vägen runt Vergelegen och se, det var bara att traska rakt in. Redan långt borta från p-platsen hör vi vacker musik. Vi hittar en plats och kommer dit just i den stund när alla barn går fram och tänder sina ljus för att sedan ta dom till föräldrar och familj och tända deras ljus. Sedan skall alla andras ljus tändas och vi hade ju inga ljus men en liten bestämd tjej på så där 6-7 år sa att det går inte! Ni måste hämta era ljus så att ni kan vara med! Så det gjorde vi såklart och vi fick våra ljus tända av samma lilla kavata tjej, som sen rätt nöjd skuttade iväg.

Så vackert med alla ljuslyktor under mörk himmel, så mysigt att få vara en del av detta. Sen var det änglaspel och flera julsånger, Once in Royal David´s city, O, came all you Faithful och sist men inte minst Jingle Bell Rock. Fantastisk stämning, barn sitter på sina föräldrars axlar, alla gungar med och njuter. Vi är glada att i fick vara med på ett litet hörne!
Pusselipuss, äntligen !!!
Torsdag morgon, Peter flyger in från Lagos Nigeria, där han jobbat denna vecka. Under helgen surfade han i vågorna längs Senegals kust. Surfingbrädan var med men dyker upp med ett senare flyg. Men vad gör väl det, härligt att Peter kommit fram och inte minst tycker Miriam det. Dom har inte setts på 10 hela dagar!
Fika Constantia Village

Vi hämtar hyrbil till Peter och Miriam och och sen åker vi till Constantia Village och tar en välkomstfika, kaffe och kaka. Allt gått bra men än klämtar inte frihetens klockor - först möte med en kille här på fiket om en timme, sen lite telefonmöte och ett sista fredagsmöte, därefter blir det sen semestertid.
Visst har vi, Stefan och jag, helt kommit ifrån alla dessa måsten. Men det är lätt att komma ihåg precis hur det var, upp tidigt, väl förberedd på dagens värv mm mm.
En av dom mera innovativa sovställningarna

Både Peter och Miriam lite trötta. Det sovs både här och där och på korsen och tvären. En vilodag blir det för sedan åker vi på forsränning på Breede River. Inte så häftig så att man måste ha hjälm men jättemysigt. När Viggo och Vilda kommer hit nästa gång så ska vi göra detta igen. Snart kommer ett avsnitt om denna roliga grej.
Fin och glad Miriam framför vinrankor och vackra Guardian Peak utsikten





Men jag kan iallafall berätta att forsränningskvällen så blev Stefan och jag överraskade med att bli bjudna på middag av Peter och Miriam på Guardian Peak.













Detta trots alla miniprotester om att det är nog fullbokat, det är ju lite sent redan nu och vi har ju mat hemma eller .... Men så trevligt det blev med vacker utsikt över vingårdsdalen, god mat och jättegott vin och plötsligt så var vi ju hur pigga som helst. Tusen tack Peter och Miriam för jättegod och supertrevlig middag!
Solnedgång och glädjeskutt a la Miriam, hurra, vad jag mår bra!






söndag 15 december 2013

Vår vän Thomas fyller år!

Thomas fyller år och vad får han sig till livs i arla morgonstund om inte "när man är en glad pensionär, då har man glada dagar, som oss behagar ...."!  Kär sånglåt från Thore Skogman (som nu finns hos Sankte Per) och morgonpigga kärestan Lisa, föräras den nyblivne "äkta" pensionären. Stefan och jag bidrag vid en något senare timme med ytterligare hyllningslåt.
Ett glatt gäng framför ingången till Equus
Men sen blev det fest! Thomas och Lisa bjöd in på riktigt fint kalas, söndagslunch på "fine dining" på nya supereleganta Equus. Här fick vi lära oss att detta är det latinska ordet för häst! Mycket passande då denna restaurang ligger på häst- och vingården Cavalli, ett stenkast från R44.
Fantastisk springbokfilé





Låång uppfart inramad av idel inhemsk flora, kritvita staket med vackra hästar synliga på avstånd och nyplanterade vinrankor. Vi passerar stallet där vi gärna velat kika in förstås och kommer sedan fram till en stram och elegant restaurang, allt grått, beige, brunt, mycket jordfärger, italienska stolar och trendigt.
Så var även gästerna, inslaget av tufft designerfolk från närliggande Kapstaden kunde vi inte undgå att uppfatta, kul tyckte vi.









Men ack, så trevligt och vilken god mat! Så gott! Födelsedagsbarnet och vi bara njuter! Först får vi en liten aptitretare med liten bit rökt fetaost, liten bit vattenmelon och så ett litet skummigt vattenmelonmoln på toppen, delikat!
Fisk (hake, mycket, mycket mjäll och god) under spenattäcke

Förrätter med lax, svampaladåb, svampmousse, friterad blomkål passerar förbi och sedan är det dags för huvudrätt med en delikat springbock, en förträfflig fiskrätt i form av inbakad hake med diverse goda pureér och mycket, mycket mera. Vi njöt i fulla drag! Därtill gott rött vin, kan det vara bättre?

Det öppna köket i grått och metall visade verkligen att livet i ett restaurangkök är hektiskt. Dom unga kreativa kockarna gjorde ett imponerade jobb och vi kunde bara konstatera att den som väntar på något så här gott får räkna med att vänta lite, det är helt OK.

Före hemfärden hade vi för avsikt att besöka det lilla galleriet, tyvärr hade det till vår besvikelse hunnit stänga och vi fick nöja oss med att besöka toaletten! Det var inte så illa då detta var en upplevelse i guld och röttglittrigt kakel, vackert och självklart mycket stilrent.
Stort tack kära Thomas och Lisa för denna härliga söndagsnjutning och än en gång stort och varmt grattis till födelsedagsgrisen Thomas!

lördag 14 december 2013

Livet går vidare, jullunch hos damklubben Svalorna

Varje år, andra torsdagen i december är det jullunch för "Svalorna" hemma hos Ann-Louise. Generöst bjuder hon in till sitt hem varje år, gör fint och julpyntar tills vi skall komma. Vi övriga bidrar efter talang alternativt efter uppdrag. Lisa och jag har i två haft uppdraget att ta med ost med tillbehör så det gör vi.

Yrsa med vår värdinna Ann-Louise språkar och njuter
Svalorna är en damklubb för svenskor eller fd svenskor i Somerset West. Det gemensamma är det svenska språket, det behöver helt enkelt användas, viktigt för alla som bor här året runt.
Liselotte, snygg och välfriserad ...


Av åretruntboendedamerna är Liselotte vår "grand old lady", 90 år fyllda. Hon kör hit själv och berättar också (säkert för att lugna oss andra) att i hennes ålder så gör man en körkortstest årligen här i Sydafrika.
Detta för att kolla så att alla sinnen och kunskaper sitter på plats. Bättre än hemma i Sverige där man då och då möter 80+are, som kör på fel sida av motorvägen eller i rondellen.





Liselotte hade också köpt en ipad helt nyligen. Det största problemet för henne är, vem ska lära henne hantera denna historia lätt som plätt. Kompisarna är ju inte så bra på detta och det är lite jobbigt att gå ner till internetbutiken hela tiden. Men hon kommer att lära sig, helt klart!

Det kan vara på sin plats att berätta att Liselotte talar 7 språk. Låt oss nu också komma ihåg att "gamla tanter är tuffa tjejer som blivit lite äldre"! Dessutom har hon precis skaffat sig hund, visserligen 5 år gammal men helt klart har Liselotte inte räknat med att lämna detta jordiska liv på åtminstone ett antal år.
Vännen Lisa med köttbulle på G.. och Connie och Ann-Marie i bakgrunden 
 Förutom att äta och verkligen njuta allas goda och medhavda julmat har vi också berikande diskussioner om bla dom polisiära insatserna i Kapregionen. Samtalet hettar verkligen till och helt klart är att är man bosatt i Sydafrika året runt så kan man ha helt andra uppfattningar om saker och ting än vi svalor, som inte bor här hela tiden. Vi tyckte oss också ana att vår gode Nelson inte är helt helgonförklarad i alla läger. Det finns också en oro för hur det ska gå när sorgeveckorna är över. Kommer lugnet att bestå?

Det är bara att konstatera att kommunikation och diskussion är oslagbart när det gäller att förstå att vi är inte stöpta i samma form och att man påverkas av sin omgivning. Men trevligt hade vi och Jansson och köttbullar är toppen även i 30 graders värme. Tack snälla Ann-Louise för att vi får komma!
Nästa gång ses vi den 20 februari hos Kerstin i Pringle Bay.

torsdag 12 december 2013

Ett sista hejdå, Nelson Mandela!

Minnesgudstjänst tisdag den 10 december i FNB Stadium i Johannesburg med alla värdens stora ledare och celebriteter med. Regnet öser ner men ANCs president Cyril Ramaphosa öppnar med orden " In our tradition when it rains when you are buried, gods are welcoming you to heaven".

Så Madiba Mandela fick ett varmt mottagande i himlen, det var ju inte helt oväntat. Våra svenska celebriteter såg vi dock inte en skymt av, varken kronprinsessan, Reinfeldt eller Lövdén. Barak Obama sa dock många vackra ord och den gode Zuma fick den behandling han gjort sig förtjänt av, en massa bu-rop. Käre Stefan brukar säga, att sanningen segrar alltid och det är allt så sant så.
Många tack och många blommor!





I går onsdag den 11/12 var det stor hyllningsföreställning till Mandelas minne här i Cape Town Stadium. Vi åkte dit men vi tog vägen runt City Hall för att säga vårt tack och skriva en sista hälsning till Madiba.













En pappa och hans lilla dotter förevigas av mamman





Massor av folk, massor av vackra blommor, människor står i kö för att framföra sitt tack, barn, skolungdomar, unga och gamla köar snällt. Rätt så barska vakter ser till att vi köar ordentligt.


Många fotograferar, många vill bli fotograferade här. Flaggorna på City Hall flaggar alla på halv stång. En del har skrivit plakat och lutat tillsammans med alla blommor mot staketet.









"Because of you, Mr Mandela, we could be friends and be in the same class and in the same school"
En sista hälsning kan man skriva både  datorn och i en vanlig kondoleansbok. Vi skriver och tackar och bockar, hej då Nelson! Du har gjort ett fantastiskt jobb på vår jord!
Hur många böcker har gått åt frågar jag - tio är svaret från bister vakt
Vi letar oss fram till Stadion, oj då, det kostar inget men man måste ha biljett och det har vi inte men vi får snart två av snälla människor. Vi förstår varför, alla som ville komma hit fick resa gratis på tåg och bussar mot uppvisande av biljetten.
Vi fick vara med, det var stort!






Massor av människor, musik strömmar mot oss, ett hav av människor och flaggor. Folk är klädda i Madiba-tröjor, sydafrikanska flaggor, ANC-tröjor, kläder med häftigt äkta Afrikastuk i alla färger och former.
Vi letar oss fram till blåa blocket där vi ska sitta. Madibas ansikte med texten  - "a Life Celebrated" syns på stora skärmar.







Folkfest, sydafrikaner är ett gungande folk, vilken rytm ...

Läktaren gungar när låten "Imagine" hörs. Talare och musikanter löser av varandra. Hela stadion gör vågen säkert tio gånger i sträck. Då och då lösgör sig ett gäng människor och gungar iväg, sjunger sig nerför och uppför läktargångar och ut på den öppna ytan. Vår sydafrikanska granne bredvid oss i bänken säger att så här var det för 20 år sedan när Mandela blev president, det var en underbar känsla och alla vill så gärna vara med och uppleva den igen.
Mandela - a Life Celebrated

En tidigare Springbookkapten (rugby, jättepopulär) talade varma ord om Mandelas kärlek till rugby och sport, fick rungande applåder. Den lokale ANC-ledaren talade, fick mindre rungande applåder. Men så kom Kapregionens  "premier" (Demokratisk Allians ledare och ledare för regionen) Helen Zille och vilken dynamisk kvinna detta var! Hon sjöng med kraftfull stämma en Madibasång och berättade att hon på morgonen varit och sagt farväl till Nelson på hans "lit de parade". Hon berättade att hans ansikte uttryckte att han var "resting in peace". Hon fick verkligen rungande applåder, härligt! Kan man tro att hon kan axla en liten flik av Mandelas mantel?

Tuffa Annie Lennox dök upp sedan och rappade loss om Hiv/Aids - bra gjort, här behöver man ta stora tag, än är det inte koll på läget.
Fotograferna borta men publiken är kvar, ser ni Nelson skymta över hjärtat?
Kvällens mest fotograferade man dök sedan upp framför oss. En tunn kille med många luckor i tandraden lyfte plötsligt på tröjan och vad hade han där om inte en tatuering på bröstet, en Nelson Mandela, säkert gjord för länge sedan. Ett jättegäng med fotografer fullständigt bombarderade honom med fotoknäppande och han bara njöt av stundens hetta och log glatt.
35-40 000 trodde polisen vi var där inne ...

I sann Madiba-anda går vi nu med förtröstan mot framtiden. Må hans vision om alla människors lika värde stå oss bi. Vi löser konflikter med kommunikation och vi behandlar alla med samma respekt och alla har samma rättigheter och skyldigheter. Vi måste alla gå i skolan och lära oss saker för att bli goda medborgare. Vila gott, håll kollen på oss på ditt moln där uppe!