Dags att stänga igen på Hunö

Så är det då höst, vår fina sommar är över för denna gång, fast fan tro´t, vilka fina dagar vi har haft här på ostkusten i mitten på september.

Tom vattnet har varit ganska varmt, så där 17 grader, vilket gör att fötterna domnar bort helt och hållet men vissa människor envisas trots allt med att det är skööönt!

Stefan och jag har varit här en vecka och denna gång stänger vi på tu man hand. Peter och Miriam bor i London och har därmed laga förfall. Lisa och Ola är fullständigt överlupna med arbete i september, speciellt Lisa, och därmed har dom absolut laga förfall likaså!

Vi saknar dom allihopa men det har gått jättebra med hjälp av en praktisk Stefan och med vinsch-hjälp, att få dom tunga sakerna, flotte och eka ur vattnet ändå.

Vi har städat på tomten och sorterat in virke så att det ligger torrt och fint. Stefan och Åke, tvärs över sundet, har fiskat med våra nya garn med tunt resultat. Bättre lycka nästa år får vi säga nu. Gäddorna slår fortfarande friskt i viken iallafall, det är mysigt.

Snart dags att åka tillbaka till civilisationen ganska nöjda med att ha jobbat duktigt. Men vi har ju hunnit med lite annat också. Lite sköna yogastunder på bryggan och en och annan liten slummer på soffan.

Nytt konstverk hinner vi också skaffa oss, nämligen i vackert skuret trä, ask och lind, från vår lokale konstnär Gösta Holmer.

Fiol, dragspel, gitarr, tom ett postiljonhorn uppe till höger

Det är en yra av olika instrument och blommor som Stefan har beundrat länge, där den hängt vid baren på Blankaholms värdshus. Den heter Heslevikedur (enligt Stefan) eller Kosmisk yra (enligt konstnären). Vilket passar bäst, vad tycker ni?

En skål i lusthuset med Skavdösundet i bakgrunden

Så är vi också bjudna på avskedsmiddag till våra vänner, Lisbeth och Åke tvärs över sundet i Skärsgården och det är alltid lika trevligt. Den snälla hunden Zelda tar emot oss med glädjeskutt på bryggan, framför allt skuttar hon mot Stefan, som är en jättebra lekkompis. Vi bjuds på gindrink i lusthuset allteftersom solen går ner över Gåsfjärden.

Lisbeth lagar underbar mat och kan dessutom spela dragspel

Därefter bjuds vi på en femrätters middag! Så fint och så gott! Vi börjar med en mycket god rökt ål och ifall vi inte skulle tycka om det så fanns det ett också en liten form med kantarellstuvning. Vi tyckte mycket om alltsammans förstås.
Till detta sjöngs ganska så många snapsvisor och sen lyckades vi också på ett svep sjunga oss igenom hela Taubes Eldarevals och det är inte många som klarar av detta men det gjorde vi!
Så trevlig kväll, det blev sent, natten blev mörk som den bara kan bli i småländska skärgården men med hjälp av stjärnorna, en nästan full måne och lite lyse från våra lanternor så tog vi oss sedan hem.

Fiskenät på tork, men ack, så liten fångst, bättre lycka nästa år

Nästa morgon är vidunderligt grann, solen går upp vid sjutiden. Nu, i mitten på september så går den upp precis bakom vår udde. Vilken underbar september vi haft, både på väst- och ostkust. Färgerna fullkomligt gnistrar överallt.

Sista dagen, tisdag den 24 september, allt är igenbommat, återstår bara att ta upp båten. Det gör vi som vanligt med Thomas hjälp på Lindnäs båtvarv. Den ska tvättas, motorn skall servas och sen ställas på plats i sin trailer och täckas.

Detta året har Stefan funderat mycket över båttjuvarnas framfart överallt. Enligt GP stäjls en båtmotor var fjärde timme. I våras stals minst 10 båtmotorer på Lindnäs. Alltså har Stefan förberett ett masonitskivebygge. Motorn skall byggas in, larmas så att larmet går så fort någon snudda vår lilla låda. Ve den som nuddar vår båtmotor, sirener ska ljuda och telefonsignaler skall rassla iväg.

Oljebyte pågår

Vi bygger, allt är noga förberett och till slut är allt klart. Båten är täckt med en färgglad röd presenning, masonitbygget är täckt. Sedan får det bli en extraresa hit för Stefan för att koppla till ett larm. Det må det vara värt!

Vi säger hej, tack och ses snart igen till Thomas och styr kosan mot Göteborg. Tack för denna underbara sommar. Snart är det vår igen!

FOFIH i Varberg 7-8 september

FOFIH - för oss finns inga hinder! Vi tror att det är 19e året som vi träffas, vi fyra sjuksköterskekompisar från Sahlgrenskakullen 1969 och med alla våra äkta män med oss i intakt och fin ordning!

Lotta, Åke, Inger, Anna, Lennart, Anders, Inger och Stefan - FOFIH-gänget

Denna gång träffas vi hos Inger och Åke i Varberg. Efter att vi sjungit vår fina Små, små bubblor bjuds vi på en härlig köttfärspaj, solen skiner och vi tas med på hemlig utflykt, en tripp till fyren Morups Tånge.

Morups Tånge i bakgrunden

Denna ligger mitt i ett natur-och fågelskyddsområde, ornitologer med fantastiska kameraobjektiv ser vi på väg ut att skåda diverse pippisar. En entusiast med extra långt objektiv berättar att det bor en tornfalk i själva fyren.

Utsikten är fantastisk denna fina dag. Det lilla samhället Glommen ligger ett stenkast bort.

Efter vandringen upp i tornet njuts Coronaöl och små delikata snittar. Mat och dryck är, som ni förstår, ett viktigt inslag på denna vår träff. Vi njuter varje minut!

Mums, ha en trevlig kväll och det hade vi! Ses igen nästa år!

Och vår favoritsång, Små, små bubblor sjöng vi flera gånger denna kväll. Så här går den:

Små, små bubblor porla fram

gör mig lycklig het och varm,

små, små bubblor gör livet värt att leva,

för jag tycker det är härligt, inget är besvärligt, allting är så härligt då ...

Skola in Viola på dagis, kul tycker både Viola och jag!

Första veckan i september - det är dags för Viola att börja på dagis, på avdelning Nova! Det är stort, dagis är en betydligt större värld än livet och tillvaron hos tidigare dagmamma Ingela. Men Viola har varit där förut, många gånger och hämtat Viggo, när Viggo gick på dagis.

Måndag morgon, vi går dit rätt så tidigt och har med oss en hel laddning saker, regnkläder, ombyte av kläder, stövlar mm. Det är bra för det regnar, vilket innebär full utrustning på! Och vilken tur, vi träffar direkt på Josefine och Philip, tvillingarna som bor två hus från Viola på Pärlvägen.

Josefine och Viola bakar kaka 

Sen träffar vi förstås Ersebeth och Mikaela, fröknarna på Nova. Ersebeth har jobbat med barn sen 70-talet och tycker att hon har ett jättebra jobb. Hon vet att små barn behöver lite ordning och reda, att dom alla har myror i brallan, att dom alla behöver vila mitt på dan, att alla måste lära sig att vänta på sin tur, att man måste hjälpas åt att städa upp, att små barn testar gränser och allt detta är bra.




Vad som också är bra med Ersebeth är att hon ser alla de tretton barn som hon har ansvar för som egna och solklara individer. Kära Mikaela var lika ny som jag själv denna första dag på dagis, hon är vikarie en månad och ingår i vikariepoolen.

En vattenpöl och fyra småkillar, hopp, hopp, stamp, stamp, kul!

Ersebeth övervakar

Obs, liten rödklädd småtting, stora byxor, stora stövlar som ramlade av minst 10 gånger på raken

Dag ett - vi går hem efter lunch, ganska så trötta både Viola och jag.

På väg till lekplatsen efter väl förrättat värv, dag ett

Vi cyklar sparkcykel hemåt, vi går till lekplatsen och sen så hämtar vi Viggo på hans skola, på fritids. Viggo är mycket nöjd med sin skola och med fritids - man får spela fotboll hur mycket som helst och Viggo bara älskar det! Han är så nöjd!

Nästa dag skiner solen, så härligt och nu är vi nästan hela dan på dagis. Jag får vara med också så nu vet både Viola och jag hur allt går till. Först är det lek ute och denna dag är det också fri rörelse dvs en av fröknarna sätter på hög musik och så är det hopp och skutt tillsammans med fröknarna och barnen från alla avdelningarna. Efter det är det dags för fruktstund och lite mera lek. Sen går vi in och då är det samling på runda röda mattan. Då får man leka lekar, sjunga och träna på att sitta stilla förstås.

Snabb rutschkana, kul att åka med Philip

Lunch blir det ca 11.30 och hälften av barnen sitter med Mikaela, hälften med Ersebeth. Maten serveras till alla i tur och ordning, man får mjölk eller vatten att dricka. Lite mat serveras till att börja med men mera blir det gärna till den som äter upp. Grönsaker finns olika sorter men ganska lite och det räcker och blir över.
Efter maten är det dags för vila. Alla barnen får sin egen kudde med ett eget örngott och alla får ta hit ett gosedjur. Viola väljer att ta hit en liten hund. Vila gör man i så där 40 minuter och helt klart, det är inte helt lätt att koppla av och ligga stilla. Tre små barn av 13 somnar och sover gott!

Sen är det lite fri lek och bus inomhus. Man kan bygga med lego, lägga pussel, spela spel mm.
Halv tre blir det mellanmål, man får dricka och goda runda smörgåsar med smör och pålägg, ost skinka eller salami. Och nu ser man att de barn som åt lite till lunch är jättehungriga och fullständigt kastar i sig sin runda, goda macka och genast vill ha en till.
Men se, det går inte utan nästa blir en hård, med eller utan prickar. Sen kan man kanske få en halv mjuk, kanske bara! Och då säger kloka Ersebeth att får dom äta fritt så vill dom små liven inte ha middag när dom kommer hem och det är ju inte bra så klart. I dag går vi hem efter mellanmålet.

Nu bygger vi högt torn

Rätt bra saker att pilla med

Nästa dag börjar allvaret i lite högre grad, då stannar jag till fruktstunden och sen, mitt i sandtårtekalaset i sandlådan så kramar jag liten Viola, säger hejdå och jag hämtar dig om en stund och det gör jag, strax före mellanmålet. Allt har gått bra. Lite snurrigt vid vilan kanske, men när gosehunden plockades fram så blev det bättre.

Dag 4 säger Viola när jag hämtar henne vid tretiden: "mormor, det är jobbigt på dagis!"
Oj, oj, det kom verkligen från hjärtat, man förstår att det är jättejobbigt, man förstår att lilla envetna Viola helt klart testar gränserna och mäter sina krafter mot Ersebeth och att dom förhoppningsvis hittar både överensstämmelse och kompromisser.

Dag 5, det går bra, Josefine är en bra kompis, härligt, första veckan är avklarad och det har gått bra! Bra jobbat, Viola! Jag är så stolt över dig!

Och varje dag har vi hämtat en nöjd Viggo på fotbollsplanen på fritids, så härligt!

Viggo sköter målet superbra, tar massor av hårda skott

Kära storasyster Vilda har blivit så stor så hon behöver inte vara på fritids längre. Nio år, då får man gå hem själv. Vildas kompis Liv fyllde år på tisdagen och då ordnade Vilda och kompisen Bea med ett överraskningsbad på kvällen och sen fick alla tårta, kul!

Fredag, denna gång är uppdraget slutfört och jag åker hem till Göteborg och Stefan. Nästa dag, lördag börjar vår FOFIH-helg!

Syster Yster på utflykt!

Det är tidig höst och dags för årets Syster Yster utflykt! Syster Yster, en gemensam nämnare, vi är alla sjuksköterskor och vi träffades på hjärtintensiven, vår då gemensamma arbetsplats på SU, Östra. Ingen av oss arbetar kvar på själva avdelningen men vi träffas och gör något kul en gång om året. För detta ändamål avsätter vi den runda summan av 100 kr varje månad.
Vilka är vi då? Jo, Annika, som är kvar på Östra och arbetar med forskning och kör arbetsEKG på hjärtlab. Tina arbetar på hjärtmottagningen. Gunnel finns numera på Kontaktpunkten på Högsbo sjukhus där hon svarar på frågor om pacemakrar och om allt möjligt, mest om hjärtat. Maria arbetar på vårdcentral främst som diabetessjuksköterska och jag startar strax mitt tredje år som pensionär och är rasande nöjd med detta.

Tina, Inger, Annika, Maria och Gunnel = Syster Yster

Under årens lopp har vi varit i Köpenhamn, vi har vandrat på Österlen, vi har varit på Hunö hos mig, vi har bott hos Gunnel i Stockevik på Tjörn och vandrat runt Dyrön, tillika badat bastu där. Vi har varit i Varberg, badat bastu och doppat oss i ett kallt hav på kallbadhuset, vi har lögat oss på Smögens havsbad och förra året var vi i Värmland på konst och kulturtripp.

Detta år åkte vi inte så långt, vi åkte till Borås, hör och häpna och sedan nästan till Jönköping! Och vad i all världen kan man göra på dessa platser? Jo, det visade sig vara mera spännande än man kunde tro.








I Borås går vi på skulpturvandring med guide. Visste ni att Borås på senare år av många kallas för Skulpturstaden? Helt rätt, säger vi efter vår tur på stan. Dessutom lyser gamla kungar och riddare med sin frånvaro, allt är nytt och annorlunda.

Flickan heter "Rådjur"

Den första vi ser är en flicka med långa, fina trägrenar som arm och ben. Hon ser glad och fräck ut och med en liten pinnochionäsa. Hon ser ut att höra ihop både med skog och stad och är gjord av en tjeckoslovakisk konstnär född 1967, Klara Kristalova.

Själva Pinnochio, 9 meter hög, tror jag, såg vi på lite avstånd, där han oförväget vandrar in i Borås. Jim Dine heter konstnären och självklart har Pinnochio gett upphov till många, många diskussioner. Främst har man väl undrat vad Pinnochio har i Borås att göra men jag skulle nog vilja säga att han passar ganska bra in. Sagan om vad lögnen kan göra med ens näsa och själ kan ju vara värd en plats även i dagens tillvaro.




Carl Fredrik Reuterswärds Non-Violence revolver känner vi nog alla till och den finns på flera platser i vår värld. I Borås finns en knutslagen pistol, den enda i sitt slag och den står i Anna Linds Park. Men Carl Fredrik har också, år 2010, gjort "Var rädd om jorden", en staty som står utanför Kulturhuset i Borås.

"Var rädd om jorden"

Det är ett utropstecken på håll. På nära håll är det vår vackra jordglob men med en atomexplosion eller en sorts eruption på toppen, en jord som detonerar. Han vill förmedla att vi skall vara rädda om vår jord och om varandra, att vi ska leva så att vi inte förgiftar, överkonsumerar och stressar och utarmar jordens resurser.

Reuterswärd är en fantastisk människa, vid 55 års ålder fick han en stroke som förlamade hans högra sida. Sedan dess har han arbetat hårt för att lära sig skriva och måla, nu med vänster hand. Som vi kan se har det gått strålande bra!






Borås är inte Borås om det inte regnar lite och när det är dags att titta på den stora gröna kaninen, "Mate Hunting" av Marianne Lindberg de Geer, öser regnet ner.

Lite våt om tassarna, men rätt söt

Men vi låter oss inte förtröttas utan lyssnar under paraplyerna till vår guide, som berättar om kaninen, hämtad från sagans magiska värld, Alice i Underlandet. Det finns många kaniner, spridda över Sverige och visst, Mate Hunting betyder parningsjakt eller jakt på en kompis. Det är dessutom bråttom, i kaninens ögon rör sig klockvisare som håller koll på tiden.











Nästa, statyn "Bodhi" i Viskans vatten av Fredrik Wretman. En blivande Buddha kallas för Bodhi, vilket betyder upplyst på sanskrit. Statyn är en modell av konstnären själv, vilket lär ha irriterat Boråsarna, kanske tycker dom att det är förmätet att han får sitta där med upphöjt lugn och med ansiktet vänt mot öster och spegla sig i Boråsarnas vatten. Men man kan inte annat än tycka om den, den utstrålar lugn i vår hektiska värld.

Han utstrålar vishet och lugn, det är inte svårt att tycka om ..

Detta och många flera häftiga, vackra, nya, djärva statyer såg vi i Borås, jag/vi alla var imponerade! Åk dit och titta! Missa inte heller Charlotte Gyllenhammars overallklädda lilla barn, som står och tittar vid vattnet mot parken, den är fin!




Vi gick också en vända in på Kulturhuset och tittade på utställningen "I want to hold your hand" som inte är en Beatlesutställning men väl en hyllning till popen, 50 år gammal. Detta med utgångspunkt från Beatles besök i Borås och deras egentliga genombrott år 1963.

En av två videoinstallationer med Beatles på utställningen, bäst tyckte jag ..

Självklart trodde vi att Beatles skulle få en lite större plats på utställningen men det var punk, progg, kanske lite dansband och mycket lokala band, mest berömda i Borås. Kanske var det mest kul för boråsarna.









Oj, oj en härlig eftermiddag, nu gick färden vidare till vårt eminenta boende för natten, till Lilla Skottek, B&B i Ulricehamn. För 300 kr per man fick vi boende, lakan och frukost, inte illa!

Kall jordgubbsgazpacho till förrätt, å, det var så gott!! Vadå duk, det behöver man ju inte

Sköna sängar men kanske inte jättemysigt. Man får vad man betalar för. Trevligt hade vi iallafall. Tina och Annika hade ordnat mat och vin för femtielfte gången. Nästa gång vet vi att det är inte deras tur!!
Men tusen tack, det gjorde ni så bra, stek med sås och potatis och god efterrätt och som alltid goda viner, vi bugar och tackar!

Nästa dag bär det av mot Gunillaberg, som ligger mellan Ulricehamn och Jönköping, mitt ute i skogen.
Här har sedan 5 år tillbaka blomster och naturkonstnären Tage Andersson från Danmark bott och skapat en alldeles egen och otrolig värld tillsammans med sin sambo (en yngre kopia av Tage) och sitt gäng. Tyvärr träffade vi inte den gode Tage, för han var i Köpenhamn men vad vi förstår råkar turisterna (såna som vi alltså) mer eller mindre i extas och sliter upp sina mobiltelefoner för att fotografera när han kommer gående i sina yllestrumpor och äppelknyckarbyxor, som han har haft i 40 år och som en skräddare i Köpenhamn syr upp åt honom. Det fotograferas en hel del på Gunillaberg. Det finns mycket vackert och mycket annorlunda skönhet att fånga på sin lins.

Tina och Maria beundrar portalen som så fint ramar in det lila prunkande ..

Tage blandar det naturliga med installationer, blommor med smide, en död trädgren med kacklande ankor. Man ser oväntade vackra saker överallt, tom djuren på gården är speciella. Det finns kossor, vietnamesiska grisar, hönor och tuppar, arbetshästar, getter och stora gumsar, alla noga utvalda och bakom eller framför gråvackra staket gjorda av vidjor.

När vi kom låg två stora gumsar framför huvudbyggnaden som statyer i två timmar. Inte förrän Annika i röd tröja närmade sig för att säga hej blev vi riktigt säkra på att de var levande.

Mycket grått, många gråa staket, de två päronträden tillsammans med två små hus för hönsen

Årets hårda vinter tog livet av två fina päronträd och raskt blev dom en installation. Varje avbruten trädgren, varje slarvigt utlagd vedhög ligger där med ett syfte. Blommor och blomkrukor har lyfts upp och står i ögonhöjd, ej på marken.

Nytt för i år är orangeriet, ett stort växthus, där växterna skall få övervintra istället för att fraktas till Köpenhamn. Det är kallt på Gunillaberg, växtzon 5, vintern kommer tidigt och varar länge. Här skall det också finnas kamelior, som förväntas blomma redan i mars.
Konserter med sång, dans och balett är en del av verksamheten, kulturen blommar mitt i västgötaskogen. Musik under Allhegonahelgen kommer att avsluta säsongen.

Överallt, runt om i skogen finns konst och dessutom är själva naturen vidunderligt skön. Liljor är en favoritblomma.

Gunillabergs huvudbyggnad är en utställningslokal, en stor flygel dominerar entrén. Ur denna strömmar vacker musik och huset är fyllt av vackra möbler, kakelugnar, konst av allehanda slag. Inredningen har nära anknytning till naturen och överraskar med sina färger och sin enkelhet. Det enkla är det sköna, så sant så!

Tage själv på väggen

Själva Gunillabergs herrgård hade sin storhetstid under 1600-talet då drottning Kristina använde det som jaktslott. Hon förärade det år 1642 till militären Johan Printz som tack för hans insats i 30-åriga kriget. Han var en färgstark och driftig person som uppförde den nuvarande huvudbyggnaden i karolinerstil och döpte den efter sin mamma Gunilla.

Stilleben

Enkelhet och starka färger

Sömn under lampa med inbyggd grönska

Herrgården gick sen över i familjen Lilliecreutz ägo. De byggde de två flyglarna och anlade terassträdgården med stenmurar och trappor, fiskdamm och vilthägn. De ville "åter till naturen", vilket var typiskt för 1700-talet. Familjen Ehrner, som ägde den åren innan Tage Andersson tog över, arbetade också för att återuppliva glansdagarna under Johan Printz tid.

Promenad i dalen bakom huvudbyggnaden

Den lilla sjöjungfrun har hängt sin klänning på tork

Vad är detta för ett litet hus?

Så bra, precis vad jag behövde, en toalett! Extra mys, halmströ på golvet

Sen var det helt enkelt bara dags för lite lunch på cafeét. Dagens soppa med bröd och sen kaffe med en smaskig Tagekaka.

Hallå där, dags för fika på kafeet, Annika kallar!

Vi kan bara konstatera att detta var en fantastisk upplevelse och det är lätt att förstå att folk vallfärdar hit. En oas mitt i den stora skogen, så mycket vackert!

En sista bild på det vackra grå mitt i det gröna!

Slut på denna helg, vi rundar av med en liten vända in i Gällstad, där vi shoppar lite sköna ylletröjor innan vi vänder åter till Göteborg. Tack för en härlig helg, alla glada syster yster systrar!