| Vår lilla grupp med Madiba som pekar och visar och berättar |
Gunnel och PA vill gärna åka hit. Via svenska Katarina Stigsson på South Beautiful Guest House ordnas vi en promenad i kåkstaden tillsammans med Madiba, guide och inofficiell borgmästare i Khayamandi.
| Så här kan det se ut, gata kantad med plåtskjul |
Här bor 40 000 människor, svarta och färgade. Stellenbosch är universitetsstad och antalet studenter är ungefär lika många, kanske lite fler. Men ganska många i Khayamandi bor bra. Madiba bor i ett fint stenhus. Ett antal bra hus kan man se på Khayamandis sluttningar. Men ett stort antal bor också i skjul gjorda av överskottsvirke, plåt etc. Madiba gör en guidad tur här med turister nästan varje dag. Vi är många som vill se och vi är välkomna. Man vet att vi betalar för oss och att inkomsterna går till barnen i dagis och skola.
| Se mannen längst bak, som en knalle förr i tiden, säljer han sina saker |
Madiba har mycket att berätta. Först och främst berättar han att Khayamandi bildades år 1946. På den tiden var det endast män här. De bodde i gemensamma logier och arbetade i Stellenbosch-området. Kvinnor och barn kom hit och fick leva och bo här först 1986 då apartheid var på upphällningen. En stor brist på bostäder uppstod, och små hus och skjul började byggas av allt överskottsmaterial man kunde hitta.
| Ung mamma med två små fina barn |
| Mobiltelefon, jätteviktigt och bra! Kunskapen på internet, inte minst! |
Vi har lärt oss att ett bra boende är inte det första man prioriterar. Viktigt är mobiltelefon, TV, högtalaranläggning och väldigt gärna en bil. Arbetslösheten är stor, missbruket likaså. Men HIV/AIDS har minskat, säger Madiba.
| Så här fint kan det vara ibland, både kylskåp och TV |
| Den här tjejen vill inte bli solbränd ... |
Han säger också att vi ska inte ge pengar till folk i Khayamandi, som pekar på magen och säger att dom är hungriga. Men vi kan gå till affären och köpa något att äta och dessutom se till att öppna förpackningen så att man inte kan gå tillbaka och byta den mot pengar. Tyvärr missbrukar många och då går det till droger.
| Fårskallar till försäljning! |
Om man är hungrig kan man köpa ett fårhuvud, en kvarleva från apartheidtiden, när svarta inte fick äta samma som vita och vad blev det då över, jo bl a fårhuvud. Madiba berättar att man äter kinderna, jättegott! Vi förundras över alla dumheter apartheidsystemet kunde hitta på!
| Hårt jobb att hålla sig ren och fin, inga tvättmaskiner synliga |
I lokala puben bryggs det egna ölet! Vår bryggerska blandar ihop ingredienserna i stora baljor och sedan får det stå och jäsa i 24 timmar. Jag skulle inte tro att smaken är så sofistikerad, den mjölkvita drycken luktar mycket mäsk.
Detta dracks dock med stort välbehag av den enda kunden i puben.
| Mamas hjälpreda och blivande lärare. Vi kan inte undgå att imponeras av de magnifika afrikanska formerna, kurvigt, minst sagt! |
Vi hälsar på på dagis. Mama, Madibas fru, ansvarar för skötsel och organisation. Det finns ett för lite mindre barn och ett för större barn. En fantastisk ordning och reda, barnen är som små ljus.
Dom större barnen äter lunch, en röra med ris, köttfärs och grönsaker, som ser riktigt gott ut. Här finns 3 vuxna på 60 barn, personaltätheten är inte hög! Barnen verkar må bra men säkert är det inte lätt för vuxna att räcka till. Väggarna pryds av många fina hemmagjorda affischer tex om när man ska tvätta händerna, hur man ska uppträda och vara mot varandra och vad som är viktigt i samvaron.
| PA visar bilder, så kul tycker småttingarna! |
| Mama, engagerad i sin verksamhet, glad och tacksam för all hjälp många svenskar bidrar med |
På dagis för dom små står Mama själv och berättar att verksamheten varit i gång i mer än 5 år. Hon säger också att hon är så glad för den hjälp hon får från flera svenskar, från paret Stigsson i Stellenbosch och från Samira och Björn som skriver Sydafrikabloggen. Dom hjälper till ofta, dom hjälper till mycket gärna och är ett fantastiskt stöd för verksamheten.
| Detta sofistikerade byggnadsverk måste bara visas, en pissoar, inte så jätteprivat men med snygg avrinning ner i marken! |
Våra vänner Samira och Björn, sa för inte så länge sedan att Khayamandi är en "bra" kåkstad. Den är inte jättestor, människorna känner varandra, Madiba är en bra borgmästare, som håller koll på människor och skapar ordning och reda på sitt glada sätt. Björn sa, att Khayamandi är ungefär som en svensk campingplats, man samlas och äter tillsammans, en har potatis, en annan har korv, man hjälps åt och så blir det bra. Även när människor får det bättre så vill dom bo i sin kåkstad och då blir det i ett bättre hus, alla kåkstäder har sitt Bevery Hills!
Vi alla tre och Stefan, som inte kan motstå detta, besökte också Khayamandi på fredagskvällen, då är det nämligen Amazink Live Show och vilken bra show! De flesta av artisterna, bor i Khayamandi, en hel del av dom studerar på Universitetet.
| Välkomna allihopa, kul att vara här säger vi med PA i spetsen! |
| Jättesöta tjejer, underbara färger |
Vi blir mycket väl mottagna med fullt hålligång utanför entrén. Musiken bara vibrerar! Glada artister bjuder på sig själva!
Innan föreställningen äter vi afrikansk buffé, kycklingklubba, en bit lamm, korv, grönsaksröra, ris, bönor och majsmjölspudding. Detta sista är den afrikanska billiga basfödan, mycket mättande, ganska smaklös, troligen inte så mycket vitaminer i men helt okej. Vi gör heder åt maten och den goda ölen!
| Kyckling, lamm och så lite korv, tack! |
Sen är det dags! Föreställningen kan börja! Sång, musik och afrikansk, häftig, jublande och sprittande dans, så bra! Men ni får komma och se själva! För 200 Rand (120 kronor) för föreställningen, det kostar inte mycket! En fullsatt lokal bådar gott för framtiden!
| Gänget på Amazink Live |
| Sista medlemmen i gänget, kunde inte motstå mysiga vita prickar i ansiktet ... |
Framför denna staty i Stellenbosch står tavlan med hälsningen från Nelson Mandela
"It always seems impossible, until it`s done" - att komma ihåg när det tycks tufft och svårt att förändra världen. På vita bladet till höger står en hälsning till Mandela själv, "Rest in the peace, you gave us", fint skrivet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar