Mamma Alice skall flytta!

Vår mamma Alice, våra barns mormor, våra barnbarns mormorsmor, skall nu flytta för andra gången i sitt snart 94-åriga liv. Första gången var när hon som ung, flyttade från sitt föräldrahem, Nilsagården i Vilg, Fotskäl till det hus i Holmåkra, Björketorp, där hon bott i hela sitt liv. Året var 1951 och i bagaget hade hon tre flickor, mina två systrar Lena och Monica och så jag själv, då 3 år.
Huset hade min pappa Uno byggt med familj och vänners hjälp. Tre pojkar, Jan, Tommy och Bertil kom till under de närmaste fem åren, familjen blev fulltalig.

Över 60 år har mamma bott här och det är inte lätt att flytta. Så många minnen, så många kalas, så många barnafötter som trampat golven här, så mycken härlig matdoft som slingrat sig uppför trappan.

Frukostdags, Borås Tidning och fil med maränger! Det är jättegott sa mamma och berättade när vår son Peter till sin oändliga förtjusning fick fil med maränger till frukost, när han hälsade på hos sin mormor för länge sen!

Här i köket och i rummet bredvid har mamma haft sin främsta hemvist de sista åren. Hemtjänst har kommit morgon och kväll och sista tiden också mitt på dan. Alla är jättesnälla men ett oändligt antal nya ansikten har dykt upp hela tiden. Det blir jobbigt att gång på gång berätta för alla hur man vill ha det.

Men visst är det bra i detta gamla kära köket och visst är det lätt att glömma bort hur mörk och lite ensam vintern kan bli. Monica och övriga syskon och familjen har hälsat på ofta.

Nu har mamma fått plats på äldreboendet Almäng i Fotskäl. Mamma är född och uppvuxen i Fotskäl och min syster Lena bor i mammas föräldrahem, Nilsagården som ligger ungefär två km från Almäng. Holmåkra, där mamma bott i mer än 60 år ligger 4-5 km åt andra hållet. Det kan inte bli bättre!

Fina Nilsagården, där min syster Lena nu bor. 

Jag åker hem för att under några dagars tid hjälpa till att packa ihop lite av det som min mamma vill ha med sig. Mamma har redan sett ut mycket av det hon vill ha. Men det är inte lätt att välja. Det tar sin tid.

Dom fina hibiskusarna, ska dom med eller inte? Jo, just nu står
en av dom fina i matsalen på Almäng

Mina systrar, bröder, svägerskor, alla hjälps vi åt. Vi kör tillsammans över teakhyllan, där alla fotona skall stå, en skön stol, som varit vår bror Bertils, stolar, bord, TV, skåp, tavlor, fotografier, små rosenmattor mm.

Monica och Lena har precis bäddat och svåger Ove sätter upp lampan i fönstret

Många foton får plats, alla album och fina böcker om kungen och Sylvia finns i hyllan

Underbara små dukar till älskad mormor, visst har våran Lisa gjort denna!

Fint fönster med spetsgardiner och utsikt mot trädgården

Fortfarande lite tomt, tavlor, rosenmattor och mammas köksbord och stol skall på plats,
så blir det lite som hemma. Det är viktigt med en plats där man kan läsa sin tidning och skriva.

Det tar några dagar, måndag den 11 augusti är det inflyttning. Mamma och mina systrar åker dit lagom till eftermiddagskaffet.

Efter 10 dagar, ganska mycket är ganska bra! Tavlor med Fotskäls kyrka, Nilsagården och ett verk av
mammas kusin Alice pryder väggen

Nu har det gått mer än 10 dagar och mamma konstaterar att det är ju inte så bra som hemma men ändå är det lite som är bra:
varje måndag är det andakt kl 11 (så på måndagar kan jag inte komma dit och hälsa på). I måndags var det välkände pastor Svennungsson som kom.
på tisdan var det frågesport (och mamma kunde förstås nästan allt),
maten är ganska god (inte perfekt men det finns sånt som är gott),
sängen är bra
det är riktigt fint om än inte så mysigt som hemma (väggarna är för grå)

En annan sak som är bra, det är att nästan alla som arbetar här kommer från Björketorp eller Fotskäl och mamma känner allas föräldrar, syskon och hela släkten. Många av de äldre som bor här kommer också från trakten så det finns så många igenkänningspunkter, vilket är härligt.

Här finns en Minnenas trädgård, med många skyddade platser att sitta på. Ingen trafik tränger sig på utan det är förvånansvärt lugnt. Jordgubbsplantor breder ut sig i bakgrunden, gräslök och persilja prunkar, krusbärs-och vinbärsbuskar finns och stånd med havre och korn minner om handfast jordbruk i yngre dagar.