Syster Yster på utflykt!

Det är tidig höst och dags för årets Syster Yster utflykt! Syster Yster, en gemensam nämnare, vi är alla sjuksköterskor och vi träffades på hjärtintensiven, vår då gemensamma arbetsplats på SU, Östra. Ingen av oss arbetar kvar på själva avdelningen men vi träffas och gör något kul en gång om året. För detta ändamål avsätter vi den runda summan av 100 kr varje månad.
Vilka är vi då? Jo, Annika, som är kvar på Östra och arbetar med forskning och kör arbetsEKG på hjärtlab. Tina arbetar på hjärtmottagningen. Gunnel finns numera på Kontaktpunkten på Högsbo sjukhus där hon svarar på frågor om pacemakrar och om allt möjligt, mest om hjärtat. Maria arbetar på vårdcentral främst som diabetessjuksköterska och jag startar strax mitt tredje år som pensionär och är rasande nöjd med detta.

Tina, Inger, Annika, Maria och Gunnel = Syster Yster

Under årens lopp har vi varit i Köpenhamn, vi har vandrat på Österlen, vi har varit på Hunö hos mig, vi har bott hos Gunnel i Stockevik på Tjörn och vandrat runt Dyrön, tillika badat bastu där. Vi har varit i Varberg, badat bastu och doppat oss i ett kallt hav på kallbadhuset, vi har lögat oss på Smögens havsbad och förra året var vi i Värmland på konst och kulturtripp.

Detta år åkte vi inte så långt, vi åkte till Borås, hör och häpna och sedan nästan till Jönköping! Och vad i all världen kan man göra på dessa platser? Jo, det visade sig vara mera spännande än man kunde tro.








I Borås går vi på skulpturvandring med guide. Visste ni att Borås på senare år av många kallas för Skulpturstaden? Helt rätt, säger vi efter vår tur på stan. Dessutom lyser gamla kungar och riddare med sin frånvaro, allt är nytt och annorlunda.

Flickan heter "Rådjur"

Den första vi ser är en flicka med långa, fina trägrenar som arm och ben. Hon ser glad och fräck ut och med en liten pinnochionäsa. Hon ser ut att höra ihop både med skog och stad och är gjord av en tjeckoslovakisk konstnär född 1967, Klara Kristalova.

Själva Pinnochio, 9 meter hög, tror jag, såg vi på lite avstånd, där han oförväget vandrar in i Borås. Jim Dine heter konstnären och självklart har Pinnochio gett upphov till många, många diskussioner. Främst har man väl undrat vad Pinnochio har i Borås att göra men jag skulle nog vilja säga att han passar ganska bra in. Sagan om vad lögnen kan göra med ens näsa och själ kan ju vara värd en plats även i dagens tillvaro.




Carl Fredrik Reuterswärds Non-Violence revolver känner vi nog alla till och den finns på flera platser i vår värld. I Borås finns en knutslagen pistol, den enda i sitt slag och den står i Anna Linds Park. Men Carl Fredrik har också, år 2010, gjort "Var rädd om jorden", en staty som står utanför Kulturhuset i Borås.

"Var rädd om jorden"

Det är ett utropstecken på håll. På nära håll är det vår vackra jordglob men med en atomexplosion eller en sorts eruption på toppen, en jord som detonerar. Han vill förmedla att vi skall vara rädda om vår jord och om varandra, att vi ska leva så att vi inte förgiftar, överkonsumerar och stressar och utarmar jordens resurser.

Reuterswärd är en fantastisk människa, vid 55 års ålder fick han en stroke som förlamade hans högra sida. Sedan dess har han arbetat hårt för att lära sig skriva och måla, nu med vänster hand. Som vi kan se har det gått strålande bra!






Borås är inte Borås om det inte regnar lite och när det är dags att titta på den stora gröna kaninen, "Mate Hunting" av Marianne Lindberg de Geer, öser regnet ner.

Lite våt om tassarna, men rätt söt

Men vi låter oss inte förtröttas utan lyssnar under paraplyerna till vår guide, som berättar om kaninen, hämtad från sagans magiska värld, Alice i Underlandet. Det finns många kaniner, spridda över Sverige och visst, Mate Hunting betyder parningsjakt eller jakt på en kompis. Det är dessutom bråttom, i kaninens ögon rör sig klockvisare som håller koll på tiden.











Nästa, statyn "Bodhi" i Viskans vatten av Fredrik Wretman. En blivande Buddha kallas för Bodhi, vilket betyder upplyst på sanskrit. Statyn är en modell av konstnären själv, vilket lär ha irriterat Boråsarna, kanske tycker dom att det är förmätet att han får sitta där med upphöjt lugn och med ansiktet vänt mot öster och spegla sig i Boråsarnas vatten. Men man kan inte annat än tycka om den, den utstrålar lugn i vår hektiska värld.

Han utstrålar vishet och lugn, det är inte svårt att tycka om ..

Detta och många flera häftiga, vackra, nya, djärva statyer såg vi i Borås, jag/vi alla var imponerade! Åk dit och titta! Missa inte heller Charlotte Gyllenhammars overallklädda lilla barn, som står och tittar vid vattnet mot parken, den är fin!




Vi gick också en vända in på Kulturhuset och tittade på utställningen "I want to hold your hand" som inte är en Beatlesutställning men väl en hyllning till popen, 50 år gammal. Detta med utgångspunkt från Beatles besök i Borås och deras egentliga genombrott år 1963.

En av två videoinstallationer med Beatles på utställningen, bäst tyckte jag ..

Självklart trodde vi att Beatles skulle få en lite större plats på utställningen men det var punk, progg, kanske lite dansband och mycket lokala band, mest berömda i Borås. Kanske var det mest kul för boråsarna.









Oj, oj en härlig eftermiddag, nu gick färden vidare till vårt eminenta boende för natten, till Lilla Skottek, B&B i Ulricehamn. För 300 kr per man fick vi boende, lakan och frukost, inte illa!

Kall jordgubbsgazpacho till förrätt, å, det var så gott!! Vadå duk, det behöver man ju inte

Sköna sängar men kanske inte jättemysigt. Man får vad man betalar för. Trevligt hade vi iallafall. Tina och Annika hade ordnat mat och vin för femtielfte gången. Nästa gång vet vi att det är inte deras tur!!
Men tusen tack, det gjorde ni så bra, stek med sås och potatis och god efterrätt och som alltid goda viner, vi bugar och tackar!

Nästa dag bär det av mot Gunillaberg, som ligger mellan Ulricehamn och Jönköping, mitt ute i skogen.
Här har sedan 5 år tillbaka blomster och naturkonstnären Tage Andersson från Danmark bott och skapat en alldeles egen och otrolig värld tillsammans med sin sambo (en yngre kopia av Tage) och sitt gäng. Tyvärr träffade vi inte den gode Tage, för han var i Köpenhamn men vad vi förstår råkar turisterna (såna som vi alltså) mer eller mindre i extas och sliter upp sina mobiltelefoner för att fotografera när han kommer gående i sina yllestrumpor och äppelknyckarbyxor, som han har haft i 40 år och som en skräddare i Köpenhamn syr upp åt honom. Det fotograferas en hel del på Gunillaberg. Det finns mycket vackert och mycket annorlunda skönhet att fånga på sin lins.

Tina och Maria beundrar portalen som så fint ramar in det lila prunkande ..

Tage blandar det naturliga med installationer, blommor med smide, en död trädgren med kacklande ankor. Man ser oväntade vackra saker överallt, tom djuren på gården är speciella. Det finns kossor, vietnamesiska grisar, hönor och tuppar, arbetshästar, getter och stora gumsar, alla noga utvalda och bakom eller framför gråvackra staket gjorda av vidjor.

När vi kom låg två stora gumsar framför huvudbyggnaden som statyer i två timmar. Inte förrän Annika i röd tröja närmade sig för att säga hej blev vi riktigt säkra på att de var levande.

Mycket grått, många gråa staket, de två päronträden tillsammans med två små hus för hönsen

Årets hårda vinter tog livet av två fina päronträd och raskt blev dom en installation. Varje avbruten trädgren, varje slarvigt utlagd vedhög ligger där med ett syfte. Blommor och blomkrukor har lyfts upp och står i ögonhöjd, ej på marken.

Nytt för i år är orangeriet, ett stort växthus, där växterna skall få övervintra istället för att fraktas till Köpenhamn. Det är kallt på Gunillaberg, växtzon 5, vintern kommer tidigt och varar länge. Här skall det också finnas kamelior, som förväntas blomma redan i mars.
Konserter med sång, dans och balett är en del av verksamheten, kulturen blommar mitt i västgötaskogen. Musik under Allhegonahelgen kommer att avsluta säsongen.

Överallt, runt om i skogen finns konst och dessutom är själva naturen vidunderligt skön. Liljor är en favoritblomma.

Gunillabergs huvudbyggnad är en utställningslokal, en stor flygel dominerar entrén. Ur denna strömmar vacker musik och huset är fyllt av vackra möbler, kakelugnar, konst av allehanda slag. Inredningen har nära anknytning till naturen och överraskar med sina färger och sin enkelhet. Det enkla är det sköna, så sant så!

Tage själv på väggen

Själva Gunillabergs herrgård hade sin storhetstid under 1600-talet då drottning Kristina använde det som jaktslott. Hon förärade det år 1642 till militären Johan Printz som tack för hans insats i 30-åriga kriget. Han var en färgstark och driftig person som uppförde den nuvarande huvudbyggnaden i karolinerstil och döpte den efter sin mamma Gunilla.

Stilleben

Enkelhet och starka färger

Sömn under lampa med inbyggd grönska

Herrgården gick sen över i familjen Lilliecreutz ägo. De byggde de två flyglarna och anlade terassträdgården med stenmurar och trappor, fiskdamm och vilthägn. De ville "åter till naturen", vilket var typiskt för 1700-talet. Familjen Ehrner, som ägde den åren innan Tage Andersson tog över, arbetade också för att återuppliva glansdagarna under Johan Printz tid.

Promenad i dalen bakom huvudbyggnaden

Den lilla sjöjungfrun har hängt sin klänning på tork

Vad är detta för ett litet hus?

Så bra, precis vad jag behövde, en toalett! Extra mys, halmströ på golvet

Sen var det helt enkelt bara dags för lite lunch på cafeét. Dagens soppa med bröd och sen kaffe med en smaskig Tagekaka.

Hallå där, dags för fika på kafeet, Annika kallar!

Vi kan bara konstatera att detta var en fantastisk upplevelse och det är lätt att förstå att folk vallfärdar hit. En oas mitt i den stora skogen, så mycket vackert!

En sista bild på det vackra grå mitt i det gröna!

Slut på denna helg, vi rundar av med en liten vända in i Gällstad, där vi shoppar lite sköna ylletröjor innan vi vänder åter till Göteborg. Tack för en härlig helg, alla glada syster yster systrar!