Till Somerset West och Sydafrika igen!

Det är mörkt i Göteborg redan klockan fem, det regnar och det blåser, hösten är ovillkorligen här. Tidningen är avbokad, alla bestyr är utförda, huset skall hyras ut till goda vänner och är i tryggt förvar. Alla hej då till kära familjen och till likaledes kära vänner är gjorda, Stefan är redan på plats i Sydafrika, nu bär det av!

Trippen med Turkish Airlines går bra och den 8 november landar jag i Kapstaden där käre Stefan i shorts möter och han har sommaren med sig, blå himmel, vita sommarmoln, ljumma vindar, visst är det fantastiskt, sommar här och vinter på norra halvklotet. Men det har varit en tuff vinter för Kapstadsregionen, massor av regn, ruggigt och kallt. Säkert har många frusit i dragiga och tunna hus och skjul.

Vi kör vanliga motorvägen från flygplatsen till Somerset West, där vi bor. Vi passerar de välkända kåkstäderna längs vägen. Kanske ser det lite renare ut men det är ju förskräckliga ruckel som människor bor i. Märk väl, dom är inte gamla utan bildades när apartheidregimen släppte på sina regler och massor av arbetande män i Sydafrika tog hit sina familjer och sen byggde "hus" av vad som fanns att få tag i.

En del hus är nya aluminiumhus, som ersätter tidigare nedbrunna hus. Området är jättestort, kanske 1-2 milj människor bor så här, det tar tid att bygga bort!

Men enligt borgmästaren i kåkstaden Khayamandi utanför Stellenbosch prioriteras andra saker än ett bättre hus när man får pengar, nämligen 1. mobiltelefon 2. TV 3. högtalaranläggning 4. bil och inte bättre golv eller bättre tak. Kanske blir det så när klimatet ändå är förhållandevis gott, man fryser inte ihjäl.

Det som är bra är att Sydafrika har en svart, demokratiskt vald regering. Det som är mindre bra är att tidningarna svämmar över av alla historier om korrumperade politiker, som glömt sina goda ideal och ser till sina egna behov istället för till sitt folks alla behov, skola, bostäder, vård etc.

Livet är helt klart inte rättvist, vi har det bra, vi bor bra, vi kommer från ett av världens bästa länder, Sverige. Men kanske kan vi bidra på olika sätt till en bättre värld här nere t.ex. genom att ge människor anställning, genom att bidra till att människor får det bättre, får gå i skola och mycket annat. Vi kan berätta om ur demokrati fungerar i vår del av världen. Vi kan också vara stolta över att Sverige i hög grad bidragit till demokratiseringsprocessen här nere. Sverige var en av de största bidragsgivarna till Nelson Mandelas politiska parti ANC under och inför upphörandet av apartheid. Sverige bidrog med pengar, kunskap, information, utbildning mm. och Sverige var också det första land Nelson Mandela besökte sedan han blivit president. Vi har mycket att vara stolta över helt klart.

I TV här i kväll så hörde vi att 95-årige Nelson Mandela inte kan prata men att han kan göra sig förstådd på annat sätt tex genom att använda ansiktsuttryck. Informationen har annars varit sparsam. Säkert är det så att man gör sitt bästa för att den gode Nelson skall åtnjuta lugn och ro.

Men nu är vi här och det är fantastiskt, det är försommar med mycket grön och fräsch grönska, vi säger hej till killarna vid entrén till Schapenberg, området där vi bor. Allt är sig likt, vårt fina hus, som vi delar med vår vän Tommy, mår bra efter en regnig vinter. Vi tar av täcket till poolen och minsann är det inte 28 grader, fantastiskt. Vi handlar på välbekanta mataffären Checkers. Bort med havregrynsgröten, nu är det jordgubbar, frukt och yoghurt som gäller.

Solen går ner över False Bay och Goda Hoppsudden, utsikten från vår altan

Vi säger hej till Jan och Pamela, som skött om vårt hus när vi varit borta. Fantastiska Jan har startat bilen då och då, tittat till vårt hus ofta, vattnat våra kaktusar tillsammans med yngsta barnbarnet, helt enkelt tagit hand om allt på ett fantastiskt sätt. Stort och varmt tack!!