Vin- och saltprovning!

Vinprovning är ju vardagsmat här hos oss i vindistriktet Stellenbosch men saltprovning! Hos mig som tycker lite flingsalt är gott på det mesta, väcker det omedelbar nyfikenhet. Inbjudan till detta kommer från Jan-Åke Johansson, svensk vinagent och med tidigare uppdrag för Systembolaget.

Den gode och mycket vinkunnige Jan-Åke samlar sitt gäng

Turen går först till fina vingården Le Bonheur (betyder Happiness), som ligger norr om Stellenbosch och med anor från 1790. Här träffar vi vinmakaren Loureen, som ser ung ut men har erfarenhet av 7 års vinmakande på ärevördiga Neetlingshof och dessutom har en 4-årig utbildning i vinmakeri på Stellenbosch Universitetet. Loureen arbetar sitt första år här på Le Bonheur. Hennes företrädare heter Sakkie Koetze och gjorde ett erkänt gott jobb och producerade ett stort antal prisbelönta viner.

Detta arv vill Loureen förvalta väl och använder detta första år som läroår, lyssnar på alla kloka människor som arbetar där. Jan-Åke konstaterar dock att ett jobb som vinmakare på Le Bonheur får man bara på mycket goda meriter. Tjejer kan, ingen tvekan om detta!

Handplockade vindruvor transporteras in med traktor

Druvorna får en manuell förstasortering, blad och kvistar tas bort. Dom går sedan uppför ett rullband.

Själva "klasgrenverket" sorteras i en låda för sig mycket prydligt. Själva druvorna pressas i denna del med ett roterande pressverktyg och själva druvsaften leds bort i ett rör för sig. Vi smakar på den färska druvsaften, jättegod.

Vi provar ett antal goda viner här, främst en jättegott Chardonnayvin, lätt och fin. Jan-Åke påminner oss om tiden för 20-25 år sedan då vi i Sverige var alldeles galna i dessa tunga, smöriga Chardonnayvinerna från Australien. Man kan bara konstatera att det går mode i allt. Men lite kul är det, tänk vad vi hänger med i svängarna! Han berättar också att vinproducenterna här i Sydafrika får i snitt 6 Rand dvs i dagens kurs 3.60 kr, för en liter vin. Otroligt lite betalt, en tuff branch att överleva i!

Så åker vi vidare till Bergkelder i Stellenbosch, där vi ska äta vår lunch och prova vårt salt! Här köper man upp vindruvor från olika producenter, tillverkar sedan sitt vin och lagrar det.

Dessa vackra vintunnor gjordes av en och samma hantverkare på 60-talet.
Dom används numera endast som prydnad.

Lagring av viner är en stor konst. Här får vi lära oss att man kan "toasta" ektunnorna för att förstärka smaken. Ju hårdare toastad eller rökt tunna att lagra i destu starkare smak av tex kaffe eller choklad. Enkelt uttryckt, den fruktiga eller blommiga smaken är den som kommer från själva vindruvorna, kaffe, choklad, vanilj etc kommer från lagringen i ektunnorna.





Med största respekt yttrar jag mig om detta då mina kunskaper är små på detta område men rätta mig gärna om jag har fel!!

Craig berättar om de salter som ska provas och smakas av. Jan-Åke antecknar flitigt.

Craig Cormack är kock, känd från TV och passionerad saltentusiast. Craig har skapat en lunch utifrån att vi skall smaka på Bergkelders vin och tillika sex olika sorters salt. Saltet skall alltså framhäva alternativt förstärka smaken av maten (och vinet), och inte tvärtom.

Salterna upplagda för avsmakning

Vi testar alla sex salterna och faktiskt är de olika, några mer olika än andra!
No 1 - pakistanskt salt, rosagrått, smakade ägg, lite sulfat!
No 2 - japanskt salt, koncentrerat till tusen, ettersalt!
No 3 - italienskt, mindre saltkorn, lite knaprigt
No 4 - engelskt lersalt, "mudsalt", tro det eller ej, grårosa, smakade lite vanligt
No 5 och 6, båda från Frankrike, det ena lite större flingor än det andra, lite "vanliga" de också, tyckte jag nog ...







Sedan smakade man dessa salter tillsammans med maten. Förrätten var en brunbeige skapelse, skapad speciellt för detta tillfälle med bla märgben. Tyvärr tror jag inte den gjorde någon glad. Inte ens saltet piggade upp!

Men huvudrätten, jättegod lax från Atlantens vatten utanför Kapstaden, med god potatis och sås. Här kunde man anpassa sitt salt för lagom sälta, gott!

Sen fick vi också en aptitretare mellan förrätt och huvudrätt, en Margeritasorbé, förödande läskande och god och salt!

Som helhet kan man väl säga att det var mysigt att inse att salt kan vara så olika. Helt klart kommer jag att välja mitt flingsalt extra noga i fortsättningen.

För alla som någon gång funderar över sambandet mellan saltintag och högt blodtryck så kunde Craig berätta om en ny amerikansk studie, som klargjorde detta. Tre grupper, en med lågt blodtryck, en med mellan och en med högt blodtryck fick äta lika mycket rent salt utan tillsatser under ett år. Resultat: ingen av grupperna fick högre blodtryck alls.
Slutsats enligt Craig: det är inte saltet som påverkar och höjer blodtrycket utan de kemiska tillsatserna i saltet! Så nu är detta klart och vi kan lugnt njuta vårt flingsalt vare sig det kommer från sjön eller från lera!