Livet går vidare, jullunch hos damklubben Svalorna

Varje år, andra torsdagen i december är det jullunch för "Svalorna" hemma hos Ann-Louise. Generöst bjuder hon in till sitt hem varje år, gör fint och julpyntar tills vi skall komma. Vi övriga bidrar efter talang alternativt efter uppdrag. Lisa och jag har i två haft uppdraget att ta med ost med tillbehör så det gör vi.

Yrsa med vår värdinna Ann-Louise språkar och njuter

Svalorna är en damklubb för svenskor eller fd svenskor i Somerset West. Det gemensamma är det svenska språket, det behöver helt enkelt användas, viktigt för alla som bor här året runt.

Liselotte, snygg och välfriserad ...

Av åretruntboendedamerna är Liselotte vår "grand old lady", 90 år fyllda. Hon kör hit själv och berättar också (säkert för att lugna oss andra) att i hennes ålder så gör man en körkortstest årligen här i Sydafrika.
Detta för att kolla så att alla sinnen och kunskaper sitter på plats. Bättre än hemma i Sverige där man då och då möter 80+are, som kör på fel sida av motorvägen eller i rondellen.





Liselotte hade också köpt en ipad helt nyligen. Det största problemet för henne är, vem ska lära henne hantera denna historia lätt som plätt. Kompisarna är ju inte så bra på detta och det är lite jobbigt att gå ner till internetbutiken hela tiden. Men hon kommer att lära sig, helt klart!

Det kan vara på sin plats att berätta att Liselotte talar 7 språk. Låt oss nu också komma ihåg att "gamla tanter är tuffa tjejer som blivit lite äldre"! Dessutom har hon precis skaffat sig hund, visserligen 5 år gammal men helt klart har Liselotte inte räknat med att lämna detta jordiska liv på åtminstone ett antal år.

Vännen Lisa med köttbulle på G.. och Connie och Ann-Marie i bakgrunden 

 Förutom att äta och verkligen njuta allas goda och medhavda julmat har vi också berikande diskussioner om bla dom polisiära insatserna i Kapregionen. Samtalet hettar verkligen till och helt klart är att är man bosatt i Sydafrika året runt så kan man ha helt andra uppfattningar om saker och ting än vi svalor, som inte bor här hela tiden. Vi tyckte oss också ana att vår gode Nelson inte är helt helgonförklarad i alla läger. Det finns också en oro för hur det ska gå när sorgeveckorna är över. Kommer lugnet att bestå?

Det är bara att konstatera att kommunikation och diskussion är oslagbart när det gäller att förstå att vi är inte stöpta i samma form och att man påverkas av sin omgivning. Men trevligt hade vi och Jansson och köttbullar är toppen även i 30 graders värme. Tack snälla Ann-Louise för att vi får komma!
Nästa gång ses vi den 20 februari hos Kerstin i Pringle Bay.