Paddla kanot med African Water Wanderers

Paddla kanot på Breede River och "nappy run" - detta har varit Linneas och Josefins dröm i två år och äntligen ska det bli av! Linnea och Josefin är vännerna Babs och Sven-Åkes barnbarn och äntligen är dom stora nog att få åka på detta äventyr tillsammans med föräldrarna Marie och Andreas och mormor och morfar. Peter, Miriam, Stefan och jag får följa med och kvart över sju hämtas vi av Babs, impregnerade med solskyddsfaktor, modell högre, och med vattenflaskor och ombyte av kläder i högsta hugg.

Vilken skolklass, alla idel öra!

Efter en vindlande färd mellan böljande kullar och små sjöar är vi vid 9-tiden framme hos African Water Wanderers och deras camp vid Breede River utanför Worchester. Två trevliga killar, Marius och hans kompis med cowboyhatt tar emot och bjuder på kaffe och "rusks" dvs skorpor. Varning för stark sol, vi smörjer lite till och kanske finns det lite myggor, vi tar lite smörjning mot myggor också. Redo!





Information är nästa punkt på programmet. Fyra regler får vi:
-alltid flytväst på när guiderna har flytväst på
-håll ut från träd och grenar
-luta er framåt, inte bakåt, om kanoten olyckligtvis går in under lågt sittande grenar
-ha kul !!!!

Helt OK regler, dags för paddelinstruktion, på land !! Alle man i kanoterna, två man i varje båt!

Kanoterna är uppblåsbara och väldigt stadiga. Dom välter helt enkelt inte i första taget och definitivt inte på land men nu är vi snart vattenburna och hoppsan, det går alldeles utmärkt för alla, iväg kommer vi, små som stora!

Vi är på väg!

Bredde River är en sävligt rinnande vatten, då och då brutet av snabbare små virvlande strömmar. Verkligen inget farligt, man behöver alltså inta ha hjälm som Miriam hade när hon gjorde forsränning i Swaziland. Då och då delar sig floden i två kanaler och passagerna blir trånga med hängande grenar och buskar som sticker ut.

Lite mera trångt, lite strömt vatten, cowboymannen vakar över oss ..

Plötsligt ser vi en orm i vattnet, en två meter lång orange cape cobra, simmar över floden och tar sig lugnt och fint upp på andra sidan. Den är tydligen giftig, den finns motmedel men inte på närmsta sjukhus precis. En liten gul vävarefågel drillar i en trädtopp och en skarv tar sig fram över vattenytan, för övrigt är djurlivet lite magert.

Stökigt och trångt, här gäller det att hålla tungan rätt i mun ...

Men vi är alla så nöjda ändå. Det är mycket vatten och hälsosamt skvätt med årorna så att inte en enda person kan hålla sig torr. Värmen är god så det gör verkligen inget. Nu är det dessutom dags för bad mitt i floden och efter en viss tvekan hoppar Marie i, Peter hoppar i och en av småtjejerna är minsann också snart i vattnet. Sen initieras fullständig hialös anarki av cowboymannen, stå upp och paddla, stå på ett ben, hoppa i, massor av bus till allas förnöjsamhet, kul!

Fika mitt i naturen, gott!

Men så paddlas det vidare, snart dags för fika! Dricka och härliga chips med dipp dukas upp efter strandhugg på en liten sandstrand. Tänk att chips kan vara så gott bland!

Flytvästar påträdda på benen och knäppta runt magen, världsbra flytetyg!

Här kommer vi till det omtalade "nappy run"! Hur går då detta till? Jo, flytvästar av och på som en blöja och sen en öpromenad på 75 meter eller så och vi kommer fram till en porlande bäck under en stor trädgren.

Så här ser vi ut bakifrån, inte så snygga, men mysigt var det!

Här kliver man ner i det strömmande vattnet, intar halvliggande läge på rygg med fötterna upp, styr lite med händerna och iväg far man i lagom och fin takt. Denna mystransport avslutas i lite snabbare virvlar och så fångas man upp av ett rep och starka händer av Marius och cowboymannen innan man far iväg ut i den strida strömmen i floden. Lite fånigt men kul tyckte vi alla, vi gör det en gång till!

Allt detta gör vi i shorts och tröja, det är varmt och skönt och kläderna torkar, ingen fryser.
Floden virvlar på, vi fortsätter vår paddelfärd och njuter av natur, vatten, blå himmel och solen.

Efter tre timmar är vi nöjda och kanottrippen är slut. Vi hoppar i land vid liten bro, plockas upp en båt i taget med hjälp av Marius och vår snälle cowboy. Ganska så trötta av frisk luft och lite ovan kroppsansträngning. Via minibuss kommer vi tillbaka till utgångsläget. Här serveras det god buffè och vi konstaterar att här är det varmt! Att vara på floden kanske tom förutsätter att man inte är rädd för vatten utan att man på ena eller andra sättet håller sig blöt och lite avkyld!
Vilken mysig dag, tyckte vi allihopa! Tack African Water Wanderers för en fin tripp!